Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Analys

Per Lindvall: Island går för egna segel igen

Det är ont om goda nyheter i dessa dagar, så man får suga länge på dem som kommer. Meddelandet från Internationella Valutafonden, IMF, att Islands återhämtning har varit en ”succé” och att landet har fullgjort alla sina programåtaganden och inte längre behöver fondens stöd visar att det finns vägar ut ur den värsta av ekonomiska kriser.

Island kan åter finansiera sig på egna meriter på den internationella kapitalmarknaden till räntenivåer som gör att landet har förmåga att hantera sitt eget öde utan att samhället och välfärdssystem har behövt demonteras.

Detta har inte varit någon helt given utveckling. För det är svårt att hitta ett land som har haft ett värre utgångsläge än det som Island hade när finans- och skuldkrisen briserade under hösten 2008. Det lilla öriket hade för det första gött en banksektor som hade kastat såväl alla proportioner som riskkontroll och den moraliska kompassen över bord.

Banksektorns tillgångar, med de tre numera endast ökända bankerna Kaupthing, Landsbanki och Glitnir i spetsen, motsvarade 11 gånger landets BNP vid utgången av 2007. Det är dubbelt upp mot det likaledes krisande öriket Irlands imploderade banksektor

Annons
X

Islands förmåga att hantera bankkrisen läge blev inte bättre av att landets dåvarande ledning, tillsynsmyndigheter och centralbank var antingen inkompetenta och/eller personligen insyltade i den oligarkiskt styrda banksektorn.

Till detta kom att den isländska ekonomin i sig var i djup obalans, med en lånefinansierad, till stor del i utländska valutor, bostads- och konsumtionsbubbla, stort bytesbalansunderskott och en lönedriven inflation som urholkat landets konkurrenskraft. Det enda som var någorlunda sunt var statsfinanserna.

Hade Island i likhet med Irland garanterat banksektorns alla skulder hade landet kollapsat. Istället fick de kollapsade tre storbankernas kreditgivare ta en mycket stor del av smällen och aktieägarna blev helt lottlösa.

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den isländska statens insatser för att räta upp det finansiella systemet har brutto kostat motsvarande 44 procent av landets BNP. IMF beräknar nettokostnaderna till 20,3 procent, där skillnaden utgörs av gjorda kapitaltillskott till centralbanken och den rekonstruerade banksektorn. Till detta kan det eventuellt tillkomma krav att Island ska kompensera framför allt brittiska och holländska sparare för förluster på sina Icesavekonton. Hur detta faller ut beror för det första på hur EFTA domstolen beslutar i ärendet och i nästa steg på hur stort underskottet verkligen blir när Icesaves tillgångar har avvecklats.

    Men att Island lyckades vältra över en stor del av förlusterna i banksektorn på bankernas kreditgivare, hade inte räckt för att få styrfart i landets ekonomi. Den flytande, eller snarast sjunkande, valutan har varit ett annat mycket viktigt instrument för att snabbt kunna återskapa landets konkurrenskraft och därmed skapa förutsättningar för en exportledd återhämtning.

    Den isländska kronans värde har halverats i värde sedan finanskrisen började skaka världens börser under 2007. Detta har gjort att Islands tidigare stora handelsunderskott har förbytts till ett stabilt överskott och landet har kunnat börja amortera av sitt externa skuldberg. Detta har inte varit någon enkel manöver eftersom många isländska hushåll och företag samtidigt hade en stor del av sina lån i euro och andra utländska valutor. För att hantera detta och begränsa valutautflödet och därmed valutaraset och inflationsimpulserna så införde Island en strikt kapitalkontroll.

    Island har inte bara rätat upp sitt haverarade banksystem utan även genomfört stora skuldavskrivningar för alltför hårt skuldsatta hushåll, där exempelvis bolån har skrivits av till att motsvara 110 procent av bostadens värde.

    Den isländska ekonomin har visserligen långt kvar till sitt forna hälsotillstånd och priset har varit högt. Men tillskillnad mot exempelvis de baltiska länderna och de krisande PIIGS-länderna så har man inte valt den än mer smärtsamma deflationsvägen, eller det som nobelpristagaren Paul Krugman kallar dyrkan av ”guldmyntfoten” med skenande arbetslöshet och stora sociala spänningar.

    Den isländska arbetslösheten toppade på 9 procent vid årsskiftet 2009-2010 och är nu nere på 6,7 procent. Det kan jämföras med Irland vars arbetslöshet har bitit sig fast över 14 procent, Lettland som toppade på 23 procent och nu är nere runt 16 procent. Än värre är läget i Spanien där arbetslösheten fortsättar att stiga och nu ligger på europarekordnivå på över 21 procent och Grekland där arbetslösheten på ett drygt år stigit från 11 till närmare 17 procent. Om inte om och euron hade varit så hade fler kunnat följa Islands mönster.

    Annons
    Annons
    X
    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X