Annons
X
Annons
X

”Hög tid att minska pressen på lärarna”

Den höga arbetsbelastningen är näst efter lönen den viktigaste orsaken till att ­lärare slutar och att unga väljer bort yrket. Nu behövs en konstruktiv diskus­sion om hur pressen på lärarna ska ­minska samtidigt som kunskapsutvecklingen kan följas upp på ett bra sätt, skriver Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundet.

De prov som ska genomföras bör vara digitala och utformas så att de ”rättar sig själva”, skriver Johanna ­Jaara Åstrand.

De prov som ska genomföras bör vara digitala och utformas så att de ”rättar sig själva”, skriver Johanna ­Jaara Åstrand. Foto: Fredrik Sandberg/TT

DEBATT | NATIONELLA PROV

De nationella proven är ett tydligt exempel på en arbets­uppgift som har kommit att stjäla för mycket tid från undervisningen.

På torsdagen presenteras regeringens utredning om de nationella proven. Det blir ett viktigt bidrag till diskussionen om lärares arbets­belastning. Arbetsbelastningen kring de nationella proven måste minska kraftigt samtidigt som proven måste möjliggöra ­utvärdering och kunskapsuppföljning. Central rättning, som både Socialdemokraterna och Moderaterna nyligen föreslagit, är däremot fel väg att gå. Det skulle bara innebära en obetydlig minskning av lärares arbetsbelastning samtidigt som rättningen skulle ta lärarresurser i anspråk som behövs ute i klassrummen.

Dokumentation är, har alltid varit och kommer alltid att vara en viktig del av läraruppdraget. Men ­under många år ökade mängden administration och dokumentation och tog allt mer av lärarnas tid i anspråk. När politikerna inte längre kunde blunda för problemet togs en hel del bort igen, till exempel vab-intygen som avskaffades, de individuella utvecklings­planerna som blev färre och åtgärds­programmen vars krav minskade. Det var nödvändigt, men tyvärr upplever lärarna fortfarande att de tvingas lägga för mycket tid på administration.

Annons
X

De nationella proven är ett tydligt exempel på en arbets­uppgift som har kommit att stjäla för mycket tid från undervisningen. I årskurs 3 genomförs sammanlagt 15 delprov och i årskurs 6 är antalet delprov 14 stycken, som ska förberedas, genom­föras och även efterarbetas. I årskurs 9 genomförs 11 delprov i svenska, engelska och matematik och utöver det även prov i NO och SO. Även i gymnasieskolan genomförs ett stort antal prov och delprov i ett flertal ämnen, lite olika för olika program.

Lärarförbundet har länge efterlyst ett förtydligade av de nationella provens syfte och en genomlysning av vilka effekter de har på elevernas resultat och lärar­nas arbetsbelastning. Det är mycket bra att både Socialdemokraterna och Moderaterna har lyssnat och insett att arbetsbördan runt proven har blivit övermäktig. Men central rättning som båda partierna förordar är dock inte den lösning vi förespråkar. De politiker som argumenterar för central rättning vill jag fråga:

Vem ska genomföra rättningen? Att rätta nationella prov är myndighetsutövning som måste ut­föras av utbildade lärare. Ska en ny central myndighet inrättas, där lärare ska anställas med provrättning som huvudsaklig arbetsuppgift? Behövs inte de lärarna till att undervisa ute i skolorna?

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ska inte de undervisande lärarna sätta sig in i elevernas provresultat? Att någon annan har rättat ett prov centralt innebär inte att en lärare kan strunta i att gå igenom och analysera resultatet. På vilket sätt minskar central rättning lärarnas arbetsbelastning annat än marginellt?

    Blir kunskapsresultaten bättre när bedömningarna flyttas från de undervisande lärarna? Forskning visar att en lärarkår med hög autonomi påverkar resultaten positivt. På vilket sätt ökar central rättning av de nationella proven tilliten till lärarna och lärarkårens autonomi, och på vilket sätt ökar elevernas måluppfyllelse?

    Grundproblemet med de nationella proven är deras antal och omfattning. Central rättning skulle bara leda till dubbelarbete, dåligt använda lärar­resurser, försämrad koppling till elevernas kunskapsutveckling och brist på tillit till lärarkåren.

    Hur ska då kunskapsutvecklingen följas upp? Lärarförbundets inställning är denna:

    1. De nationella proven måste bli färre, mindre omfat­tande, digitala och mer effektiva som stöd för bedöm­ning och betygssättning. De bör också i mycket hög utsträckning vara frivilliga att ­använda och lärare bör kunna använda dem när det matchar den undervisning som bedrivs, inte vid ett exakt ­datum varje termin.

    2. För att kunna följa varje elevs utveckling behövs frivilliga bedömningsstöd som lärare själva kan ­avgöra om och hur de ska användas. Det skulle stödja betygssättningen och vara ett underlag för kollegialt lärande i bedömning. Bedömningsstöd av hög kvalitet kan både bidra till en ökad likvärdighet i bedömningen samtidigt som det signalerar för­troende för lärarkåren som profession.

    3. De prov som ska genomföras bör vara digitala och utformas så att de ”rättar sig själva”. De bör inte bygga på att eleverna ska uttrycka sig skriftligt i ­någon större utsträckning. I stället kan eleverna visa sina kunskaper och förmågor på andra sätt, till exempel genom flervalsfrågor, bilduppgifter och filmer. Uppsatser i svenska och engelska bör hanteras i undervisningen och inte vara en del av de natio­nella proven.

    4. För att följa elevernas kunskapsutveckling i Sverige över tid bör ett stickprovsförfarande användas. Det är en modell som innebär att betydligt färre elever testas och resultatet blir jämförbart över tid. Det skulle befria lärare och elever från mycket av den arbetsbörda som prov i hela årskurser innebär, samtidigt som det fortfarande är möjligt att ­stämma av den nationella kunskapsutvecklingen i relation till betygen.

    Den höga arbetsbelastningen är näst efter lönen den viktigaste orsaken till att unga väljer bort yrket och att lärare slutar. När utredningen nu presen­teras hoppas jag att det leder till en konstruktiv diskus­sion om hur lärares arbetsbelastning ska ­minska samtidigt som kunskapsutvecklingen kan följas upp på ett bra sätt.

    Vi lärare spelar den avgörande rollen för att förbättra skolresultaten. Ge oss förutsättningar att göra vårt jobb och fokusera på elevernas lärande – inte på att testa och mäta. Minska vår arbets­belastning och låt oss använda vår kunskap och kompetens till rätt saker. Då kan vi vända kunskapsutvecklingen.

    Johanna Jaara Åstrand

    ordförande

    Lärarförbundet

    Johanna Jaara Åstrand Foto: Peter Jönsson

    Annons

    De prov som ska genomföras bör vara digitala och utformas så att de ”rättar sig själva”, skriver Johanna ­Jaara Åstrand.

    Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 2

    Johanna Jaara Åstrand

    Foto: Peter Jönsson Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X