Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Anders Q Björkman: Istanbul botar skallighet men hotas av kalhygge

Det är något som förbryllar när jag promenerar i området kring Taksimtorget i centrala Istanbul. Det handlar om de män som trots sina renrakade huvuden bär underliga, svarta pannband och som jag gång på gång möter på gågatan İstiklal Caddesi. Efter att jag gjort några förvirrade försök att tolka dem som politiska aktivister eller kanske som medlemmar i en muslimsk sekt, börjar min hjärna i stället intuitivt koppla dem till de där två underliga männen som i morse kom till hotellfrukosten med stora bandage på sina bakhuvuden.

Jag finner förklaringen mitt på İstiklal Caddesi (som för övrigt har kvar sin gulliga och museala spårvagnslinje, men dessvärre fått många av sina boklådor och små egensinniga butiker bortgentrifierade av H & M och liknande filialer till internationella kedjor). Under en bjärt upplyst skylt med bilden av en skallig man och rubriken ”Do you want your hair back?” kommer jag i samspråk med en man som vet vad de där pannbanden handlar om. Han är nämligen själv i branschen.

Hårtransplantationsturismbranschen.

Annons
X

Ja, just den. Enligt nyhetsbrevet Medical Travel Today omsätter den globala industrin kring hårtransplantationer 8,5 miljarder kronor. Istanbul ligger strategiskt placerat för skalliga från både Europa och Mellanöstern och stadens kirurgkliniker erbjuder paket där hotell, sightseeing och skjuts till och från flygplatsen ingår. Och det handlar inte bara om kala hjässor. Även om jag under mitt besök inte ser några män med bandage på sina överläppar får jag förklarat för mig att även mustaschtransplantationer är en lukrativ del av denna näringsgren.

Mannen under skylten på İstiklal Caddesi berättar att de flesta kunderna kommer från Mellanöstern, att hårtransplantationer där anses haram, och att man därför kommer till Turkiet för att från en hårig del av kroppen plantera om hårsäckar på en betydligt kalare yta.

Reklam för hårtransplantationer på gågatan İstiklal Caddesi i Istanbul. Foto: Anders Q Björkman

En helt annan form av plantering äger rum i Geziparken, alldeles norr om Taksimtorget. För snart tre år sedan skulle parkens träd huggas ner för att ge plats åt ett nytt köpcentrum med en arkitektur som skulle efterlikna de osmanska artilleribaracker som en gång stod här, men revs 1940.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Nu utökas i stället antalet träd och Geziparken rustas och snyggas upp. Delvis kan man tacka nätaktivisten Gürkan Özturan för det (mer om honom och turkisk yttrandefrihet i mitt och Staffan Löwstedts reportage här). När han sent på kvällen den 27 maj 2013 blev uppringd av en vän som hade upptäckt att man i skydd av mörkret skulle kapa parkens träd, började han via Twitter och andra sociala medier göra omvärlden uppmärksam på vad som höll på att hända. Snart fanns där demonstranter på plats, efter en stund dök en engagerad parlamentariker upp, satte sig i vägen för maskinerna och hänvisade till sin immunitet.

    Protesterna växte snabbt och likaså myndigheternas insatser för att få bort demonstranterna. Till slut engagerades hela landet i frågan, som ganska snart kom att handla om mer än de där träden: mötesfrihet, yttrandefrihet och i ett större perspektiv Turkiets roll som sekulär stat. Flera miljoner turkar beräknas ha deltagit i någon av de tusentals demonstrationer som ägde rum. Över 3 000 personer arresterades, runt 8 000 skadades och elva personer avled under den tumultartade sommaren 2013.

    Gürkan Özturan, som studerat och bott i Sverige i omgångar, liknar Geziprotesterna vid Almstriden i Stockholm 1971. Den planerade nedhuggningen av almarna i Kungsträdgården blev droppen som fick bägaren att rinna över efter år av rivningar i Klarakvarteren. På samma sätt bäddade åratal av hotellbyggen och annan exploatering av den en gång 30 hektar stora Geziparken för den explosion av upprörda känslor som fick sitt utlopp i massiva och landsomfattande protester.

    Träden i Geziparken i centrala Istanbul står ännu kvar. Foto: Anders Q Björkman

    Allt står just nu och väger i Turkiet: konflikten med kurdiska PKK, flyktingströmmarna från Syrien, rättsstaten och yttrandefriheten. Vad gäller Geziparken ser det ut som om president Tayyip Recep Erdoğan har fått ge sig. Träden står kvar. Fast trots att rättsinstans efter rättsinstans har slagit fast att parken ska bevaras, så säger Istanbulbor jag träffar att de inte riktigt vågar lita på att striden är helt avgjord.

    Men jag såg tecken på vårens ankomst under mitt besök i Istanbul förra veckan – några spröda och försiktigt spirande knoppar – och sådant väcker ändå hopp om att en av de sista gröna ytorna i den europeiska delen av denna megastad med drygt 14 miljoner invånare inte ska förvandlas till ett kalhygge.

    Annons
    X

    Reklam för hårtransplantationer på gågatan İstiklal Caddesi i Istanbul.

    Foto: Anders Q Björkman Bild 1 av 2

    Träden i Geziparken i centrala Istanbul står ännu kvar.

    Foto: Anders Q Björkman Bild 2 av 2
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X