Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Krönika

Andreas Cervenka: Krutdurken som kan dra ner EU i djupet

Det går inte att klaga på de senaste veckornas kreativitet i EU-toppen. Det är inte rädslan för Grekland som fått politiker och byråkrater att vakna utan insikten om att Europas framtid ligger i händerna på en sexgalning med en finansiell atombomb. Men de har missat en liten detalj.

Alla som har spelat Monopol vet hur det känns att hamna i en skuldfälla.

På bordet är det soprent bortsett från en och annan sladdrig femtiolapp och en lång rad pappersbitar med den olycksbådande texten Intecknad. När den lilla (jävla) hatten ännu en gång lyckas landa på Norrmalmstorg där ett hånflinande syskon låtit smälla upp ett fult Hiltonkomplex i rött brukar det betyda game over.

En oortodox lösning, förmodligen uppfunnen av en lätt sadistiskt lagd storebror, är att låta den skuldsatte låna pengar av sina medspelare för att hålla sig flytande. Vilket naturligtvis bara bidrar till att förlänga plågan.

Annons
X

Nästa steg är att låta förloraren låna direkt av banken. Detta kan teoretiskt sett fortsätta tills alla sedlar i banken är slut. Enda utvägen är då att köpa ett till Monopol-spel och skapa en ny bank att ösa pengar ur.

Det är ungefär där EU befinner sig just nu.

Europeiska centralbanken ECB, har hållit den europeiska lånekarusellen igång i över tre år.

Banken har bland annat stödköpt statspapper i krisländer för 1500 miljarder kronor och lånat ut ytterligare 3700 miljarder till problemtyngda banker mot säkerhet i samma skakiga obligationer. Som förlustreserv i denna massiva låneoffensiv har ECB ett kapital som motsvarar magra fyra kronor per utlånad hundralapp.

Det är ett risktagande som skulle få till och med en tung derivatmissbrukare att bli blek om nosen. Även om ECB besitter privilegiet att skapa pengar har detta gjort många nervösa, inte minst tyskarna som är största delägare i ECB. Men hur löser man då en kris som lett till överbelåning i hushåll, banker, stater, ja till och med i den egna centralbanken?

Enkelt. Skapar en ny bank förstås! Det är i alla fall vad Bryssels bästa och brajtaste tycks skissa på, enligt diverse läckor. De cirka 4000 miljarder kronor som pumpas in i den europeiska nödfonden EFSF är tänkta att bli grundplåt i en ny bankliknande monsterstruktur som med hjälp av belåning i sin tur ska kunna låna ut bortåt 18500 miljarder kronor (!) till euroländer och banker som ligger risigt till.

Enligt åtminstone ett av de förslag som cirkulerar ska de lånade pengarna även fortsättningsvis komma från ECB, men tack vare det översmarta upplägget hamnar risken på behagligt avstånd från bankens balansräkning. Ironiskt nog exakt samma typ av finansiell kosmetika som världens storbanker ägnade sig åt före finanskrisen för att dölja investeringar i amerikanska bolånepapper. Det gick sådär.

Brandvägg är eurokraternas namn på denna konstruktion. Och det är inte Grekland som oroar. Det grekiska skuldproblemet är bara en småmysig lägereld jämfört med den hotande präriebranden: Italien.

I veckan stod det klart att landet tvingas betala en rekordhögränta på nästan 6 procent på sina tioåriga lån. Det krävs inte särskilt avancerade kunskaper i matematik för att räkna ut att det är ohållbart för en nation vars ekonomi växer med mindre än 1 procent om året. Bättre blir det inte av att statsskulden redan uppgår till höga 120 procent av BNP.

Det är dåliga nyheter för omvärlden.

Italienska statsobligationer är världens mest sålda efter amerikanska och japanska. En stor del ägs visserligen av italienarna själva men över 7000 miljarder kronor finns hos utländska investerare, inte minst Europas banker.

Deras exponering mot pizzans hemland är betydligt större än mot Grekland, Irland, Portugal och till och med Spanien. En förtroendekris för Italien skulle därför ha samma effekt på det finansiella systemet som ett massförstörelsevapen.

Värst av allt: på toppen av denna krutdurk sitter Silvio Berlusconi, en man som tycks vara mer intresserad av botoxkurer och bunga-bungafester med prostituerade än att gneta med budgeten.

Det är inte konstigt att Europas politiker vill kapsla in denna stinkande oroshärd så fort som möjligt.

Snabbt har det också gått. Om planerna på en ny gigantisk räddningsfond blir verklighet kommer EU i praktiken redan att ha förvandlats till en skuldunion. I den verkliga världen, till skillnad från i Monopol, måste kostnaden för alla dåliga lån nämligen betalas av någon.

Via EFSF och ECB kommer rikare länder tvingas ta på sig kreditrisken för hela eurozonen. I bästa fall är det den minst dåliga lösningen. I värsta fall drar det ned hela Europa i djupet. Klart är att några hundra miljoner medborgare vaknar upp till ett europeiskt samarbete som förändrats radikalt på bara något år.

Det finns bara ett problem. De hann aldrig få frågan: Vad tycker ni?

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X