Annons
X
Annons
X

Inga fler ursäkter

Den tyska polisen står vid centralstationen i Köln.

Den tyska polisen står vid centralstationen i Köln. Foto: Hermann J. Knippertz / TT NYHETSBYRÅN

Vid det här laget har de flesta tagit del av de fruktansvärda nyheterna. Under nyårsnatten attackerade ett stort antal män – i en grupp på runt 1000 personer – över hundra kvinnor i den tyska staden Köln. De kastade smällare in massorna för att distrahera sina tilltänkta offer. Därefter stal de plånböcker och antastade kvinnor. En våldtäkt har anmälts.

Det inträffade har sänt en chockvåg genom Europa. Inte minst Tyskland och Sverige. Hur kan något sådant hända? Polisen i Köln och dess borgmästare Henriette Reker har konstaterat att gruppen bestod av män från Nordafrika och Mellanöstern. Där behöver vi börja: det finns en nedsättande kvinnosyn i flera av dessa länder och i takt med att människor har rört sig till Europa har detta även blivit vår angelägenhet. Det är inte främst en fråga om religion, även kristna könsstympar sina döttrar på Afrikas horn och även det hinduiska samhället i Indien plågas av gruppvåldtäkter. Detta sagt, religion spelar såklart in. Den bidrar till att cementera förtryck i många länder: här är fundamentalistisk islam ett utmärkande problem.

Polischefen i Köln, Wolfgang Albers, kommenterade att man utifrån den kartläggning som har gjorts, kan konstatera att de flesta förövare sedan tidigare är redan kända kriminella. Huvudsyftet var stöld. Det kastar ytterligare ljus på händelsen: inom gruppen av förövare ansågs det oproblematiskt att kränka kvinnor. Män har rätt att ta vad de vill ha, och kvinnor som firar nyår är lovligt byte.

Annons
X

Blickar vi från Tyskland och hem till Sverige ser vi att problemet finns här med. Det finns ett problem med förtryck gentemot kvinnor i flera förorter. Kvinnor som bär en knäkort kjol riskerar att bespottas och få glåpord efter sig. Men även misshandel och hedersmord förekommer. Då och då aktualiseras frågan: hedersmorden på Pela Atroshi år 1999 och Fadime Sahindal år 2002 resulterade i "Glöm aldrig Pela och Fadime Riksförening". Men hur många bryr sig om eller deltar i deras arbete i dag?

Tydliga varningar har framlagts; i många år försökte den tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten Nalin Pekgul fästa uppmärksamheten på utvecklingen. Resultatet var inte sällan att etablerade politiker tittade bort, besvärade, och försökte avgöra om en muslimsk kurd kunde vara islamofob. Till slut frågade hon sig i en debattartikel (DN 11/07-9) varför ingen bryr sig: " Ämnet muslimsk fundamentalism har ingen stor plats i samhällsdebatten. Etablerade debattörer med tillgång till kända debattfora undviker ämnet, kanske av missriktad hänsyn till oliktänkande, kanske av rädsla att stämplas som islamofober."

Det finns ingen “quick-fix” på det här problemet. Men det första vi behöver göra är att släppa kravlösheten. När vi blundar för ett beteende – eller än värre ursäktar det – då sanktioneras fortsatt förtryck. Människan är alltid ansvarig för det samhälle hon är en del av.

Dessutom behöver vi se över våra samhällsfunktioner. De ska vara en del i att integrera människor och sprida de värderingar vi håller högt. Utbildningsväsendet har en nyckelfunktion – upplysning kommer alltid genom en utbildad medelklass. Samtidigt måste ordningsväsendet bli mer effektivt: lag och ordning ska gälla. Ett fungerande samhälle kräver tydliga ramar för frihet och ansvar. Inga fler ursäkter.

Annons
Annons
X

Den tyska polisen står vid centralstationen i Köln.

Foto: Hermann J. Knippertz / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X