- Det är samma sak som när Margaretha Krook vandrade vidare, henne kunde man inte heller jämföra med någon. Det är en oerhörd förlust, det är ju tur att de har lämnat ett ordenligt arv efter sig, säger Gösta Ekman.
Eftermiddagssolen lyser stark rakt in i Marie-Louise Ekmans chefsrum på Dramaten vid Nybroplan i Stockholm. Här har hon och maken, skådespelaren och regissören Gösta Ekman, tagit emot under dagen.
Gösta Ekman gick till Dramaten efter att han hade fått beskedet om vännen Lena Nymans död på morgonen. Telefonen ringde för mycket där hemma, berättar han och slår sig ner i en av hustruns rosaklädda stolar, konstaterar sedan att han har känt Lena Nyman i halva sitt liv.
- Vi var grannar i Vasastan och sedan träffade jag henne nog tidigt på Svensk filmindustri med Lars Görling när hon gjorde 491.
Beskedet om hennes död, som han fick av scenografen och attributören Leo Saukkola som han beskriver som hennes ”bror och mor”, övermannade honom med känslor, trots att han var medveten om hur sjuk hon var.
- Det är så ofattbart. Men hon är ju odödlig, jag får väl trösta mig med det, ha det som ett plåster.
Gösta Ekman jobbade med Lena Nyman i produktioner som Svea Hund, Släpp fångarne loss, det är vår! och Picassos äventyr. Han har svårt att nämna någon som han tycker är extra minnesvärd.
- Vi har gjort så väldigt mycket tillsammans under åren, det är svårt att plocka några russin ur kakan. Hela kakan är som ett russin.
Lättare har han för att beskriva vännens och kollegans storhet. Säger att hon hade alla färger på sin palett som skådespelare.
- Hon var genuin och egen och hade hela registret. Hon fick en att både gråta och skratta, vilket jag är barnsligt förtjust i. Och så tycker jag att det hos de stora artisterna alltid finns något trasigt, något sprucket. Så var det. Samtidigt hade hon en exceptionell styrka, hon var stark så in i helvete.
Marie-Louise Ekman framhåller att Lena Nyman, som hon gjorde filmen Puder med, gjorde så mycket åt så många olika håll.
- Det var det som var så roligt med henne: att hon vågade göra så många nya saker hela tiden. Hon var både på Dramaten, med i Svenska Ord, i avantgardefilmer... Hon var både djupt konstnärlig och folkkär och så identifierbar för så många människor.
- Jsg visste att hon var sjuk, men jag blev ändå väldigt drabbad när jag fick höra, det är så oåterkalleligt och så absurt.
Dramaten kommer att samla medarbetarna för något slags minnesceremoni. Enligt Marie-Louise Ekman har många, varav flera jobbat med Lena Nyman, varit tagna under dagen.
När vi har avslutat och det blir dags för foto säger Gösta Ekman först att han kanske inte borde le. Fast ångrar sig:
- Lena skulle säkert säga: ”Nä, det måste vara kul också”, säger han och härmar hennes lite nasala och släpiga röst.
