Annons
X
Annons
X
Kultur
Reportage

Innovationerna som kan lösa bostadskrisen

Sverige har återigen en akut bostadskris. Situationen kräver innovativa och hållbara lösningar. Och kanske finns inspiration att hämta i 1900-talet.

Nya bostadsrätter i miljonprogrammets Fittja, söder om Stockholm. Byggprojektet, med låg skala och en mängd olika bostadstyper, är en medveten satsning på att bygga billigt och samtidigt utveckla ett storskaligt miljonprogramsområde. Husen är ritade av Kjellander + Sjöberg arkitektkontor.

Nya bostadsrätter i miljonprogrammets Fittja, söder om Stockholm. Byggprojektet, med låg skala och en mängd olika bostadstyper, är en medveten satsning på att bygga billigt och samtidigt utveckla ett storskaligt miljonprogramsområde. Husen är ritade av Kjellander + Sjöberg arkitektkontor. Foto: Lars Pehrson

Någon ropar på ett nytt miljonprogram. Andra tror på nya, höga stadsdelar i trä. Boverket föreslår social housing för låginkomsttagare och egnahemsbyggande för nyanlända. Det hörs krav på en ny bostadssocial utredning och snabbare planprocesser.

Idéerna om hur bostadskrisen ska lösas virvlar runt som snöflingor från vinterhimlen. Flera av förslagen är inspirerade av historien; en stor del av det svenska 1900-talet handlade ju om att bygga bort bostadsnöd.

Nu är vi där igen. Under hösten blev den svenska bostadsbristen akut, i takt med den snabba befolkningsökningen. Och knappt hade vinterkylan anlänt förrän fastighetsekonomer varnade för att följden av bostadsbristen kan bli slum och kåkstäder.

Annons
X

Räkna med att bostadsfrågan kommer att vara het under året. SvD:s Göran Eriksson spådde nyligen att bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) blir 2016 års mest uppmärksammade politiker.

Klart är att Sverige måste få fram stora mängder bostäder inom kort. Men hur ska det gå till? Och vad blir det för kvalitet på det som byggs?

Mehmet Kaplan är fåordig. Byggbranschen har förtroendeproblem; under hösten har vi bland annat kunnat läsa om hur Skanska täljer guld på bygget av Nya Karolinska, och om hur mutor fortsätter att prägla branschen. Samtidigt rullar skandalen med läckande, enstegstätade fasader vidare – 2015 avslutades med en dom i Högsta domstolen som slog fast att ansvaret för fuktproblemen ligger hos branschen.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Att hitta samtida, inspirerande exempel när Sverige snabbt ska bygga bort bostadsbristen är inte självklart. Vill man dessutom att det nya ska vara hållbart, i både miljömässig och social mening, blir det knappast lättare.

    – Det finns ju goda, enstaka exempel på bostadshus. Men man måste upp i volymer. Och jag har ännu inte sett svaret på hur man ska bygga i större omfattning, säger Dan Hallemar som är curator för den stora bostadsutställningen ”Bo nu då” som öppnar på Arkdes i mars.

    Dagens situation, som till stor del måste handla om att bygga för mindre resursstarka, väntar fortfarande på sin lösning. Utställningen på Arkdes ska visa hur bostadsfrågan hanterats och mötts med olika lösningar och visioner i Sverige under de senaste 100 åren.

    Det blir många exempel på hur arkitektur och design bidragit till innovation, och drivit på utvecklingen av bra bostäder för alla. Dan Hallemar menar att det finns en hel del inspiration att hämta i det svenska 1900-talet.

    – Vi har historiskt visat att vi har kunnat bygga stora mängder till hög kvalitet för folk i alla inkomstskikt. Både genom politiska beslut, men också genom arkitektoniska lösningar, säger han och tillägger att 1900-talet var fullt av nytänkande och höga kvalitetsambitioner.

    Själv tycker han att 1930-talets barnrikehus känns relevanta i dag. Husen är Sveriges enda exempel på social housing – alltså subventionerat bostadsbyggande för en grupp människor med begränsade resurser – och dessutom uppförda med god standard.

    – Husen var utrustade med moderna badrum, som inte var en självklarhet då. Man gjorde inte avkall på standard, tvärtom, man tillförde standard, säger han och tillägger att detta är hus som fortfarande står kvar, uppskattas och bebos av nya människor.

    Det handlade inte om att bygga med tillfälliga bygglov eller sänkt kvalitet, vilket ofta lyfts fram som ett recept på 2000-talet.

    Nya trähus i Fristad, Borås kommun, byggda av allmännyttan och ritade av Tengbom. Foto: Bert Leandersson

    Barnrikehus, kollektivhus, stjärnhus. 1900-talet var fullt av experiment, nytänkande och kvalitetsambitioner. Här fanns ett starkt samhälle, som gjorde bostadspolitik till en av sina paradgrenar. Här fanns en arbetarklass som drev kravet på goda bostäder. Här fanns en arkitektkår som hade en framträdande roll i samhällsbygget. Här fanns också besjälade byggmästare, som den legendariske Olle Engkvist.

    I botten låg även en bostadssocial utredning och omfattande bostadsforskning.

    Dan Hallemar menar att innovationskraften, av flera skäl, ebbade ut på 1970-talet. Sedan monterades bostadspolitiken ner.

    Erik Stenberg, forskare på KTH:s Arkitekturskola, säger att mycket av det som byggs i dag präglas av en "generande likformighet när det gäller lägenhetsutformning". Han är också kritisk till den byggtekniska standarden i många av dagens bostadshus; han menar att det ofta är sämre ställt i 2000-talets nyproduktion än i det som uppfördes i rask takt under miljonprogrammets dagar.

    – Dessutom uttalar sig nu både byggsektorn och staten om att vi måste sänka kvaliteten för att få fram tillräckligt många bostäder, säger han.

    Erik Stenberg kritiserar gärna dagens bostadsbyggande, som till stor del styrs av vinsthungriga aktörer. Men visst finns det eldsjälar, nytänkande och lovvärda exempel, framför allt i mindre skala, säger han.

    – Det finns ju byggemenskaper och kollektivhus, och kommunala bostadsbolag som intresserar sig för brukarmedverkan. Folkhem visar också på en typ av kreativitet i branschen.

    Byggemenskaper innebär att människor går samman för att bygga sina egna flerbostadshus, och ges företräde vid kommunala markanvisningar. Konceptet är stort i Tyskland; ett känt exempel i Sverige är det prisbelönta projektet Urbana villor i Malmö. Kollektivhuset är en modell från 1900-talet som återigen fått ett uppsving; runt om i landet bildas föreningar som bygger och planerar nya kollektivhus. Folkhem är en småskalig bostadsproducent som ofta lyfts fram som ett gott exempel; bolaget väljer av klimatskäl att bygga helt i trä, och får därmed trovärdighet i sina hållbarhetsambitioner.

    Men generellt karaktäriseras Sverige av stora aktörer, höga byggkostnader och ett byggande som ofta kan kallas både slentrianmässigt och svårt miljöbelastande.

    Trähus i Sundbyberg, byggda av Folkhem och ritade av Wingårdhs. Foto: Lars Pehrson

    Arkitekterna har en svag ställning jämfört med i många andra länder. Det är inte heller lätt att hitta djärva och engagerade byggherrar av Olle Engkvists sort; Engkvist var en kvalitetsmedveten byggmästare i det svenska 1900-talet, med ett stort socialt engagemang och intresse för okonventionella lösningar.

    I dag är många bostadsproducenter vinstmaskiner, med höga avkastningskrav. De får också rejält genomslag i den aktuella diskussionen om bostadsbristen, menar forskaren Kristina Grange som skrev sin doktorsavhandling om hur den svenska byggbranschen utvecklats till en av världens mest storskaliga.

    Hon ser dagens diskurs om bostadsbristen, som generar en störtflod av debattartiklar, utspel, analyser och kommissioner, som ett maktspel där olika spelare försöker föra fram sina intressen.

    – Många aktörer ser nu en möjlighet att sätta sina intressen på agendan. Men det skulle behövas fler röster i debatten, inte minst från det civila samhället, säger hon.

    Med hennes perspektiv hamnar fokus allt för mycket på krav på lättnader i regelsystem och snabbare planprocesser som ska begränsa det demokratiska inflytandet.

    – Jag upplever att nästan vilka förändringar som helst kan legitimeras just nu. Vi behöver bygga mycket mer, men utan att ge upp de demokratiska aspekterna av byggandet. Jag tror också att vi behöver en planerarkår som ges möjlighet att komma fram med sin kunskap.

    Kristina Grange påpekar att en grupp är påfallande tyst i rådande bostadskris: de professionella stadsplanerarna, med all sin kunskap om hur och var man skulle kunna bygga. Dessa tjänstemän förväntas ofta vara tysta, istället för att delta i samhällsdebatten, säger hon.

    – Det är väldigt olyckligt. En läkare kan gå ut och säga: "jag tycker inte som politikerna", men en planerare kan nästan inte det, säger Kristina Grange som skulle vilja ha en större mångfald av röster i bostadsdebatten.

    50 år har gått sedan miljonprogrammet inleddes. Den gången handlade det om att snabbt bygga stora volymer i en tid av bostadsnöd och urbanisering. Nya förorter växte upp i städernas utkanter.

    Stjärnhusen i Gröndal i Stockholm, uppförda av Olle Engkvist på 1940-talet, väckte internationell uppmärksamhet. Olle Engkvist var en kvalitetsmedveten byggmästare som ständigt var intresserad av innovationer och nya bostadsformer. Foto: Lars Pehrson

    En lärdom från då är att byggande måste handla om mer än att på ett rationellt sätt ge människor tak över huvudet i ensartade strukturer.

    Miljonprogrammet har länge väckt starka känslor. Men i dag kan detta bostadsbyggande, med sina brister och förtjänster, betraktas med mer nykter blick.

    I dag står vi åter inför ett storskaligt bostadsbyggande. Frågan är var, hur, med vilka medel och med vilka vinster bostäderna ska byggas.

    Erik Stenberg tror att många av de nya husen kan byggas just där byggkranarna restes för 50 år sedan.

    – Miljonprogramsområdena är inte färdigbyggda. Där finns en enorm potential, med färdig infrastruktur, säger han och tillägger att en förändrad syn på miljonprogrammet också ökar byggbranschens vilja att söka sig dit.

    – Ett problem har varit att miljonprogrammet har haft så dåligt rykte att branschen inte haft något stort intresse av att bygga där. Men när fastighetsvärdena ökar så skapas en möjlighet, säger han.

    Terrasshuset i Gröndal, ett bostadshus byggt av Olle Engkvist. Foto: Lars Pehrson

    Även Dan Hallemar tror att miljonprogramsområdena, som i dag kan präglas av stor trångboddhet, åter kommer att bli viktiga platser i det svenska bostadsbyggandet.

    – Där tror jag att det finns stora möjligheter för nybyggnation, om man gör det klokt. Och där finns ju en enorm efterfrågan på bostäder, säger han.

    Miljonprogrammets bostadsbyggande innebar mycket; bland annat utvecklades smarta prefabriceringslösningar och sinnrika system med flyttbara innerväggar.

    Dan Hallemar tror att vi återigen kommer att få se ett mer innovationsdrivet byggande, med idéer om hur man kan bygga snabbare och smartare med bibehållen kvalitet men också bejaka föränderlighet i boendet.

    – Innovationer kräver att det finns nya typer av frågor, nya typer av utmaningar. Och de utmaningarna ser ju vem som helst som tittar ut genom fönstret i dag.

    Annons

    Nya bostadsrätter i miljonprogrammets Fittja, söder om Stockholm. Byggprojektet, med låg skala och en mängd olika bostadstyper, är en medveten satsning på att bygga billigt och samtidigt utveckla ett storskaligt miljonprogramsområde. Husen är ritade av Kjellander + Sjöberg arkitektkontor.

    Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 5

    Nya trähus i Fristad, Borås kommun, byggda av allmännyttan och ritade av Tengbom.

    Foto: Bert Leandersson Bild 2 av 5

    Trähus i Sundbyberg, byggda av Folkhem och ritade av Wingårdhs.

    Foto: Lars Pehrson Bild 3 av 5

    Stjärnhusen i Gröndal i Stockholm, uppförda av Olle Engkvist på 1940-talet, väckte internationell uppmärksamhet. Olle Engkvist var en kvalitetsmedveten byggmästare som ständigt var intresserad av innovationer och nya bostadsformer.

    Foto: Lars Pehrson Bild 4 av 5

    Terrasshuset i Gröndal, ett bostadshus byggt av Olle Engkvist.

    Foto: Lars Pehrson Bild 5 av 5
    Annons
    X
    Annons
    X