Annons
X
Annons
X

I väntan på den stora apokalypsen

Glöm zombieapokalypser och att jorden går under på grund av Mayakalendrar och profetior. Den riktiga undergången är mer troligt en ekonomisk eller ekologisk kollaps. Staten satsar på att förbereda oss för verkliga möjliga katastrofer. Men allt fler litar inte på statens hjälp utan går sin egen väg.

(uppdaterad)
Survivalisten Helena Mattsson har byggt huset själv. Målet är att bli så självhushållande som möjligt för att klara kriser och katastrofer. Hon jobbar deltid som sjuksköterska, men vill ha låga utgifter så att hon kan jobba mindre. Varannan vecka bor henne son i huset, som med sina 13 kvadratmeter ändå är finurligt rymligt. Förra året firade sju personer jul här.

Survivalisten Helena Mattsson har byggt huset själv. Målet är att bli så självhushållande som möjligt för att klara kriser och katastrofer. Hon jobbar deltid som sjuksköterska, men vill ha låga utgifter så att hon kan jobba mindre. Varannan vecka bor henne son i huset, som med sina 13 kvadratmeter ändå är finurligt rymligt. Förra året firade sju personer jul här. Foto: TOMAS ONEBORG

OVAN: FLER BILDER FRÅN HELENAS STUGA

Mitt i det vita, ett blått litet hus på hjul. Vi pulsar i snön. Undrar om bilen kommer att fastna. Taket på huset är fyllt av solpaneler, på gården står ett elverk, täckt av en masonitskiva. Om jag och fotografen var på flykt i en postapokalyptisk vit snövärld hade vi antagligen varit glada över att se ljuset från led-lamporna.

Här, en bit utanför Nyköping, bor Helena Mattsson, off-griddare och survivalist. Som sådan förbereder hon sig för att klara katastrofer och kriser.

– Off grid betyder att ha egen el och vatten, men för mig betyder det att vara så självförsörjande som möjligt. Eftersom jag är survivalist också tror jag inte att vi alltid kommer att ha resurserna vi har idag. Det är oerhört viktigt att vara självförsörjande, säger hon.

Annons
X

Och tillägger:

– Men det är tufft på vintern.

Helena Mattsson har byggt huset själv. Det här är första vintern med egen elförsörjning genom panelerna som varje dag måste borstas. Men när grannarna drabbades av strömavbrott lyste det hos henne.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Helena Mattsson tror att ”något kommer att hända”, troligast en ekonomisk kollaps och en radikal förändring av samhället. Men även isstormar eller soleruptioner är möjliga.

    –Oavsett så vill jag vara förberedd. Det kan ju även hända mindre katastrofer, som att man kan bli arbetslös eller sjuk.

    Helena Mattsson preppar, alltså samlar mat för en mer dystopisk framtid.

    – Jag har mat för sex månader. Men idealet är två år. Det är ris, burkmat och fröer som jag har gömt utomhus i dasstunnor, men jag ska gräva ned dem på hemliga ställen, säger hon.

    – Folk vet ju att jag är survivalist och kan vilja stjäla mat om något händer.

    Det är lätt att tycka att Helena Mattssons liv låter extremt. Men kanske har hon en poäng.

    Jag själv, boende i Stockholm, har drabbats av tre strömavbrott de senaste veckorna. De gav en tankeställare. Hur länge skulle jag överleva efter en katastrof? Inte länge. Särskilt inte om jag tappade brillorna. Maten i skafferiet räcker i tre dagar. Jag kan inte slå en knop, har ingen ficklampa, vet inte min blodgrupp och kan inte snärja en kanin.

    Liksom miljontals andra älskar jag ändå katastroffilmer om livet efter apokalypsen. Vi är många som dras till undergången som flugor till en komocka.

    På forum på internet, för dem som på allvar börjat förbereda sig för ett liv utan el och transporter, tecknas en deprimerande bild. De talar om de tre e:na. Ekonomisk kollaps, ekologisk undergång och energikris. En del lägger till ett möjligt kärnvapenkrig. Svenska preppers skaffar dock inte bunkrar och vapen – utan är mer inne på gröna vågen-tänk.

    Och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har tagit emot många samtal under hösten apropå Mayakalendern och undergången. Färska siffror visar att över 10000 svenskar har laddat hem myndighetens mobilapp för att hålla koll på samhällsstörningar.

    Faktum är att ett stort ansvar ligger på individen. I Göteborg har kommunen nyligen kampanjat för att invånarna måste vara förberedda på stora störningar och ha viktiga saker hemma.

    Det är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som samordnar landets beredskap. Här skrattar man inte åt preppers, även om man inte ger mycket för Hollywoodfilmernas katastrofer.

    – Undergångstrenden är bra i den mån det handlar om att aktivt förbereda sig och få en bättre beredskap. Sedan finns så klart ett stråk av underhållning och sensationalism, säger Svante Werger på MSB.

    Han uppmanar folk att följa de officiella checklistorna över vad man bör ha hemma som myndigheten tagit fram.

    – Om enskilda förbereder sig kan samhället koncentrera sig på dem som behöver hjälpen mest, säger Svante Werger.

    Samhällets beredskap har förändrats sedan ”Om kriget kommer” fanns i telefonkatalogen. Beredskapslagren är borta och i Stockholm har exempelvis invånare och butiker bara lager för några dagar om matleveranserna slutar att rulla in.

    – Då var det ett militärt hot från en annan stat. Idag är samhället mer slimmat och vi tycker oss inte ha överskott av resurser någonstans. De särskilda totalförsvarsresurserna är avvecklade. Och vi är mer störningskänsliga. Samtidigt fungerar samordningen mellan myndigheter allt bättre, säger Svante Werger.

    MSB har identifierat 24 högst verkliga riskområden för katastrofliknande situationer. Det handlar om dödliga värmeböljor, solstormar, pandemier, radioaktiva utsläpp, cyberterrorism samt kontantbrist och social oro. Riskerna med en ekonomisk kris hoppas man täcka med de två sistnämnda.

    –Olika risker är allvarliga på olika sätt. Som isstormar, som vi är dåligt förberedda på och som skulle drabba en stor del av landet hårt. Jämför det med terrorattacker som kan drabba färre, men som sätter djupa spår och minskar förtroendet för samhället, säger Svante Werger.

    Risken för katastrofer är alltså verklig. Men var ska man söka skydd? Finansmannen David Webb är en av allt fler undergångsflyktingar som söker sig – till Sverige. Efter en framgångsrik karriär som finansrådgivare började David Webb se finansmarknaden som ett pyramidspel på väg att kollapsa.

    David Webb började predika sina tankar. Snart såg fler orosmolnen. Några kollegor lade fram ett förslag: Vi köper en farm utanför Cleveland, bygger en bunker och samlar vapen. Utifall att kollapsen kommer.

    – Jag var inte intresserad av att leva i en bunker. Så jag tog familjen och letade efter de tryggaste ställena. Det blev Sverige. Idag har kollegorna farmen, bunkern och vapnen. Och USA är på väg mot kollapsen, alla tecken tyder tyvärr på det. Här är chanserna bättre, säger David Webb, som träffat finansmarknadsministern för att visa hur riskerna att Sverige drabbas kan minimeras.

    Andreas Cervenka, journalist på SvD Näringsliv, förstår David Webb. Han ses själv kanske av många som en olyckskorp, som kraxar om orimligheter i det finansiella systemet. Även här finns en högst reell oro.

    – Om någon för fem år sedan hade sagt att Spanien och Italien skulle behöva räddningspaket, Grekland kunde gå i konkurs och euron riskera att spricka hade folk sagt att man var dum i huvudet. Det som var helt otänkbart för några år sedan är naturligt idag. I verkligheten pågår kanske kollapsen just nu men tar tio år, säger han.

    Hösten 2008 höll handeln med världens mest handlade sak, pengar, på att bryta ihop när inte ens centralbanker litade på varandra. Då räddades bankerna av vad som i stort sett var en blankcheck. Nu kommer frågan: Har vi täckning för blankchecken?

    Risken finns att fler börjar avslöja systemet som ett pyramidspel, enligt Cervenka.

    – Till slut töms konton, banker går omkull, banksystem stängs ned. All handel kan upphöra, båtar med mat lägger inte till, företag vill inte tillverka eller leverera, folk har inte kontanter. Tja, då har vi stora problem.

    En som brukar läsa Cervenka och som tror att vi är på väg mot kollapsen är en lammbonde i Västergötland vid namn Lars Wilderäng. Han lämnade jobbet som it-konsult och är nu föreläsare och författare som skriver om resurskris och omställning på bloggen Cornucopia.

    – Många har känslan att saker inte är som de borde, men alla som investerat i det här systemet säger ständigt att inga problem finns. Det har kommit en motreaktion som gör att prepping ökar, det är en ny grön våg, säger han.

    Lars Wilderäng tror att den första stora katastrofen som drabbar Sverige kommer att vara en ekonomisk kris. Efter det kommer en energikris och sist de farliga och kraftiga verkningarna av klimatförändringarna.

    – Kollaps handlar om förändring, och alla förändringar är inte önskvärda. Vi är över huvud taget inte rustade för att klara större kriser. Exempelvis har hemvärnet som tidigare hade 150000 man idag 22000.

    Det är den sårbarheten som allt fler svenskar försöker att minska. Ett exempel är just Helena Mattsson i sitt lilla blå hus. Hon har storslagna planer för självförsörjning och möter allt fler fränder på internetforum. För att bli självförsörjande skulle hon vilja bygga in huset i ett stort växthus, där allt hon behöver äta finns. Och snickra ihop en aquaponic, ett kretslopp där fiskar och växter göder varandra och ger föda.

    – Jag har inte tänkt köpa en ko dock, men kanske kan det bli aktuellt vid en ekonomisk krasch, säger hon.

    Men kanske räcker inte hennes beredskap. För kanske är det varken ekonomin eller naturen som förgör oss. I alla fall om man tror Nick Bostrom, som leder Future of humanity institute på andra sidan Nordsjön vid Oxforduniversitetet i England. Han är en tungviktare på existentiella risker, alltså att mänskligheten försvinner, och teknik som kan förbättra mänskliga egenskaper.

    – Den ekonomiska krisen är en ilning på vattnet. Och alla risker som härrör från naturen är små. Det har funnits supervulkaner och asteroider, som slog ut dinosaurerna, men sett till en hundraårsperiod är risken minimal, säger han.

    – De riktigt stora riskerna har med framtida teknologier att göra. För hundra år sedan kunde ingen tänka sig atomvapen.

    Den tekniska utvecklingen är en smal och skraltig, men nödvändig, väg framåt mot en skön ny värld. Väl på andra sidan kan tekniken hjälpa oss att bli supermänniskor med större förmåga att minimera undergångsrisken. Men på vägen dit ökar risken för att vi ska komma på teknik som leder till vår undergång, menar Nick Bostrom.

    – Teknologier vi inte uppfunnit än, som syntetisk biologi, nanoteknologi och artificiell intelligens är bra, men ger även stora existentiella risker. Vi har en enorm makt att omvandla världen omkring oss. Konsekvenserna av våra handlingar, goda eller dåliga, kommer att bli allt kraftfullare, säger han.

    Nick Bostrom forskar i existentiella risker och visar på ett tankeexperiment: Om man tycker att kommande generationer människor har samma värde som de som lever idag, så borde mer fokus ligga på att reducera existentiella risker. Detta helt enkelt eftersom många fler individer kan komma att existera efter oss.

    För övrigt är risken för utrotning före år 2100 hela 19 procent. Det är i alla fall siffran som en konferens om existentiella risker på Oxford enades kring, enligt Nick Bostom.

    – Men även en risk på 0,5 procent är viktig, eftersom insatsen är så hög. Därför måste vi satsa mer på forskning om mänsklighetens undergång.

    Han avslutar med ett scenario vi omöjligt kan förbereda oss på. Att en relativt trolig undergång är att vi redan lever i en datasimulation – och att någon helt enkelt trycker på off-knappen.

    Frågan är om det avancerade samhället per definition måste gå mot sin död. Professor Joseph Tainter vid Utah state university är en husgud bland de som tror på en kollaps. Han har forskat kring civilisationer som tidigare kollapsat, som Maya- och Romarriket. Han menar att samhällen blir mer och mer komplexa i takt med att vi försöker lösa olika problem.

    – Vi använder pengar, arbete, tid och energi för att betala för det mer komplexa samhället. I antiken jobbade man hårdare, idag har vi fossila bränslen, säger Joseph Tainter.

    Han menar att vi oftast ”plockar den lägsta frukten” när vi ska lösa problem. Och komplexa samhällen kostar allt mer.

    – Genom fossila bränslen har vi skapat historiens mest komplexa samhälle. När bränslen blir allt dyrare att framställa ser jag att en kollaps antagligen är oundviklig, säger han.

    Helena Mattson försöker ta ansvar för sin del. Frågan är om det räcker att allt fler individer flyr staden och gör sig mer oberoende av samhället.

    – De flesta människor förstår inte att något är på gång, jag tror att det är bra för alla att förbereda sig lite mer, säger Helena Mattsson.

    Populära quizer om vetenskap:

    Vem var det som fräste åt Albert Einstein?

    quiz.svd.se

    Har du koll på de nya vetenskapliga rönen?

    quiz.svd.se

    Vilken vetenskapsmandog hos drottningen?

    quiz.svd.se
    Annons
    Annons
    X

    Survivalisten Helena Mattsson har byggt huset själv. Målet är att bli så självhushållande som möjligt för att klara kriser och katastrofer. Hon jobbar deltid som sjuksköterska, men vill ha låga utgifter så att hon kan jobba mindre. Varannan vecka bor henne son i huset, som med sina 13 kvadratmeter ändå är finurligt rymligt. Förra året firade sju personer jul här.

    Foto: TOMAS ONEBORG Bild 1 av 7

    Fem liter dusch med vatten som värmts upp på gasolspisen får räcka.

    Foto: TOMAS ONEBORG Bild 2 av 7

    Ett elverk behövs – trots bygget av bland annat en vevdriven tvättmaskin.

    Foto: TOMAS ONEBORG Bild 3 av 7

    Helena Mattsson har gömt ris, mjölkpulver och bönor för sex månader utomhus.

    Foto: TOMAS ONEBORG Bild 4 av 7

    Kylskåpet, som under vårt besök håller 3,8 grader, består av frigolitblock och en ventil ut till iskylan.

    Foto: TOMAS ONEBORG Bild 5 av 7

    Något är på väg att hända. Helena Mattsson vill komma ännu längre ut på landet, mot mer isolering, för att ingen ska sno hennes förråd vid en kris. Men det är svårt att hitta mark.

    Foto: TOMAS ONEBORG Bild 6 av 7

    Helena Matsson kämpar med sina solpaneler. Hon är nästa självförsörjande på el under större delen av året, men när vintern är hård och snön lägger sig gäller det att borsta flera gånger varje dag. Just nu ger panelerna bara runt en ampere.

    Foto: TOMAS ONEBORG Bild 7 av 7
    Annons
    X
    Annons
    X