Annons
X
Annons
X
Ledare
Gäst

Jacob Westberg: Sverige behöver Finlands hjälp men...

Säkerhetsrådet
Sverige och Finland samövar mot fienden, här en Jas Gripen vid Arctic Challenge 2015.

Sverige och Finland samövar mot fienden, här en Jas Gripen vid Arctic Challenge 2015. Foto: Lars Pehrson / Svenska Dagbladet

Kommande vecka besöker försvarsminister Peter Hultqvist Finland. Jacob Westberg ger här en bakgrund till ländernas militära samarbete.

Det svenska försvarets ominriktning mot uppgifter i Sverige och i närområdet och ambitioner att återskapa en förmåga att avvärja hot från andra stater har inneburit en ökad betoning av bilaterala försvarssamarbeten som ett komplement till tidigare multilaterala försvars- och säkerhetssamarbeten. Det fördjupade försvarssamarbetet med Finland, som ska kunna innefatta en gemensam planering för operativt samarbete även i krig, brukar beskrivas som det mest djupgående och det högst prioriterade samarbetet.

Det finsk-svenska samarbetet har en potential att relativt snabbt skapa en ökad gemensam försvarsförmåga, men samarbetet har också begränsningar som det är viktigt att båda länderna är medvetna om.

Till samarbetets fördelar hör att det upprätthåller och fördjupar möjligheterna att samverka militärt. I denna fråga omfattar samarbetet förutom övningsverksamhet även planer på gemensamma förband. Inledningsvis har även upprättandet av säkra kommunikationer mellan länderna och praktiskt lagstiftningsarbete rörande tillträdeslagstiftning med mera varit prioriterat.

Annons
X

Samarbete inom sjö- och luftövervakning ger omedelbara operativa vinster i form av tidigare förvarning i såväl kris som krig. Om länderna ges möjlighet att utnyttja varandras bassystem för luft- och sjöstridskrafter skulle detta ge båda ett ökat strategiskt djup och det blir svårare för en motståndare att beräkna varifrån de finska och svenska stridskrafterna kommer att verka och var dessa baseras. Dessa former av samarbeten syftar alla till att skapa det som i dagens försvarspolitik är den mest efterfrågade förmågan: ökad operativ effekt.

Ett utbyggt och fungerande finsk-svenskt försvarssamarbete skulle även kunna bidra till att skapa en ökad gemensam militär förmågebredd. Den bevarade värnplikten gör att den finska armén, om den ges tid att mobilisera, har en uthållighet som den svenska armén saknar. Olika former av specialförband är också en bristvara där samarbetet skulle kunna skapa en ökad gemensam bredd och uthållighet.

Länderna har även inom andra försvarsgrenar specialiserade förmågor som kompletterar varandra. Sverige har ett ubåtsvapen som Finland helt saknar. Finska F18 Hornet är utrustade med ett amerikanskt missilsystem (JASSM) som skapar en långräckviddig attackförmåga mot markmål som inte finns i utrustningsarsenalen för svenska JAS. En sådan offensiv attackförmåga gör det också lättare att motstå olika former av påtryckningar.

Ländernas militära alliansfrihet sätter dock en tydlig gräns för samarbetets omfattning: samarbetet omfattar inte bindande ömsesidiga försvarsförpliktelser. Detta väcker frågan om vi verkligen kan lita på varandras hjälp. Utan en sådan tillit måste länderna förbereda sig för att både försvara sig tillsammans och enskilt.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Avsaknaden av tillit skapar även begränsningar i hur långt vi kan gå i frågor som rör rollspecialisering och arbetsdelning. Kan ett finsk-svenskt försvarsförbund bidra till att lösa detta problem? Tanken prövades och misslyckades under mellankrigstiden och i anslutning till Sovjetunionens krig mot Finland 1939-1940. Finlands långa landgräns mot Sovjetunionen ansågs ge Finland ett mer utsatt geografiskt läge som de ”fredsegoistiska” svenskarna ogärna ville dela.

    Ländernas olikartade geografi skapar kanske även idag olika försvarspolitiska behov. Men vilket land är idag det mest hotade? Om ett ryskt angrepp mot de baltiska staterna ses som den främsta konfliktrisken i Östersjöområdet är Gotland minst lika strategiskt utsatt som Åland och områdena runt Finska viken. Ska det finsk-svenska försvarssamarbetet denna gång omfatta även svenskt territorium? I detta sammanhang behöver även frågan om länder kan ha ett gemensamt försvar utan en gemensam försvars- och säkerhetspolitik analyseras. Är det acceptabelt från finsk sida att landet dras in i ett krig som en konsekvens av den svenska solidaritetspolitiken?

    Att länderna valt att komplettera samarbetet med andra bilaterala och multilaterala samarbeten tyder på att ländernas politiska ledning inte anser att det finsk-svenska samarbetet kan ersätta andra samarbeten. Men gäller de återförsäkringar som länderna förhandlar fram bilateralt med tredje länder för både Finland och Sverige?

    Om båda länderna vore med i Nato skulle denna fråga vara lättare att besvara – Natos artikel 5 gäller för alla medlemmar och länderna kan med utgångspunkt i detta bedriva gemensam försvarsplanering.

    Vi vet också lite om vilken typ av angrepp som kan komma att riktas mot oss. Att Finland och Sverige inte har tillgång till kärnvapen är inte en garanti för att denna typ av vapen inte kan komma att användas mot länderna i ett påtryckningssyfte eller som en aktiv del av krigföringen. Vilket försvar ger det finsk-svenska samarbetet mot denna form av hot?

    Det är vidare svårt att se hur det finsk-svenska försvarssamarbetet ska kunna avhjälpa de brister som länderna identifierat i sina nationella försvar. I Sverige prioriteras nu uppsättande av svenska krigsförband. Därutöver ska satsningar göras på försvaret av Gotland, återtagandet av ubåtsjaktförmåga och utvecklingen av en ny generation JAS. I Finland har den militära ledningen länge varit bekymrad över brister i de egna förbandens utrustning och övningsverksamhet.

    Det finsk-svenska försvarssamarbetet har potentialen att skapa en ökad gemensam förmåga att hantera kriser och avvärja angrepp, men de brister som länderna identifierat i den egna försvarsförmågan kräver tillförsel av ökade nationella resurser och samarbetet erbjuder inte ett alternativ till ett fortsatt fördjupat försvarssamarbete med andra stater och organisationer.

    JACOB WESTBERG är lektor med inriktning på säkerhetspolitik och strategi vid Försvarshögskolan och författare till boken Svenska säkerhetsstrategier (2015).

    Texten är en bearbetning av ett anförande som hölls den 24 februari 2016 vid seminariet ”Sveriges försvarspolitiska samarbeten” arrangerat av Allmänna försvarsföreningen, Svenska Atlantkommittén och Teknik- och säkerhetsforum.

    Redaktionens lästips! Den svenska utrikeskorrespondenten Elisabeth Braw skriver i Foreign Affairs om konsekvenserna för västförsvaret av tysk nedrustning. Det är ändå värre, enligt John Dyer i Vice News.

    Läs även lördagens SvD-kolumn av Mats Johansson om gustavadolfologi.

    Annons

    Sverige och Finland samövar mot fienden, här en Jas Gripen vid Arctic Challenge 2015.

    Foto: Lars Pehrson / Svenska Dagbladet Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X