Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Reportage

Hon flydde skräckfabriken: ”Här är det fantastiskt”

Textilindustrin i Kambodja, som svarar för nästan 80 procent av exporten, är ökänd för låga löner, dålig arbetsmiljö, massvimningar och dödsfall. Men det finns tillverkare som vägrar att delta i kostnadsjakten – och förutsäger ”the end of cheap”.

23-åriga Pov Pha som flytt eländet i en av Phnom Penhs ökända syfabriker.

23-åriga Pov Pha som flytt eländet i en av Phnom Penhs ökända syfabriker. Foto: Tomas Lundin

Siem Reap/Phnom Penh. I utkanten av Phnom Penh ligger Kambodjas textilfabriker som på ett pärlband, massiva byggnader nästan helt utan fönster och ofta med tusentals sömmerskor som jobbar i tryckande hetta.

Lönerna är låga, arbetstiderna i regel längre än vad lagen tillåter, barnarbete förekommer och ett system av korta kontrakt skapar rädsla och utsatthet.

– Ibland var det rent outhärdligt. Hett som i bakugn. Ingen ventilation. Många av oss svimmade, berättar 23-åriga Pov Phat som i flera år jobbade vid en av de stora textilfabrikerna i Phnom Penh.

Annons
X

I snitt arbetade hon 9 timmar om dagen, lördagar och söndagar något kortare. Tempot var högt, maskinerna föråldrade och säkerheten minimal.

Kontrasten till syfabriken Pactics i staden Siem Reap i norra Kambodja kunde inte vara större. Där jobbar nu Pov Phat sedan drygt ett år. I lokaler som genomströmmas av ljus och frisk luft.

– Här är det fantastiskt, säger hon och tittar upp från den slamrande symaskinen.

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Runt omkring henne sitter ett femtiotal arbetare vid långa bord. De syr, klipper och förpackar.

    Kambodjansk popmusik strömmar ur högtalarna. Runt hörnet ligget fabrikens eget dagis. Utanför matsalen inbjuder en boklåda och bekväma stolar till lektyr under pausen. Överallt behållare med rent dricksvatten. Och på taket solpaneler som generar en femtedel av fabrikens elbehov.

    – Vi vill att alla ska trivas. Inte bara av rent mänskliga skäl. Det gör också att arbetsklimatet blir bättre och att sjukskrivningarna minskar. För vi är ju ingen välgörenhetsorganisation utan ett företag som måste gå med vinst för att överleva, säger grundaren och ägaren Piet Holten.

    Piet Holten som äger Pactics. Foto: Tomas Lundin

    Pactics tillverkar årligen 45 miljoner produkter av mikrofiber som säljs till allt från Adidas till lyxvarutillverkare som Gucci. Konkurrensen och prispressen på marknaden är mördande. Som många andra tillverkare är Pactics därför beroende av låga löner.

    2008 flyttade fabriken från USA till Shanghai och 2010 till Kambodja när lönerna i Kina blev för höga.

    – När vi flyttade till Shanghai låg lönerna på 100 dollar i månaden. I dag är de över 500 dollar. Det är våra kunder inte beredda att betala för, säger Piet Holten.

    De anställda på fabriken i Siem Reap tjänar 150 dollar, något mer än snittet på 130 dollar. Men långt ifrån vad fackliga organisationerna och påtryckargrupper som Clean Clothes Campaign anser vara en rimlig lägsta nivå.

    Påtryckargruppen Asia Floor Wage hävdar att det redan 2013 behövdes 283 dollar för upprätthålla en levnadsnivå på existensminimum. I oktober 2015 enades fack och arbetsgivare om att höja minimilönen i den kambodjanska textilindustrin med 10 procent till 140 dollar.

    Men enligt Pactics är lönenivån inte det enda som är viktigt för de 350 anställda i Siem Reap. Där erbjuds personalen en subventionerad sjukförsäkring och arbetstiderna är strikt reglerade medan det i resten av branschen inte är ovanligt med 80-timmarsveckor och inte mer än en ledig dag i månaden.

    Textilfabriken har ett eget dagis. Foto: Tomas Lundin

    – Många måste också betala upp till 2 000 dollar för att få ett jobb. Och med korta kontrakt är större delen av pengarna förlorade när de slutar, berättar Pactics vd i Siem Reap, Martijn van Rijnsoever.

    Kortare kontrakt hindrar dessutom anställda från att engagera sig fackligt. Det berättar Moa Kärnstrand från svenska icke-statliga organisationen Fair Action. I en rapport som kom ut i september redovisar hon intervjuer med sömmerskor på fabriker som bland annat ingår i H&M:s leverantörskedja.

    Vid flera av fabrikerna som anlitats av H&M har det rapporterats om massvimningar. I en av fabrikerna omkom i somras en textilarbetare när en maskin exploderade, troligen på grund av bristande underhåll.

    Pactics grundare Piet Holten säger att stora internationella inköpare sedan länge ställer hårda krav på tillverkarna men att det i praktiken är svårt att veta hur leverantörer och underleverantörer efterlever dessa.

    – En helt annan sak, kritiserar han, är att inte alla i klädbranschen verkar vilja veta exakt hur det ser ut i verkligheten.

    – På avdelningar för socialt och miljömässigt ansvar hyllas vi. Men när vi sedan möter inköpsfolket är det priser och inget annat som gäller.

    Mikrofiber skärs i Pactics fabrik i Siem Reap. Foto: Tomas Lundin

    Piet Holten tror dock att det finns gränser för hur mycket man kan jaga kostnader. Kina är redan i dag för dyrt för verklig långlöneproduktion. Och det är bara en tidsfråga innan lönerna stiger även i länder som Kambodja och Bangladesh. Afrika söder om Sahara är kanske nästa billiga produktionsbas.

    – Men sedan finns det ingenstans att flytta längre.

    – Samtidigt ser vi en ny generation av konsumenter som är mer intresserade av sociala frågor och miljöfrågor. Många av dem vägrar att köpa produkter som inte tillverkas ansvarsfullt.

    Är detta början på slutet för "billigt är bäst"?

    – Det har länge talats om "end of cheap" och jag tror faktiskt att vi börjar se just detta. Att sänka kostnader till varje pris kommer på sikt inte att tolereras, tror Piet Holten.

    Textilföretaget Pactics går mot strömmen med subventionerad sjukvård och reglerade arbetstider. Foto: Tomas Lundin

    Annons
    Annons
    X

    23-åriga Pov Pha som flytt eländet i en av Phnom Penhs ökända syfabriker.

    Foto: Tomas Lundin Bild 1 av 5

    Piet Holten som äger Pactics.

    Foto: Tomas Lundin Bild 1 av 5

    Textilfabriken har ett eget dagis.

    Foto: Tomas Lundin Bild 2 av 5

    Mikrofiber skärs i Pactics fabrik i Siem Reap.

    Foto: Tomas Lundin Bild 3 av 5

    Textilföretaget Pactics går mot strömmen med subventionerad sjukvård och reglerade arbetstider.

    Foto: Tomas Lundin Bild 4 av 5
    Annons
    X
    Annons
    X