Annons
X
Annons
X

Jan Björklund har blivit grundlurad

Matten lägger redan nu beslag på mer resurser i pengar och lektionstid än något annat ämne. Frågan är om de flesta människor verkligen behöver så mycket mer mattekunskaper i framtiden. Men en skolminister utan pedagogisk utbildning och utan lärarerfarenhet riskerar att bli ett lätt byte för skickliga lobbyister, skriver Per Acke Orstadius, fd lärare och lärarutbildare.

Hur mycket matte har man egentligen nytta av, frågar artikelförfattaren som menar att utbildningsministern lyssnat på lobbyister.

Hur mycket matte har man egentligen nytta av, frågar artikelförfattaren som menar att utbildningsministern lyssnat på lobbyister. Foto: TOMAS ONEBORG

BRÄNNPUNKT | SKOLAN

Frågan är om flertalet människor verkligen behöver så mycket mer mattekunskaper i framtiden och för vilka jobb detta i så fall skulle gälla.
Per Acke Orstadius

Björklund sade nyligen i tevenyheterna att det är nödvändigt för landets utveckling att eleverna lär sig mera matematik i skolan. Eleverna ska därför få ännu fler undervisningstimmar i ämnet. Det är katederundervisning som ska gälla, säger Björklund.

Ett antal frågor kan i detta sammanhang vara relevanta:

• Vilka är det som i framtiden behöver mer matematik?
• Vilken matematik är det som de behöver?
• Vilket underlag finns för att rekommendera en genomgående katederundervisning?
• Hur stor andel av skolans resurser har matematiken redan nu fått?
• Vilka konsekvenser får utökningen av matten och katederundervisningen för eleverna.

Annons
X

Evald Johansson var min granne på landet. Han var den kunnigaste människa jag mött. Under sina 84 år hann han med att yrkesmässigt vara lantbrukare, vägarbetare, fiskare, mjölnare, kraftverksföreståndare, bussförare, åkeriägare och byggnadssnickare. Han hade klarat sig bra med den räkning han fått lära sig i en sexårig folkskola. Han hade aldrig behövt veta vad potensuttryck, histogram och algebraiska uttryck var. Han hade aldrig behövt läsa av värden från en graf, bestämma ytan av ett parallellogram eller beräkna volymen av en cylinder.

Dessa kunskaper är bara ett axplock från den kriterielista i 130 punkter, som en högstadieskola nu kräver att alla elever ska kunna om de ska få gå vidare till gymnasiet. Frågan är om flertalet människor verkligen behöver så mycket mer mattekunskaper i framtiden och för vilka jobb detta i så fall skulle gälla.

Vid olika sammankomster som jag lett har jag frågat något tusental lärare och föräldrar vilken matte de haft nytta av i livet utöver de fyra räknesätten, procenträkning, överslagsberäkning, lite enkel statistik och en enkel ekvation. Det vill säga sådan matte som de fått lära sig i folkskolan eller på mellanstadiet i grundskolan. Bara en på tio sade sig vid dessa sammankomster ha haft nytta av någon annan matte. Denna minoritet visade sig dessutom uteslutande bestå av mattelärare, forskare eller tekniker. Tänk efter själv vilken ytterligare matte du har behövt och kolla gärna detta med släkt och vänner!

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Jag har också frågat något hundratal elever, som jag undervisat i företagsekonomi på yrkesinriktade linjer, varför de inte lärt sig procenträkning i grundskolan. Svaret har nästan alltid blivit att de försökt hänga med när läraren gått igenom nya räknetal på tavlan, men att de aldrig hunnit ta till sig lösningarna innan läraren suddade ut och gick vidare. Till slut gav de upp och försökte inte ens hänga med.

    Två obestridliga fakta talar för att katederundervisning bara i undantagsfall bör användas. För det första skiljer det sig enligt undersökningar omkring sju år i språklig mognad mellan den mest respektive minst mogna eleven i en normal grundskoleklass. För det andra kan läraren vid sin katederundervisning bara tala i ett och samma tempo och med ett och samma ordförråd till alla elever i klassen. Hon försöker vanligen anpassa sin framställning till de ”normalsnabba” eleverna. För de snabba eleverna går detta för sakta och är för lätt. För de långsamma eleverna går det för fort och är för svårt.

    En mera framkomlig väg mot bättre mattekunskaper torde vara att förbättra lärarnas förmåga att organisera och kontrollera självständigt arbete, där eleverna kan få tänka och arbeta i egen takt. Dessutom behöver man intensifiera framtagningen av instruktioner och övningsuppgifter i ett pedagogiskt utformat material i bokform eller i interaktiva datorprogram. Tusentals elever tog tidigare studenten genom korrespondensstudier. För dem gick det utmärkt att lära sig matte genom självständigt arbete utan katederundervisning.

    Matten lägger redan nu beslag på mer resurser i pengar och lektionstid än något annat ämne. Alla lärarkandidater ska få mer undervisning i matte (en hel termin) än i något annat ämne i den nu sjösatta lärarutbildningen. Lobbyisterna för matematikämnet har gjort ett strålande jobb. De har skapat mängder av arbetstillfällen för mattelärare såväl i grundskolan som på högskolenivå. Frågan är vilken effekt detta får för eleverna.

    Tiden för skolarbetet är begränsad. Om man fyller den med ett innehåll som är mindre meningsfullt för eleverna så gör man det på bekostnad av ett innehåll som är mera meningsfullt för dem. Detta är vad som genom mattens utbredning nu drabbar 80 procent av eleverna. Än värre är det för det tiotusental elever som varje år misslyckas i matte och som därför inte kommer in på något gymnasieprogram. Vad sker med deras självförtroende? Hur ser deras närmaste framtid ut?

    En skolminister utan pedagogisk utbildning och utan lärarerfarenhet riskerar att bli ett lätt byte för skickliga lobbyister. När det gäller matten och katederundervisningen så har Jan Björklund blivit grundlurad.

    PER ACKE ORSTADIUS

    fd lärare och lärarutbildare

    Annons
    X

    Hur mycket matte har man egentligen nytta av, frågar artikelförfattaren som menar att utbildningsministern lyssnat på lobbyister.

    Foto: TOMAS ONEBORG Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X