Annons
X
Annons
X

Maria Ludvigsson: Jihad och naiva Stockholm

Stockholms handlingsplan mot extremism
Ewa Larsson (MP)

Ewa Larsson (MP) Foto: FREDRIK HJERLING

Stockholms stads ansats i mötet med något så monstruöst som IS-krigare kan inte liknas vid något annat än en maktlös skolkurators. Varje skolkurator är värd all respekt, tro inget annat, men när det handlar om extremism och djävulusiska brott mot människor är det naivt att mobilisera med metoder dimensionerade för unga på glid som hellre röker gräs än läser läxor och går på lektionerna. Det går inte att förstå ihjäl fenomen som jihadkrigare och IS-resenärer. Ej heller kan de ”samordnas” tillbaka till en mental verklighet som bygger på varje människolivs absoluta värde. De har brutit med varje värdering som utgör fundament för ett mänskligt samhälle och därför krävs extraordinära insatser.

I går antogs ”Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism” av socialnämnden. Ansvarigt borgarråd är Ewa Larsson (MP), vikarierande socialborgarråd. I den niosidiga strategiskrivelsen avhandlas fenomen av en karaktär som sannolikt aldrig hanterats i kommunala socialnämnder förut. Dokumentet andas en aningslöshet som måste skrämma även den mest luttrade. De IS-krigare det handlar om omnämns exempelvis genomgående ”personer som deltagit i strid” eller ”kommer hem från strider utomlands”. Åtgärderna delas in i främjande, förebyggande, anhörigstöd och efterperspektiv, och i varje del föreslås samordning, samverkan, främjande samt kommunala satsningar som hjälp med bostad, jobb och bidrag.

De hemvändande ska mötas med ”anpassade inkluderande insatser”. Tonläget är lika finstämt som i foldrar från mottagningar för viktminskning.

Annons
X

Stockholm ska alltså även samverka i ”boendefrågan” eftersom den anges som ”en förutsättning som behöver fungera”. Därför föreslås ”bostadsbolagen ingå i en samverkan”.

Har man över huvud taget frågat sig om de föreslagna insatserna har förankring i verkligheten? Vilka hyresvärdar avses och vem ska pynta hyran? Och varför ska personer som krigat för IS mottas som VM-hjältar?

I stycket ”Riskanalys” får vi veta att ”arbetet med våldsbejakande extremister är svårt och förenat med en rad risker”. Nå, de uppenbara risker man ringat in är kanske inte vad man skulle kunna tro, utan handlar om riskerna för IS-krigarna själva. Alltså för dem som nyligen frivilligt deltagit i gräsliga våldsdåd. De risker som kommunen ska skydda IS-krigarna mot är ”stigmatisering”, samt värna ”åsikts- och yttrandefrihet”. Och man fortsätter: ”för att säkerställa detta ska arbetet förankras med stadsledningskontorets kansli för mänskliga rättigheter och demokrati”.

Stycket avslutas med ett ”det är viktigt att genomförda insatser ger goda effekter”.

Det hela vore inte fulländat utan en av genusobligatoriets bisatser: ”Oavsett bakomliggande anledning behöver arbetet för att motverka våldsbejakande extremism utvecklas strategiskt. Och det är viktigt att i detta arbete beakta ett genusperspektiv. (...) Stadens insatser ska inrymma ett genusperspektiv för att säkerställa att stödet anpassas till allas behov.”

Man får av hövlighet mot strategiförfattarna anta att det genusperspektiv som ska beaktas avser flickorna och kvinnorna som faller offer för IS djävulska dåd.

Den enfald som Stockholms stads politiska ledning i sammanhanget ger uttryck för förskräcker. I strategidokumentet varnas för kontraproduktivitet, medan Islamiska förbundet – en svensk gren av Muslimska Brödraskapet – beskrivs som en garant för att jihadisterna lättare ska lämna våldets bana.

När goda intentioner övergår i naivitet blir de ens fiende. Ingen kan på allvar tro att samordning, goda råd och annan kommunal tarmflora förslår i kampen mot den grymhet och extremism som IS vilar på.

Annons

Ewa Larsson (MP)

Foto: FREDRIK HJERLING Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X