Annons
X
Annons
X

Krisen ger EMU-kritikerna rätt

GREKLAND Det som EMU-kritikerna varnade för har nu hänt. Valutaunionen har både möjliggjort katastrofen för Grekland och förhindrar en lösning, skriver nationalekonomerna Nils Lundgren och Birgitta Swedenborg.

Greklands kris hotar nu den gemensamma valutan och stabiliteten i hela euroområdet. Trots att Internationella valutafonden och euroländerna utlovat ett gigantiskt finansiellt stöd – det största i Valutafondens historia – riskerar landet statsbankrutt med svåra följder för andra euroländer och eurosamarbetet.

Hur har det kunnat gå så illa? Problemen har diskuterats intensivt och länge i internationell press. Men i Sverige saknas fortfarande analyser av varför det har gått som det har gått. Framför allt är det ingen som pekar på att det är själva valutaunionen som både har möjliggjort katastrofen och förhindrar en lösning. Ingen konstaterar heller att det som nu händer är precis vad EMU-kritikerna varnat för.

Inför den svenska folkomröstningen om EMU 2003 varnade kritikerna för de stora riskerna med en gemensam valuta och räntepolitik för länder som utvecklades i olika takt. Resultatet av en gemensam valuta skulle bli olika inflationstakt i olika länder som till sist skulle kräva en smärtsam anpassning. Det är det vi ser idag.

Annons
X

Kritikerna varnade också för att euroländerna i hägn av den gemensamma valutan skulle förledas att föra en alltför expansiv ekonomisk politik. Med en flytande växelkurs skulle sådana länder se sin valuta försvagas, vilket skulle reducera deras överkonsumtion och bytesbalansunderskott. Men med en gemensam valuta kan överkonsumtionen och skuldsättningen pågå längre, eftersom kostnaderna för en alltför expansiv politik inte primärt skulle drabba det ansvarslösa landet utan alla medlemsländer.

Stabilitetspaktens krav på begränsade budgetunderskott och tak för ländernas skuldsättning kom till för att förhindra en alltför expansiv finanspolitik. Men stabilitetspakten bröt samman när de största euroländerna började bryta mot dess krav. Länge skymdes problemen av en harmonisk tillväxt i världsekonomin. Men med den globala ekonomiska krisen gick problemen inte längre att dölja. Nu har vi facit.

Greklands kris illustrerar alla de problem som EMU-kritikerna pekade på. Landet har i hägn av den gemensamma valutan levt över sina tillgångar, beviljat sina invånare generösa löneökningar och pensionsvillkor som finansierats med statlig upplåning samtidigt som hög inflation har urholkat konkurrenskraften.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Nu kan Grekland inte refinansiera sina utlandslån, eftersom internationella investerare (med rätta) oroar sig för att landet inte kommer att klara att betala tillbaka dem. Valutafondens och euroländernas löfte om massivt finansiellt stöd ger ett visst andrum men inte mycket mer.

    Kvar står att Grekland måste rätta till obalanserna i sin ekonomi genom en kraftig åtstramningspolitik och utan hjälp av en försvagad valuta. Risken är att landet hamnar i en farlig deflationsspiral med massarbetslöshet och fallande inkomster och helt enkelt inte klarar av anpassningen.

    Sverige befann sig i en liknande situation efter den ekonomiska krisen i början av 90-talet men hade då ovärderlig hjälp av en försvagad valuta och en relativt god tillväxt i omvärlden. Det ledde till en kraftig exportökning som höll uppe den ekonomiska tillväxten och underlättade en omfattande budgetsanering.

    Greklands kris har satt hela eurosamarbetet i gungning. För att stärka tilltron till valutaunionen diskuterar euroländerna nu olika former av finanspolitisk samordning och kontroll av medlemsländernas budgetar. Steget är inte långt till en gemensam finanspolitik, där Bryssel i praktiken bestämmer över ländernas utgifts- och skattepolitik. Det skulle innebära ett jättekliv mot en EU-stat och är knappast något medlemsländernas medborgare är beredda att acceptera.

    Också detta var något EMU-kritikerna varnade för. En monetär union utan en finanspolitisk union är ett historiskt experiment som det fanns mycket starka skäl att misstro. Ekonomipristagaren Paul Krugman uttryckte det mer brutalt när han i en kolumn i New York Times skrev att det fundamentala problemet inte är att vissa länder har bedrivit en oansvarig ekonomisk politik. Det fundamentala problemet är hybris hos Europas politiska elit. En arrogant elit tvingade fram en valutaunion innan länderna var mogna för ett sådant experiment.

    Euron har inte primärt skapat Greklands kris men den har allvarligt förvärrat den och skapat en situation som kan knäcka inte bara Grekland utan även andra euroländer och i slutändan hela europrojektet. Dessutom har krisen skapat politiska slitningar inom och mellan länderna i form av massiv kritik i Tyskland mot stödpaketet och protester i Grekland mot kraven på anpassning. Allt detta hade kunnat förutses – och förutsågs också av EMU-kritikerna.

    Det är dags för den svenska politiska eliten att tillstå att EMU-kritikerna hade rätt. Det går bättre för Sverige utanför EMU. Det skulle knappast lösa euroområdets problem om Sverige av solidaritetsskäl gick med i valutasamarbetet.Därför bör Sverige stanna utanför.

    NILS LUNDGREN

    nationalekonom, f d ordförande Junilistan

    BIRGITTA SWEDENBORG

    nationalekonom, ordförande Junilistan

    Annons
    X
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X