Annons
X
Annons
X

Hjälparbetare: "De var som vandrande skelett"

Skelettliknande kroppar, insjunkna ögon och tomma blickar. Det mötte Elizabeth Hoff när hon som en av de första hjälparbetarna nådde syriska Madaya natten till tisdagen. Madaya har varit belägrad av syriska regimen sedan oktober förra året, och Hoff berättar för SvD om en svältens stad.

Kriget i Syrien

Många sade att de inte ätit annat än vatten med peppar och salt de senaste tre veckorna.

GENÈVE Synen som mötte Världshälsoorganisationens Elizabeth Hoff i syriska Madaya natten till tisdagen var ryslig. För SvD beskriver den norska barnmorskan när konvojen med 47 lastbilar med humanitär hjälp nådde staden där 40 000 människor levt isolerade sedan oktober förra året. Bilden hon ger för närmast tankarna till ett koncentrationsläger.

– Människor var som vandrande skelett. De var bara skinn och ben och utmattade av hunger. Ögonen var insjunkna, kindbenen synliga och hyn gulaktig. Många sade att de inte ätit annat än vatten med peppar och salt de senaste tre veckorna, berättar hon.

Annons
X

Det var mörkt, regnigt och mycket kallt. Ändå hade människor samlats på stadens lilla marknadsplats för att ta emot den desperat behövda hjälpen.

– Där var fullt med människor men inget liv. Det fanns inte ett enda leende. När vi kommit in i andra belägrade städer har människor mött med glädje över att mat äntligen kommer. Men här fanns ingen vitalitet i luften, säger Elizabeth Hoff.

Röda korset nådde på måndagen fram med humanitär hjälp till Madaya. Foto: AP

Där fanns ingen mat så långt ögat nådde, berättar hon. Människor sade att ett kilo socker kostade 300 dollar, och en man hade sålt sin motorcykel för ett kilo ris. Barn berättade hur de plockat gräs för att göra soppor trots att flera skadats av landminor. Nu kom till sist FN och Röda Korset med lastbilar fulla med 250 ton mat och 7,8 ton mediciner.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Barn flockades omkring och slickade på pekfingrarna för att fånga upp kornen att äta.

    – Alla barn var tydligt plågade. De sade att de inte hade någon kraft kvar, ingen ork att leka längre. När vi tömt lastbilarna och skulle köra därifrån fanns smulor med sädeskorn kvar på flaket. Barn flockades omkring och slickade på pekfingrarna för att fånga upp kornen att äta. Det var hjärtskärande, säger Elizabeth Hoff.

    Stadens tre läkare sade att hela befolkningen lider av undernäring. Själv hade de inte ätit på tre dagar, och ena läkaren hade skador från granatsplitter. De berättade att kvinnor försöker amma sina barn, men de har inte ens mjölk i brösten. Mellan 300 och 400 människor uppskattas lida av allvarlig undernäring.

    – Läkarna sade att de varje dag sett människor som dött av svält. Varenda dag.

    På det lilla fältsjukhuset, som bara var en mörk källare utan några sängar och där människor låg på stengolvet, träffade Elizabeth Hoff en man "som var 45 år men såg ut som 75–80 år".

    – Han var så svag att han knappt kunde tala och var gul i ansiktet. Han hade fyra barn hemma som inte heller ätit på veckor. Jag var rädd att han inte skulle överleva natten, och såg till att han genast fick intravenös näring.

    En 45-årig undernärd man befarades dö under natten - då kom hjälpen. Foto: Elizabeth Hoff

    En äldre kvinna på sjukhuset hade fullt med blåmärken då hon ramlat när hon förlorat medvetande på grund av hunger. Hon hade bara druckit vatten med salt och peppar i 20 dagar, och trodde att hon hade förlorat 20 kilo, berättar Hoff. En mamma kom in med ett sju månaders undernärt barn "som såg ut som en nyfödd" och vädjade om hjälp. Hon förklarade att hemma fanns två undernärda barn till. Det befaras att mängder med svältande ligger kvar inne i husen i Madaya.

    WHO vill nu göra en systematisk dörrknackning för att förstå hur allvarligt läget är. Man sprider samtidigt flygblad som varnar för att inte kasta i sig mat efter att ha varit uthungrad en längre tid. Man försöker även få in mobila läkarteam. Men viktigast är att få tillträde till belägrade områden. Två ytterligare hjälpkonvojer väntas denna vecka med förnödenheter som ska räcka i tre månader. Sedan vet man inte. Allt beror på om de stridande parterna kommer överens om att släppa in hjälp i en konflikt där mat blivit ett krigsvapen.

    Det finns 400 000 människor som lever på 15 belägrade platser i Syrien, medan människor utanför kan dricka och äta som de vill.

    – Det hjälper inte att bara åka in tre timmar och sedan ut igen. Intravenös näring kräver sju dagar på plats. Vi måste få tillträde till dessa platser. Det finns 400 000 människor som lever på 15 belägrade platser i Syrien, medan människor utanför kan dricka och äta som de vill. Sådant ska inte få ske under vårt århundrade, säger Elizabeth Hoff.

    Jan Egeland, generalsekreterare i Norska flyktingrådet, håller med. Han är en av Syrien-sändebudet Staffan de Misturas rådgivare inför de väntade Syriensamtalen den 25 januari. När SvD träffar honom i Genève på tisdagen säger han uppbragt om Madaya:

    – Detta måste få ett slut. Ett av de främsta målen med fredssamtalen är att få ett avtal om kontinuerlig hjälp till civila i belägrade områden. Man har lov att belägra i krig, men man har inte lov att svälta befolkningar. Det är ett krigsbrott som måste stoppas, säger Jan Egeland.

    Annons
    X

    Röda korset nådde på måndagen fram med humanitär hjälp till Madaya.

    Foto: AP Bild 1 av 3

    Människor i Madaya väntar på hjälpsändningarna.

    Foto: AP Bild 2 av 3

    En 45-årig undernärd man befarades dö under natten - då kom hjälpen.

    Foto: Elizabeth Hoff Bild 3 av 3
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X