Annons
X
Annons
X

”Harrison – en del av en arbetsmarknadsåtgärd”

Dick Harrison – och många andra inom högskola och universitet – har devalverats till en arbetsmarknadsåtgärd. Samhället har drabbats av en utbildningsinflation, för att hålla folk borta från arbetslöshet, skriver Kristian Mandin, konsult och föreläsare.

Debatten om högskolan

Foto: Tor Johnsson

DEBATT | HÖGSKOLA OCH UNIVERSITET

I våras skrev jag en artikel på SvD Debatt som tog upp den svenska utbildningssektorns lavinartade kostnadsökning i kombination med de allt lägre resultatet i den samma. När jag läser Dick Harrisons debattartikel om universitetens förflackning bekräftar han till stor del det jag skrev, utbildningssektorn har blivit en förvaringsplats av medborgare snarare än en plats för den studerande att skaffa sig kunskaper och en institution för att skapa den kompetens som behövs för att samhällsmaskinen ska fungera.

Harrison är tydlig i sin dom då han menar att mammon tagit över universitetet. Själva finansieringsfrågan är så klart en del av problemet. För finansiering av utbildning är alltid komplicerad och leder ofta till den typ av verksamhetskorruption Harrison vittnar om. Jag tror inte det finns något finansieringssystem i utbildningssektorn som verkligen fungerar, alla modeller har brister och de modeller man tillämpar idag, från grundskola till universitet, verkar leda till ett fokus på pengarna snarare än resultatet. Men problemet ligger också i samhällets förändrade syn på kunskap och vilken funktion utbildningssektorn ska fylla.

Då jag gick i skolan tillämpades ett på många sätt förödande betygssystem. Grundtanken var att i vilken grupp det än må vara skulle det genomsnittliga betyget vara tre. Man trodde alltså på ett genomsnitt oavsett om det var en grupp med studiemotiverade elever eller motsatsen, oavsett om det var tio eller trettio elever i gruppen, oavsett om eleverna råkade ha begåvning för ämnet eller ej. Konsekvensen blev ofta betyg som var lägre än elevens kunskap i ämnet.

Annons
X

Dagens syn på betyg och kunskap är inte så mycket bättre för till skillnad från det tidigare systemet har vi nu ett system där man satt kunskapen åt sidan och anser att alla ska kunna nå godkända och gärna höga betyg i alla ämnen och om det inte blir så är det lärarens eller skolans fel.

Så på gymnasieskolan väljer man därför att godkänna elever som inte besitter rätt kunskap istället för att underkänna dem för då ökar risken att eleven hoppar av eller tvingas sluta och i och med det försvinner skolpengen.

Och så klart rinner detta över till universiteten vars elevkårer består av tidigare gymnasister, präglade i ett system där alla med rätt hjälp kan bli godkända. Men i takt med att universitets- och högskoleplatserna ökar måste rimligen också studenternas förmåga att tillgodogöra sig utbildningen sjunka. För universiteten och högskolorna har på några decennium mångdubblat antalet platser och då bör vi kanske fråga oss om en så stor del av invånarna verkligen har kapacitet att genomföra utbildningarna.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Och det resonemanget leder oss in på den lite obekväma frågan: berodde uppdelningen mellan akademiker och ickeakademiker som historiskt funnits i samhället bara på antalet platser på universitetet och ekonomiska möjligheter att studera eller var det också en fråga om befolkningens förutsättningar att tillgodogöra sig högre utbildning? I klartext: Blir medborgarna smartare bara för att mängden universitetsplatser ökar?

    I min artikel i våras hävdar jag att vi drabbats av en utbildningsinflation, man kastar in mer och mer resurser till allt mer utbildning som trots satsningarna fungerar allt sämre. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att inse att samhället behöver en allt högre andel invånare i utbildningssystemet för att hålla tillbaka arbetslösheten och att detta sker på bekostnad av learning outcome, mer utbildning - mindre kunskap.

    Så tyvärr har den utmärkte Dick Harrison en smärtsam upptäckt att göra för hans värv handlar inte längre om att förmedla högre kunskap i ämnet historia, Dick Harrison har istället devalverats till en arbetsmarknadsåtgärd – en arbetsmarknadsåtgärd i akademiska kläder.

    Kristian Mandin konsult och föreläsare

    Kristian Mandin Foto: Privat

    Annons
    X
    Foto: Tor Johnsson Bild 1 av 2

    Kristian Mandin

    Foto: Privat Bild 2 av 2
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X