Annons
X
Annons
X

Hjulen snurrar på fel sätt

KLIMATFÖRÄNDRINGAR Samtidigt som glädjen över att normala köpmönster är tillbaka pågår en parallell diskussion om hur tillväxten drastiskt måste ändra karaktär. ­Tillväxten måste knytas ihop med klimatet, skriver professor Staffan Laestadius.

Vår tid är de parallella samtalens epok. Likt småbarnsfamiljer som möts i sandlådan och lyriskt berättar om sina egna barn utan att lyssna på vad de andra egentligen säger, så kan den traditionella tillväxtens vänner glädjefullt höras berätta hur normala köpmönster nu återskapas efter de senaste årens kris. Tillförsikten har återkommit och folk vågar åter belåna värdestegringen på sina lägenheter för att köpa nya prylar.

Parallellt med detta pågår ett annat samtal – som vore det utan samband med det förra – där djupt oroade människor – inte minst forskare, politiker och företagsledare – försöker göra sin stämma hörd om allvaret i de klimatförändringar vi just nu genomgår.

2010 var – en rekordkall december till trots – det varmaste år som någonsin uppmätts. Nio av de tio varmaste åren tillhör för övrigt 2000-talet. Arktis is är rekordlåg för att vara i februari; den totala isvolymen avtar trendmässigt. Den globala glaciäravsmältningen fortgår i snabb takt: 2009 försvann ytterligare sex decimeter av glaciärernas tjocklek. Grönlands isavsmältning är rekordstor. Extrema naturkatastrofer ökar i antal.

Annons
X

I grunden vet vi att detta har sin orsak i vår kolförbränning. Sedan 1820 har mänskligheten stadigt ökat sin fossilbränsleanvändning. I huvudsak är det den som givit oss vår tillväxt – produktivitetsökningarna baseras i hög grad på att vi ersätter mänsklig arbetskraft med fossilbränsledrivna apparater. Vi saknar erfarenhet av att långvarigt utveckla våra ekonomier parallellt med att minska kolanvändningen. Men detta är vad som måste ske. På mindre än 50 år måste vi substantiellt reducera kolförbränningen om jordens befolkning ska kunna upprätthålla ett välstånd påminnande om dagens också under den senare delen av detta sekel. Det är en tidsödande process som borde ha inletts för länge sedan.

Sverige är bäst i klassen av industriländer – i genomsnitt släpper vi ut endast 25 procent av vad amerikanen gör. Det räcker dock inte att – som hittills – stabilisera kolanvändningen och minska kolintensiteten i BNP – vi måste sänka CO2-utsläppen med 80 procent.

Men samtalen i medier, bland politiker och i sandlådan knyter inte ihop tillväxten med klimatet. När detaljhandeln gläds åt ökad omsättning, när bilhandlarna gläds åt den nya bilboomen och finansministern åt de unikt höga tillväxtsiffrorna så är spegelbilden av detta att CO2-utsläppen ökar i Sverige (av produktionen och exporten) och i Kina (av importen därifrån).

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Mellan tummen och pekfingret orsakar varje procentenhets ökning av BNP en ökning av CO2-utsläppen med 500000 ton. Den snabba tillväxten nu (4 procent i årstakt) kan således medföra en ökning på i storleksordningen två miljoner ton. På marginalen kan det vara mindre såväl som mer: till exempel ökar varuproduktionen i landet nu cirka tre gånger snabbare än tjänsteproduktionen – och det är varorna som orsakar utsläpp, inte teaterbesöken.

    Låt oss – i stället för att begrava oss i detaljräkningar – återgå till huvudspåret: den som menar allvar med ambitionerna att få stopp på CO 2 -utläppen – mänsklighetens största utmaning – kan inte glädjas åt att tillväxten åter tar fart om den inte drastiskt ändrar karaktär. Den enda tillväxt vi bör glädja oss åt är den som innebär en gigantisk strukturomvandling bort från CO 2 -genererande aktiviteter till förmån för gröna klimatvänliga sådana. Produktivitetsökningen måste ske på andra villkor än hittills: den bensindrivna lövblåsen till exempel får bli ett museiföremål.

    I praktiken innebär denna omställning investeringar i järnvägar, uthålliga busstansporter, vindkraftverk, bioraffinaderier, klimatsmart boende, träbaserade konstruktioner, smarta elnät och kraftiga energieffektiviseringar; det innebär konsumtion av teaterbesök, upplevelser, vård och omsorg och möjligen enstaka designprylar.

    Användningen också av många ”miljöbilar” måste halveras (övriga bilar fasas ut) och Clas Ohlson och Biltema måste söka nya affärsmodeller. Miljövänlig svensk el kan bli en ny svensk exportframgång och ett viktigt bidrag till Sveriges internationella klimatarbete. De är i den omvandlingen – och endast där – som framtidens jobb och nyföretagande måste skapas.

    Att glädjas över att hjulen – som för närvarande – tar fart på det klassiska sättet är som njutningen av att kissa i byxorna: det blir skönt för stunden men leder till obehagligheter på längre sikt. Den som föreställer sig att vi behöver öka farten för att skapa resurser för klimatarbetet har missuppfattat läget: det är sättet hjulen snurrar på som är problemet.

    STAFFAN LAESTADIUS

    professor i industriell omvandling, KTH,

    senior advisor åt tankesmedjan Global Utmaning

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X