Annons
X
Annons
X

Historisk skuld bör hanteras varsamt

När antisemitism diskuteras räcker det inte att uppmana till bättre kunskap om Förintelsen. Vi måste även våga diskutera det lidande som människor som flytt från olika oroshärdar kan ha upplevt, skriver historieläraren Helena Mechlaoui.

Integrationsminister Erik Ullenhag vid en manifestation mot antisemitism i Stockholm den 7 oktober i år. ”Det räcker inte att hänvisa till att mer kunskap om Förintelsen löser problemen”, skriver artikelförfattaren.

Integrationsminister Erik Ullenhag vid en manifestation mot antisemitism i Stockholm den 7 oktober i år. ”Det räcker inte att hänvisa till att mer kunskap om Förintelsen löser problemen”, skriver artikelförfattaren. Foto: INGVAR KARMHED

BRÄNNPUNKT | ANTISEMITISM

Det är vanligt att blanda ihop staters politik med dess befolkning.
Helena Mechlaoui

Återigen har det blivit rubriker om situationen i Malmö. Många är med rätta mycket upprörda över att judar där känner sig osäkra på stadens gator. Det nämns att de som står för det mesta av antisemitismen är personer från Mellanöstern. Kanske stämmer det. Att hitta en lösning på det problemet och andra uttryck för intolerans och främlingsfientlighet är av stor vikt för hela vårt land. Som alltid föreslås, exempelvis av integrationsministern Erik Ullenhag, att lösningen på problemet är att studera mer om Förintelsen i skolan.

I mitt arbete som lärare i historia på gymnasiet möter jag många ungdomar. Generellt bland dessa finns det kunskap om vad som hände judarna under andra världskriget. Och då är frågan: varför hjälper inte alltid vetskapen om Förintelsen mot fördomar och hat?

Annons
X

Om vi talar om elever från Mellanöstern kan det bero på att många av dem själva bär på traumatiska upplevelser som hänger ihop med antingen israelisk eller amerikansk politik. Och de båda staterna ses ofta som en, vilket inte är helt fel. De kan ha mist både ett och två syskon, kusiner, föräldrar eller kamrater i en israelisk eller amerikansk bombattack. En stor andel är ju här i Sverige för att de har tvingats lämna sina hem på grund av ockupation, krig eller misären i något flyktingläger. De kan ha skadade föräldrar som inte riktigt orkar med livet och de kan ha familj kvar i konfliktområden. Sannolikt har de själva någon gång råkat ut för fientlighet i Sverige. I det sammanhanget är det kanske inte så lägligt att börja med att prata om Förintelsen.

När judarnas situation före och under andra världskriget tas upp i undervisningen brukar alla självklart tycka att det är förfärligt, men de från Mellanöstern och utomeuropeiska länder tycker bara inte att de har ansvar för detta, vilket ju är sant. Antisemitismen har sin grund i Europa och sträcker sig så långt tillbaka som till 300-talet. Den började i den katolska kyrkan och fortsatte med Martin Luther in i den protestantiska grenen av kristendomen. Judehatet i nazismen var kulmen på en lång europeisk tradition. Antisemitism i Mellanöstern har däremot inte en lång historia. Den tog fart först på 1900-talet, när det blev uppenbart att en judisk stat skulle bildas på områden som beboddes av palestinier. Inte sällan försöker förment fördomsfria européer projicera den skuld som Europa har gentemot judarna, på folk från Mellanöstern. Det är både oförskämt och stötande.

Erik Ullenhag och andra efterlyser inlevelseförmåga med judarnas lidande. Det är inte svårt att känna, men empatin måste också omfatta andra. Alla ska självklart lära sig om Förintelsen, men att alltid betona den blir kontraproduktivt om man inte framhåller annat fruktansvärt lidande som människor också utsatts för. Känslor av smärta, sorg och saknad är universella.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Många elever oavsett bakgrund, brukar reagera på detta. Känslan hos elever som själva drabbats på olika sätt blir ofta att deras plåga inte är lika mycket värd, att deras liv inte spelar lika stor roll som judarnas. Det föder sorg och vrede.

    Historien tog inte slut med andra världskriget. Den fortsätter och förhållanden förändras. Det är sällan så att man bara är offer eller bara förövare. De utsatta och förtryckta i det förgångna har många gånger själva blivit de som förtrycker. Blundar man för detta i historieundervisningen, blir den inte trovärdig.

    Det sägs att man inte får blanda ihop israelisk politik med enskilda judar. Det kan man hålla med om, men det är ofta de som försvarar Israel som gör den sammanblandningen. Dessutom är det vanligt att blanda ihop staters politik med dess befolkning. Inte många upprörs av den diskriminering som riktas mot den ryska befolkningen i de baltiska länderna. Skälet är en viss förståelse på grund av hur Sovjetunionens politik i området var. Tyskar har knappast skildrats på ett nyanserat sätt sedan andra världskriget.

    Många debattörer har gått ut med att muslimer här bör ta avstånd från vad andra muslimer gör. Kanske är den tanken inte helt fel. Men om man tycker att det är rimligt att enskilda muslimer ska ta avstånd från andra muslimers handlande, så bör samma krav ställas på judar. Eller också är det orimligt i båda fallen. Det måste i alla fall gälla lika för alla.

    Det blir betydligt lättare att börja samtala om man talar om historien på ett nyanserat sätt och verkligen lyfter fram positiva och negativa saker som alla har gjort och om man visar att människor oavsett bakgrund, både kan göra fantastiska stordåd och vara mycket grymma. Om man inte ständigt jämför det bästa i sin egen kultur med det sämsta i andras, om man jämför äpplen med äpplen och päron med päron, så kan steget tas att på allvar diskutera olika människors lidande och de rädslor som finns för att historien ska upprepa sig. Man kan prata om vad som är kollektivets ansvar och vad som är individens. Då kan man också skapa förståelse för att varje människa har personliga tankar, känslor och åsikter.

    HELENA MECHLAOUI

    lärare i historia, religion och filosofi

    Annons
    X

    Integrationsminister Erik Ullenhag vid en manifestation mot antisemitism i Stockholm den 7 oktober i år. ”Det räcker inte att hänvisa till att mer kunskap om Förintelsen löser problemen”, skriver artikelförfattaren.

    Foto: INGVAR KARMHED Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X