Annons
X
Annons
X

Italien sörjer regissören Ettore Scola

”Vi som älskade dig så mycket” var den självklara rubriken i flera italienska tidningar när de tog avsked av regissören Ettore Scola, som avled igår kväll.

Foto: Lionel Cironneau/AP

Det råder något av kulturell landssorg i Italien där filmregissören Ettore Scola under tisdagskvällen efter några dygn i koma avled på en klinik i Rom, 84 år gammal. Såväl regeringschefen Matteo Renzi som kulturminister Dario Franceschini framförde sina kondoleanser. Och tidningarnas rubriker hyllade en ”stor maestro”. På ett ”både raffinerat och folkligt sätt skildrade han Italien. Närmare bestämt i fyrtio filmer varav flera mästerverk”, skrev La Stampa.

I Sverige blev Scola mest känd för dramakomedin ”Vi som älskade varann så mycket” från 1974. En internationell succé som ofta visades på biorepertoaren och repriserades i tv. Ett brett epos där han knyter an till den stora neorealistiska traditionen och med charm, klassperspektiv och bitterljuv melankoli följer tre vänner från 1940- till 1970-tal i en berättelse som samtidigt beskriver Italien under de kristdemokratiska efterkrigstiden. Hans tre hjältar är partisanbröder under kriget, givetvis förälskade i samma kvinna och sedan – med eller utan henne – beskrivs i var sin livsbana som advokat, lärare och proletär.

Stefania Sandrelli och Vittorio Gassman i ”Vi som älskade varann så mycket” från 1974. Foto: imago/United Archives/AOP

Ettore Scola föddes 1931 i en läkarfamilj i Kampanien nära Neapel, men växte upp i Rom. Där började han plugga juridik, men hans talang för satir, humor och buskis blev snabbt en födkrok som tog fokus från studierna. Den unge Scola försörjde sig med skämtteckningar och skrivuppdrag åt satirtidskriften Marc Aurelio.

Annons
X

På redaktionen träffade han filmfolk, bland andra även Federico Fellini. Snart hjälpte han till med filmmanus och fann efter tio års professionellt skrivarbete själv en väg in till en regissörstol i Cinecittás studior. Scola fortsatte att teckna livet ut, inte minst när han talade i telefon. Skisserna, mer eller mindre tydliga, kunde han sedan trycka i händerna på scenografer och andra medarbetare för att visa hur han ville att det skulle se ut.

Redan från ”Parliamo di donne” – den svenska titeln ”Lättsinne till tusen” beskriver väl den farsartade filmdebuten 1964 – arbetade han med skådespelaren Vittorio Gassman, som kom att bli en mångårig favorit till olika huvudroller, bland annat i ”Vi som älskade…”.

Affisch till filmen ”En alldeles särskild dag”.

Corriere della Seras filmkritiker Paolo Mereghetti lyfter fram Ettore Scola som den italienska filmbranschens mest politiska regissör. Som medlem i kommunistpartiet PCI filmade han kring decennieskiftet 1970 partiorganet Unitás kulturfestivaler och gjorde även en dokumentär från strejkerna på Fiatfabriken i Turin. Så sent som 1989, året då Berlinmuren föll och kommunismen störtades i Tjeckoslovakien, accepterade Ettore Scola posten som kulturminister i en socialistisk skuggregering.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Betydligt subtilare samhällskritiska undertoner klingar med i mästerverket ”En alldeles särskild dag”, den dag då Adolf Hitler under pompa och ståt besöker kollegan Benito Mussolini i Rom. Nästan alla har gått man ur huse för att beskåda Führern och Il Duce. Scola låter kameran cirkla in på det slumpartade mötet mellan två av dem som avstår, en homosexuell motståndsman spelad av Marcello Mastroianni och en sliten hemmafru gestaltad av Sophia Loren. Under sina fyra verksamma decennier som regissör hann Scola arbeta med alla den italienska filmens stora aktörer och stjärnor.

    Från och med torsdagsmorgonen och fram till begravningsakten under fredagen hyllas regissörens minne av vänner och medarbetare intill kistan med regissörens kropp på Casa del Cinema i Rom.

    Fem viktiga filmer av Ettore Scola

    ”Vi som älskade varann så mycket” (1974)

    Scolas epos i den stora italienska neorealistiska traditionen följer tre vänner och deras älskarinna från slutet av andra världskriget fram till början av 70-talet.

    ”De fula, skitiga och elaka” (1976)

    Burleskt, groteskt och mycket samhällskritiskt om en storfamilj som lever i misär på en soptipp utanför Rom.

    ”En alldeles särskild dag” (1977)

    Sophia Loren och Marcello Mastroianni möts av en slump den 6 maj 1938, den dag då Adolf Hitler gör statsbesök i Rom.

    ”Natten i Varennes” (1982)

    Marcello Mastroianni som åldrande Casanova i ett drama om kungafamiljens flykt undan den franska revolutionen 1789.

    ”Familjen” (1986)

    Vittorio Gassman spelar patriark i ett släktdrama som följer hans familj från sekelskifte till 1980-tal med alla samhällsförändringar och världskrig däremellan.

    Annons
    Annons
    X
    Foto: Lionel Cironneau/AP Bild 1 av 3

    Stefania Sandrelli och Vittorio Gassman i ”Vi som älskade varann så mycket” från 1974.

    Foto: imago/United Archives/AOP Bild 2 av 3

    Affisch till filmen ”En alldeles särskild dag”.

    Bild 3 av 3
    Annons
    X
    Annons
    X