Annons
X
Annons
X

Maria Ludvigsson: Kan rörelsen sluta tjollra, tack

Jobben för nyanlända
Stefan Löfven har sura sidor

Stefan Löfven har sura sidor Foto: Anders Ahlgren / Svenska Dagbladet

I bild en irriterad partiledare som bokstavligen viftar bort motdebatterande partiledare och muttrar ”det där är bara käbbel du håller på med”. Det är Stefan Löfven i valrörelsens slutdebatt i SVT när Annie Lööf överräcker en rapport från Energimyndigheten.

Där tankarna om hur akuta problem ska lösas tar slut, tar viftandet vid. Likaså när statsministerns diverse statsråd erfar detsamma som alla inflyttande till Stockholm gör – att det krävs kontanter eller kontakter för att hitta bostad – blir det påträngande uppenbart att bostadsmarknaden är fullständigt ur funktion. Men statsministern surnar till. ”Nu får det vara sluttjollrat” förklarar han och avser då inte Mehmet Kaplans bostadspolitik utan den ordning som säger att statsråd lyder under samma regelverk som vanligt folk och i bostadsfrågor hänvisas till samma marknad som alla andra till Stockholm inflyttande.

Löfvens irriterade utfall mot vad han kallar tjoller låter oss ana en statsminister som inte har en aning om att näringsliv och akademi under många år har stångats mot exakt samma ”tjoller” i form av ickeexisterande hyresmarknad. Inte sällan måste experter och efterfrågad kompetens tacka nej till arbete och uppdrag på grund av bostadsbrist. Det Löfven lika yrvaket som irriterat nu gör ett utfall mot, är inget nytt för dem som följt med i bostadsdebatten en längre tid.

Annons
X

Samma attityd verkar gälla arbetsmarknaden. Och nog påminner den i hög grad om bostadsmarknaden i meningen att den dignar under regelverk som inte anpassats efter vår tids Sverige. För detta är samtliga efterkrigsregeringar ansvariga, även borgerliga. Men tack vare invandring och en särdeles flyktingsituation har arbetsmarknadens tillkortakommanden också blivit tydligare än någonsin. Liksom i bostadsfrågan handlar det om en marknad som på grund av korporativa ordningar inte fungerar. Oförmågan att inse systemets skuld till utanförskap och segregation leder till den sortens ”käbbel och tjoller”-affekt som Löfven då och då ger uttryck för.

Vänstern blir snarstucken och inte sällan osaklig när experter återkommande påpekar de höga ingångslönernas skadliga inverkan på jobbmöjligheterna. I dagarna har nära nog löjeväckande liknelser haglat: ”hela resonemanget bygger på en märklig, närmast nordkoreansk, syn på arbetsmarknaden” skriver Aftonbladets Ingvar Persson om uppfattningen att marknadsekonomiska principer inte skulle skada på arbetsmarknaden (AB 18/2). Vi som förespråkar nya jobb i helt nya sektorer utgår från den ganska vedertagna uppfattningen att marknadsekonomi är det bästa systemet för ökat välstånd och för att utbud och efterfrågan ska mötas.

Att tillåta friare lönesättning och enklare jobb är att öppna arbetsmarknaden för dem som i dag inte har en chans att komma dit in. Vänstern pekar traditionsenligt på den egenhändigt ihopsnickrade ekonomiska modell som gör gällande att jobb kan ta slut, att den enes bröd är den andres död, och att man därför måste hålla emot dem som vill konkurrera med lägre löner eller utföra de enklare jobben.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Martin Klepke skrev nyligen i Arbetet att ”Centern tar till apartheid för att sänka LO-anslutnas löner” (8/2). Det är nog ingen som egentligen tror på detta, inte ens Klepke själv, men likväl är det ytterligare ett uttryck för det hätska motstånd vänstern när mot nya former på den traditionella svenska arbetsmarknaden. De som inte vill bli som vi, de får vänta tills det blir deras tur. Först ska de LO-anslutna ha sitt.

    När vi talar om lägre löner är det inte främst existerande jobb det handlar om, utan om de nya jobb och nya branscher som vore resultat av enklare villkor för företag och anställningar. Motsättningen kan lite förenklat beskrivas stå mellan dem som hellre ser fler nya och lägre avlönade jobb, och dem som hellre erbjuder bidrag och idel arbetsmarknadsutbildningar. Varför inte låta dem som vill få erbjuda sina tjänster till priser som andra är beredda att betala? Det skulle inte ”ta från någon” och det skulle skapa helt nya entréer till värdighet och egen försörjning. Och särskilt Nordkoreanskt kan det heller inte sägas vara.

    Men då måste ”rörelsen” sluta sura, eller sluta ”tjollra” om man så vill.

    Stefan Löfven har sura sidor

    Foto: Anders Ahlgren / Svenska Dagbladet Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X