Annons
X
Annons
X

Ipad bäddar för censur

DEBATT. Apple hotar inte yttrandefriheten, men genom att förhandsgranska materialet som de distribuerar bedriver de per definition censur. Ju större inflytande de får, desto större blir därför risken för självcensur.

Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX

Censur är ett ofta missbrukat ord. När Youtube avlägsnar filmklipp eller när Google utan förvarning raderar en blogg från sitt blogghotell kan det visserligen vara förödande för vissa människors möjlighet att komma till tals, men det är i strikt mening inte fråga om censur. Censur betyder i själva verket inget annat än förhandsgranskning. Att på förhand granska vad som publiceras är en självklarhet i Svenska Dagbladet och andra papperstidningar. På tidningar har dock den som ansvarar för besluten ett ansikte: ansvarig utgivare. Dessutom konkurrerar i bästa fall tidningarna och väljer att publicera olika saker. Med andra ord har den som bannlyses från ett forum – precis som på nätet – alla möjligheter att söka sig till ett nytt.

Pluralism betyder inte att alla yttranden alltid måste släppas fram, utan att olika normer ständigt får brytas mot varandra. För att uttrycka saken aningen tillspetsat: bästa motgiftet mot censur är en mångfald av censorer.

Utifrån den utgångspunkten är det givet att Apple väcker vissa farhågor genom sin censur av ”appar” till Ipad. Inte för att det är censur, utan för att censuren är centraliserad, ansiktslös och till viss del godtycklig. Särskilt när även svenska dagstidningar nu skriver under avtal som ger Apple möjlighet att återkalla rätten att publicera sig på deras plattform.

Annons
X

Godtycket bäddar för självcensur i de fall tidningar undviker kritiska granskningar av Apple eller att visa naken hud. Tobias Brandel gav en utmärkt översikt över denna problematik i SvD 4/1. Liberala ideologer tenderar att undvika de svåra frågorna om självcensur, till förmån för en svartvit diskussion om absoluta rättigheter. Thomas Idergard (SvD 12/1) har rätt i sak: yttrandefrihet kan inte betyda en plikt att återge alla yttranden. Följaktligen hotar inte Ipad yttrandefriheten. Men vem påstod det? Tobias Brandels artikel var föredömlig i att den diskuterade censur och självcensur utan att en enda gång nämna ordet yttrandefrihet. Ändå påstår Thomas Idergard att Tobias Brandel skulle ha spekulerat i ”yttrandefrihetens undergång”.

Detta är ganska talande för den liberala dogmatismens okänslighet för de problem som inte kan reduceras till bristande rättigheter. Dit hör självcensuren, som i sista hand är en psykologisk fråga om rädsla och bekvämlighet.

Tidningsägarnas främsta dröm tycks vara att folkflertalet skaffar sig en Ipad och använder denna för att läsa tidningar. Sannolikheten kan diskuteras, men detta vore liktydigt med en enorm censurkoncentration hos Apple. Att byta ut sin dagstidning är en enkel sak – att investera i helt ny hårdvara är ett betydligt större steg.

Rasmus Fleischer är doktorand i historia och driver bloggen Copyriot.

Rasmus Fleischer

Annons
Annons
X
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X