Annons
X
Annons
X

Jordens resurser nära att ta slut

Människans livsstil är på kraftig kollisionskurs med naturen. Lösningen är en helt ny ekonomisk modell. Men i stället för att agera fortsätter makthavarna att stoppa huvudet i sanden, skriver Anders Wijkman och Johan Rockström som i en ny bok föreslår en rad radikala åtgärder.

Klimatförändringen, med smältande glaciärer och höjda havsnivåer, är ett tydligt exempel på överutnyttjandet av planetens resurser, skriver Anders Wijkman och Johan Rockström.

Klimatförändringen, med smältande glaciärer och höjda havsnivåer, är ett tydligt exempel på överutnyttjandet av planetens resurser, skriver Anders Wijkman och Johan Rockström. Foto: BETH IPSEN/AP

Inga generationer före oss har lånat så friskt av framtiden. Många länder brottas med stora och växande statsskulder. Miljontals hushåll världen över är belånade långt över skorstenen.

Samtidigt visar tunga forskarrapporter att vår livsstil är på kraftig kollisionskurs med naturen. Klimatförändringen är ett tydligt exempel. Ett annat är att mer än två tredjedelar av våra viktigaste ekosystem är överutnyttjade. Samtidigt ökar sannolikheten för ”peak oil” – att efterfrågan överstiger utbudet på råolja i en nära framtid.

Om den här utvecklingen tilllåts fortsätta eroderas inte bara den ekologiska basen utan även förutsättningarna för det ekonomiska systemet.

Annons
X

I en bok som presenteras denna vecka, Den stora förnekelsen, har vi försökt sammanfatta de utmaningar våra samhällen står inför när det gäller klimat, resurser och miljö. Bokens titel anspelar främst på oviljan hos de allra flesta politiker, företagsledare och ekonomer att inse att vi närmar oss absoluta gränser för uttaget av vissa resurser på jorden.

Mänsklighetens prekära läge kan vara svårt att uppfatta i ett land som Sverige. Vi är ett litet folk på en stor landyta. Men vi är samtidigt en del av en allt mer integrerad världsekonomi och vårt ekologiska fotavtryck ute i världen är stort och växande.

När regeringar och hushåll lever över sina finansiella tillgångar är sambanden enkla att förstå. Obalanserna i naturen är svårare att uppfatta. En orsak är bristerna i bokföringen. När tropiska skogar kalhuggs eller när haven dammsugs på fisk blir resultatet en pluspost i BNP-statistiken. Att naturkapitalet totalt sett förlorat i värde – och kanske aldrig återhämtar sig – redovisas ingenstans.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det nära sambandet mellan ekonomi och miljö borde vara lätt att förstå. Men vi har byggt en ekonomisk modell där förutsättningen är att resurserna alltid skall finnas där. Alltför länge har vi levt på myten om den eviga materiella tillväxten och föreställningen att naturens skafferi är oändligt stort. Modellen fungerade bra när både befolkningen och ekonomins omsättning var liten. I dag håller det inte längre. Naturkapitalet kommer inte att räcka.

    Dagens tillväxtmodell är inte miljömässigt hållbar. Samtidigt är negativ tillväxt – eller nerväxt – inte hållbar av ekonomiska och sociala skäl. Hela vår ekonomi är uppbyggd på förutsättningen av fortsatt expansion. Slutsatsen är att vi måste utveckla en radikalt annorlunda ekonomisk modell. Dagens i stort sett linjära materialflöden måste ersättas av slutna kretslopp.

    Tillväxtens dilemma är en realitet. Det duger inte att stoppa huvudet i sanden. Ändå är det precis vad det stora flertalet beslutsfattare gör. Den senaste valrörelsen var ett tydligt exempel. Korsiktiga plånboksfrågor dominerade diskussionen. Inte ett ord om ”peak oil”, krisen för världens ekosystem eller klimatförändringen.

    Problemen är extra svåra att lösa i en värld där befolkningen fortsätter att öka snabbt och där en femtedel av befolkningen i dag lägger beslag på mer än 80 procent av resurserna. Starka reformer krävs för att öka rättvisan i resursfördelningen. Vi som lever i den rika världen måste hålla tillbaka våra materiella krav till förmån för fattiga människor i andra delar av världen.

    Det finns ännu tid att lägga om kursen. Här är några av våra viktigaste förslag:

    • Förändra organisationen av forskning och utbildning till förmån för mer tvärvetenskap – ett system där förståelsen av helheten radikalt förbättras, inte minst i ekonomutbildningen.

    • Stärk den globala styrningen. Att skapa ett nytt och starkare FN är en stor utmaning.

    • Reformera ekonomins regelverk. Ge naturkapitalet och tjänsterna från ekosystemen ett värde på marknaden. Komplettera BNP med indikatorer som ger en rättvis bild av välfärdsutvecklingen. Inför bindande krav för en effektivare resursanvändning. Ta bort skatten på vanliga inkomster och höj den på uttag av knappa resurser.

    • Utveckla nya affärsmodeller – byggda mera på leasing och tjänster – där vinsten inte främst är beroende av ökad volymförsäljning.

    • Besluta om en ny Marshallplan – ett kontrakt mellan industriländerna och utvecklingsländerna, där fattigdomsbekämpning, miljö och klimathänsyn gifts ihop.

    • Fortsätt ansträngningarna för ett internationellt klimatavtal. I avvaktan på ett sådant: Satsa maximalt på att utveckla ny och effektiv energiteknik som kan minska riskerna både för ”peak oil” och ett mera instabilt klimat.

    Vår utvecklingsmodell har kommit till vägs ände. Ytterst är det en fråga om vad som är meningen med våra liv. Det är vår tro att de allra flesta människor vill vara med och ta ansvar, inte bara för sin egen omedelbara materiella standard, utan även skapa goda förutsättningar för kommande <generationers utveckling.

    ANDERS WIJKMAN

    teknologie hedersdoktor, rådgivare vid SEI och Tällberg Foundation

    JOHAN ROCKSTRÖM

    professor och chef för Stockholm Environment Institute (SEI) och Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet

    Annons
    X

    Klimatförändringen, med smältande glaciärer och höjda havsnivåer, är ett tydligt exempel på överutnyttjandet av planetens resurser, skriver Anders Wijkman och Johan Rockström.

    Foto: BETH IPSEN/AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X