Annons
X
Annons
X

I häst och vagn på Irland

En annorlunda semester blir det i häst och vagn. Med hjälp av hästarna Bob och Bev begav sig familjen Sundström-Gradin rakt ut i den irländska landsortsidyllen. Pubarna ligger tätt men det blev ändå en prisvärd familjesemester eftersom de både sov och lagade mat i sin vagn.

Simon och Martin Gradin, 7 och 9 år, lärde sig att köra vagnen själva, förutsatt att någon av föräldrarna gick bredvid och snabbt kunde ingripa om det kom en bil.

Simon och Martin Gradin, 7 och 9 år, lärde sig att köra vagnen själva, förutsatt att någon av föräldrarna gick bredvid och snabbt kunde ingripa om det kom en bil.

Irland lockade och någon gång hade vi hört att det gick att resa med häst och vagn. Det var så vi hamnade på ett hästcenter i Midlands, tio mil sydväst om Dublin, ett område som sällan förekommer i turistbroschyrerna.
I tio år har Henry Fingleton drivit sitt hästcenter i Portlaoise som blev vår utgångspunkt för veckan. När vi anländer på lördagseftermiddagen tar Henry och hans assistent emot oss, berättar lite om dagarna vi har framför oss och visar kartor med olika rutter och övernattningsställen. De hör sig för om vår hästvana för att nästa morgon förse oss med lämpliga hästar. I väntan på det hinner vi läsa om de olika övernattningsställena och deras begivenheter och kan i lugn och ro planera färden.
Vagnen visar sig enkelt men förnuftigt inredd med kokplattor, nödvändiga redskap och bestick, bord och soffor, som vid läggdags fälls ut till sängar.

På söndagsmorgonen samlas vi, fem familjer från olika länder, för en liten lektion; under veckan ska hästarna borstas, seldon ska sättas på och tas av och utrustningen ska rengöras varje eftermiddag efter avslutad körning.
Det är uppenbart att Henry Fingleton tar sig gott om tid med sina besökare och sätter en ära i att hålla hästar och vagnar i perfekt trim men tidigt på förmiddagen är vi redo att lämna centret. En medhjälpare till Henry åker med i hästvagnen en halvtimme och ger oss instruktioner innan vi på egen hand fortsätter mot första målet för vår valda rutt, den stora gården Ballyroan. Gårdens ägare är van vid orutinerade kuskar och hjälper till, om så behövs, att parkera vagnen på gårdsplanen och sela av och på hästar.

Övernattningsställena, eller ”stop-overs” som de kallas, är bondgårdar eller pubar som hästcentret har avtal med. De måste ha en grön hage med vatten där hästen kan äta och vila över natten. De måste också kunna erbjuda toaletter och duschar för oss vagnboende gäster.
Så tillbringar vi vår vecka med att i sakta mak ta oss från en plats till en annan med hjälp av vår kuse Bob, en irländsk tinkerhäst, en ras speciellt framavlad för sina goda egenskaper som draghäst. Vår tur går längs slingrande landsvägar i det böljande, gröna landskapet, dess vackra natur och fantastiska trädgårdar. Den gröna ön gör verkligen skäl för namnet. Träden är gigantiskt stora. Växter prunkar överallt där det finns minsta möjlighet att slå rot.

Annons
X

Bakom Bob och vagnen turas vi om att rida på Bev, en ridhäst som vi också hyrt denna vecka eftersom vi gillar att rida.
Max 16 kilometer får vi köra per dag. Det är så långt draghästen anses orka med vagnen, som väger 750 kilo. Det tar oss mellan tre och fyra timmar att köra den sträckan. Med Bev, ridhästen, kan vi sedan ta extra ridturer för att utforska området runt övernattningsplatsen. Ingen tidigare hästvana krävs för körning med häst och vagn men för att få hyra en ridhäst måste det finnas en vuxen med ridvana i sällskapet.

Färdvägarna är småvägar, ofta i det närmaste otrafikerade. De är så smala att det är svårt att föreställa sig hur ett möte med bil, ibland till och med traktor eller lastbil, överhuvudtaget kan vara möjligt. Men det uppstår aldrig några problem. Vägarna rymmer mer än man tror och bilisterna utmed dessa vägar är vana vid att möta häst- och vagnekipage. De kör nästan in i häckarna för att lämna plats och hästarna är utomordentligt lugna.

Alla övernattningsställen har sin charm. Vid Dunne's Pub i Stradbally är passagen in till gårdsplanen där vi parkerar vagnen så trång att vi blivit rekommenderade att gå in och fråga medarbetarna på puben om hjälp med att baxa in den. Här är det berättardags, story-telling-evening, på söndagskvällar. Även om det kan vara svårt att hänga med när vana historieberättare pratar på genuint irländsk dialekt så är det en njutning att sitta och lyssna på fängslande berättelser ur livet.
Det fortsätter på måndagkvällen då det på puben i Vicarstown spelas irländsk folkmusik. Och senare i veckan i den pittoreska byn Abbeyleix hittar vi en av Irlands allra äldsta och bäst bevarade pubar: Morrissey från 1700-talet, som varje dag lockar busslaster med turister (de enda vi såg under veckan) från när och fjärran. Här finns även många andra pubar, restauranger och butiker och dessutom något så användbart som en bankomat (enda platsen att tanka kontanter på under veckan).

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I Kilbricken roar vi oss med biljardspel på puben och i floden Nor, som ligger alldeles nära, fiskar vi forell och badar.
    I Spink är övernattningsplatsen en bondgård öppen för besök och förskolebarn kommer ofta hit för att klappa åsnan och smådjuren. När den lokala puben i Spink ser ut att vara stängd öppnar de speciellt för oss. Längre fram på kvällen får vi sällskap av en kvinna som är på besök hos en av traktens boskapshandlare. Överallt möts vi av människor som nästan aldrig ser några turister utom oss som kommer med häst och vagn.

    Barnen, 7 och 9 år, tyckte det var toppen att resa med häst och vagn och lärde sig att köra vagnen själva förutsatt att någon av oss vuxna gick bredvid och snabbt kunde gripa in om vi fick möte med någon bil. Men det var inte bara barnfamiljer som gav sig ut. Bland veckans fem sällskap - på olika rutter - fanns även det unga nyförlovade paret, pensionärsparet och de båda tonåringarna på tur med sina morföräldrar.

    Heidi Sundström

    Annons
    Annons
    X

    Simon och Martin Gradin, 7 och 9 år, lärde sig att köra vagnen själva, förutsatt att någon av föräldrarna gick bredvid och snabbt kunde ingripa om det kom en bil.

    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X