Annons
X
Annons
X

”Journalister ska inte ta hänsyn till konsekvenserna”

Medier ska berätta det vi vet, skriver Erik Fichtelius, hedersdoktor i Medie- och kommunikationsvetenskap, apropå övergreppen på We are Sthlm. Nyheter som är sanna och relevanta ska publiceras utan hänsyn till konsekvensen i meningen vem som gynnas eller drabbas av nyheten.

Debatten om journalistiken

DEBATT | JOURNALISTIK

Det finns bara ett sätt att förtjäna trovärdighet i nyhetsförmedlingen, att arbeta utan egna avsikter med det vi efter bästa förmåga kan finna sant och relevant. Det skriver journalisten Erik Fichtelius.

Det finns bara ett sätt att förtjäna trovärdighet i nyhetsförmedlingen, att arbeta utan egna avsikter med det vi efter bästa förmåga kan finna sant och relevant. Det skriver journalisten Erik Fichtelius. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Vad är meningen med journalistik? Vad är nyhetsförmedlingen till för?

Frågorna ställs på sin spets efter händelserna i Kungsträdgården i somras. Mörkar medierna vad som händer av politiska skäl? Har rapportören en agenda?

Kärnan i en liberal presstradition är att skilja på åsikter och nyheter. Min erfarenhet är att detta inte alltid är självklart i svensk journalististik. Om vi inte lever upp till detta kan det vara förödande för trovärdigheten, visar inte minst de senaste dagarnas diskusson kring en eventuell mörkning av sexuella övergrepp med etniska förtecken. Svajar vi som journalister det minsta på målet om meningen med föreningen riskerar vi hela mediebranchens trovärdighet.

Annons
X

I våras besökte Watergateavslöjaren Carl Bernstein Sverige och mediemässan MEG I Göteborg. Jag intervjuade honom om det journalistiska uppdraget, och frågade bland annat om den svenska föreställningen om det hjältemodiga i att ”fälla en tolvtaggare”.

Bernsteins blixtsnabba svar belyser hela meningen med det journalistiska uppdraget:

Det är inte vårt jobb att skjuta nån, det är det första. Vi är inte i skjutbranschen. Vi är här för att rapportera. Och om en stor best i vildmarken skulle falla under rapporterandet så är det en del av processen. Är det vårt mål att fälla stora djur vildmarken? Nej, det tycker inte jag.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I höstas belönades SvD:s journalister Andreas Cervenka och Torbjörn Isacson med Stora journalistpriset I höstas för sina avslöjanden om dåvarande SCA-ledningens jaktresor, jaktslott och jaktrepresentation. Det är klart att jaktmetaforerna blev många, men motiveringarna till de välförtjänta priserna duon fick visar att förståelsen för det journalistiska uppdraget inte är lika glasklart för en svensk som en amerikansk journalist.

    Ingen skugga på reportrarna, de rapporterar och skriver inte prismotiveringar. Det finns inget i den omfattande rapporteringen som tyder på att de bägge reportrarna har haft någon avsikt att sätta dit SCA-direktörerna. Tvärtom. Men att misstänkliggöra reportrarnas avsikter blev en del i SCA-direktörernas försvar.

    Tidningen rapporterade det som är sant och relevant efter bästa förmåga, utan avsikter beträffande konsekvenserna av rapporteringen. Så måste den journalistiska självförståelsen av rapporteringsuppdraget se ut. Medier ska inte tillsätta presidenter eller avsätta direktörer. Vi ska berätta det vi vet.

    As simple as that, som Bernstein säger.

    Jag har myntat begreppet “konsekvensneutralitet”. Med det menar jag att nyheter som är sanna och relevanta ska publiceras utan hänsyn till konsekvensen i meningen vem som gynnas eller drabbas av nyheten.

    Jag skriver om detta i min nya bok Vad är en nyhet?:

    ”Som nybliven Ekochef fick jag kritik för redaktionens avslöjanden om vapentillverkaren Bofors mutor till Indien. Nyheten fick väldiga konsekvenser for svenskt näringsliv, för de svenska och indiska regeringarna och inte minst for premiärminister Rajiv Gandhi som förlorade makten till följd av denna korruptionsskandal.

    – Ni skandalreportrar borde tanka på konsekvenserna innan ni publicerar, fick jag höra, och insåg hur absurt detta var. Det är ju den som betalar mutor som borde tänka på det, inte den som avslöjar hur det är. Är nyheten sann och relevant, alltså viktig för publiken, så ska den publiceras oavsett om det är bra eller dåligt for en viss stat, politiker eller affärsverksamhet. Reportern ska inte ha som avsikt att uppnå en viss effekt eller politisk åtgärd med sin rapportering.”

    De högerextrema krafterna bedriver en omfattande verksamhet på nätet som ser ut som nyheter men som i själva verket är en del av en propagandaverksamhet i avsikt att påverka opinionen i en viss riktning. Det finns alltid en avsikt beträffande effekten av det man väljer att publicera och inte publicera. Just därför blir det viktigare än någonsin att ansvariga medier skiljer sig från detta och försvarar sin trovärdighet i ett konsekvensneutralt förhållningssätt. Tyvärr brister ibland denna konstitutionella förståelse av det journalistiska rapporteringsuppdraget både bland journalister och makthavare. Lackmustestet blir lätt rapporteringen kring ”invandrare”.

    Den 12 januari var det på dagen 20 år sen familjerna Sincari under stor pressbevakning avvisades från Sverige av ett stort polisuppbåd. Familjernas öde hade väckt stor uppmärksamhet och sympati hos många människor. De förföljda kurdiska flyktingarna gömde sig i kyrkan i Åsele och skyddades av lokalbefolkningen.

    Ingvar Carlsson var statsminister och hade väl helst velat slippa hela historien. Nu var han den onde som kastade ut en förföljd barnfamilj. Men för regeringen Carlsson handlade det trots allt om att försvara asylrätten. Sincari hette egentligen Gümüscü och kom inte från kurdiska Irak utan från Turkiet. De var ekonomiska flyktingar, utan de skyddskäl de uppgivit för myndigheterna. Om de fått stanna hade asylrätten vänts upp och ner.

    Trots det hade sanningen om Sincaris bakgrund svårt att komma ut. Reportern Ola Nilsson på Nordnytt avslöjade att familjernas bevis var förfalskningar, och det väckte en väldig vrede. Mot reportern. Redaktionen tvingades nästan stänga, så osams var de. Jag var där en gång för att försöka föra en diskussion om vad som är reporterns uppdrag, men många kollegor ville inte höra. Om redaktionen rapporterade sanningen skulle ju inte familjerna få stanna.

    Den här sortens hänsynstaganden har skickligt utnyttjats av de fascistiska och högerextrema krafterna. Med stor framgång driver de propaganda på nätet, förklädd till journalistik. Allt som stämmer med bilden av ”eliten” i maskopi med minoriteterna som förstör för det riktiga ”folket” lyfts fram. Det är den återkommande berättelsen. När en ung svensk man i Trollhättan knivdödar mörkhyade ungdomar på en skola tigs det om nyheten på dessa så kallade nyhetssajter.

    Däremot lyfter de högerextrema gärna fram sin version av övergreppen i Kungsträdgården, just därför att det passar så bra i deras övergripande berättelse. Det är därför det blir så viktigt för ansvariga medier att rapportera om händelserna utan någon bakomliggande agenda och med allt det allvar och arbete som ligger i att verifiera vad som verkligen har hänt.

    Det finns bara ett sätt att förtjäna trovärdighet i nyhetsförmedlingen. Det är att nyhetsrapportörerna arbetar utan egna avsikter med det vi efter bästa förmåga kan finna sant och relevant.

    ”The best obtainable version of the truth”, säger Carl Bernstein.

    Svårare än så borde det inte vara!

    Erik Fichtelius

    ordförande i Utgivarna

    journalist och författare

    hedersdoktor i Medie och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet

    Se också tv-länk: UR Samtiden - Journalistikens tio gyllene regler: Regel 9: Var konsekvensneutral!

    Erik Fichtelius Foto: Johan Bergmark/UR

    Annons
    X

    Det finns bara ett sätt att förtjäna trovärdighet i nyhetsförmedlingen, att arbeta utan egna avsikter med det vi efter bästa förmåga kan finna sant och relevant. Det skriver journalisten Erik Fichtelius.

    Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 2

    Erik Fichtelius

    Foto: Johan Bergmark/UR Bild 2 av 2
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X