Annons
X
Annons
X

”SD kommer ställa hemlösa och flyktingar mot varandra”

Risken är stor att SD på nytt sätter fokus på frågan om hur utsatta svenskar glöms bort, samtidigt som andra grupper prioriteras. Det är därför dags för politikerna att se den verkliga situationen för de hemlösa. SD har rekryterat en talesman bland de hemlösa och vi kommer framöver att få se slogans i stil med ”Våra egna först – stoppa invandringen”, skriver journalisten Carl Öström.

(uppdaterad)
Svenskt flykting­mottagande
Många hemlösa vill inte bo på härbärge, speciellt de som inte har missbruksproblem, skriver Carl Öström.

Många hemlösa vill inte bo på härbärge, speciellt de som inte har missbruksproblem, skriver Carl Öström. Foto: Henrik Montgomery/TT

DEBATT | HEMLÖSA

Jag känner till flera som blivit av med mobiltelefoner där, en blev till och med bestulen på sina skor.

Jag skulle gärna sova i receptionen på Migrationsverket eller i ett sånt där tält, säger Hasse till mig och visar en artikel i tidningen. Det var under ”flyktingkrisen” nyligen. Hasse är en hemlös svensk och har tillbringat den senaste natten på pendeltåg och på ett nattöppet snabbmatställe. På båda platserna kunde han sitta och sova en stund.

Den upprördhet som visas när nyanlända flyktingar blir hänvisade till en provisorisk sovplats sticker naturligtvis i ögonen på Hasse och andra hemlösa. Det handlar om standard – det som anses som oaccepta­belt för flyktingar är vardag för hemlösa.

Annons
X

Vad Hasse och andra inte tänker på är att flyktingmottagningen är en statlig angelägenhet ­medan hemlöshet är en kommunal sådan. I Hasses fall faller frågan inom Stockholms kommunala ­ansvar.

I Stockholm finns enligt statistiken fler än 800 akut hemlösa. Det finns antagligen många fler, mörker­talet är stort. Det enda staden kan erbjuda är ungefär 230 platser på härbärge. Enkel mate­matik visar varför många lever på gatan och vad stadens ”tak över huvudet-garanti” är värd.

Efter nyårshelgen rapporterade medierna att det fanns lediga platser på härbärgen i Stockholm, trots kylan. Många hemlösa vill inte bo på härbärge, speciellt de som inte har missbruksproblem. Standarden är låg med många sängplatser i samma rum. Gäster med och utan missbruk blandas och det finns ingen möjlighet att låsa in sina tillhörigheter. Stölder och bråk är vanliga. Dessutom finns ett regel­verk som snarast är kontraproduktivt. Det går inte att sköta ett jobb om man måste infinna sig på härbärget senast klockan 17. Å andra sidan kan man inte sköta ett jobb om man inte får sova. Frågan är om staden håller standarden så låg för att minimera antalet gäster. Jag har svårt att tänka mig att Migrationsverket skulle acceptera härbärgen ens som tillfälliga flyktingboenden.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Som sagt, de flesta får ingen plats på ett här­bärge. Sömn är den hemlöses största bristvara. Dagtid kan ett fåtal få några timmars sömn på Stadsmissionens center som har plats för cirka 50 besökare. Ett tiotal kan få sängplats och andra kan sova på golvet. Men det har sina risker – bevakningen är obefintlig. Jag känner till flera som blivit av med mobiltelefoner där, en blev till och med bestu­len på sina skor.

    Nu när det är kallt ordnas sovplatser inomhus för EU-migranter dit inga ”svenska” hemlösa är välkomna. De får fortsätta jakten på sömn på pendeltåg, nattbussar och nattöppna snabbmatställen. Nyligen pratade jag med en hemlös som lever under sådana förhållanden. Han vankade omkring och när jag frågade varför fick jag svaret att han hade lunginflammation och inte kunde sitta ”för då hugger det i bröstet”. Han vågade inte söka en här­bärges­plats för ”då blir man av med allt man har”.

    Nu har Sverigedemokraterna, vars affärsidé är att ställa svaga grupper mot varandra, börjat intressera sig för de hemlösa. De har rekryterat en talesman bland de hemlösa, som på så sätt ordnat sitt boende, åtminstone tillfälligt. Han säger att en kampanj kommer, ”Det här blir stort”. Jag är övertygad om att vi framöver kommer att få se slogans i stil med ”Våra egna först – stoppa invandringen”.

    Det är lätt att starta en sådan kampanj, speciellt om man spelar på att jämföra behandlingen av ­olika utsatta grupper och mörkar att ansvaret för dessa faller på olika parter, stat respektive kommun.

    Det kanske är dags för övriga partier att se över behandlingen av de våra hemlösa, det gäller både stat och kommun.

    För Stockholms del borde politikerna sluta med att hävda att hemlösheten minskar. De organisationer som arbetar med hemlösa håller emot, exempelvis betecknar Stockholms stadsmission i sin ­senaste hemlöshetsrapport utvecklingen som ”En snabbt förvärrad situation”. Politikerna borde göra ett besök i verkligheten.

    Dessutom borde staden se över sina härbärgen. En enkel åtgärd vore att separera gäster med och utan missbruk och ge dem möjlighet att låsa in sina tillhörigheter. Ser man dessutom över sitt kontraproduktiva regelverk har man kommit en bit på ­vägen. Får de dessutom sin utlovade åtgärd att upplåta kommunala bostäder till hemlösa att fungera har man kommit ytterligare en bit.

    Politiker på riksnivå borde fundera på varför utsatta grupper behandlas så olika. Exempelvis har flyktingar på många håll förtur i bostadskön och bidrag för bosättning, något som inte gäller hem­lösa. Det kanske är dags att ställa krav på kommunerna när det gäller hemlöshet och behandlingen av hemlösa.

    Bostadsbristen är naturligtvis ett av de grund­läggande problemen för det hemlösa. Den har gjort det möjligt för bostadsbolagen att ställa allt högre krav för att acceptera en hyresgäst, och allmän­nyttan har tyvärr följt efter. Bostadsbyggande finns på rikspolitikens agenda, men andrahandsmarknaden behöver en översyn. När alliansregeringen släppte hyrorna närmast fria för ägda bostäder ökade utbudet visserligen något, men hyrorna ­rusade. Det gjorde det omöjligt för många hemlösa att hyra i andra hand.

    Jag blev glad när jag såg alla initiativ och insatser för att hjälpa flyktingar under sommaren och hösten. Det vore underbart att se något liknande för att hjälpa de hemlösa. Vi kan alla hamna i samma situa­tion genom arbetslöshet, skilsmässor eller sjukdom.

    Carl Öström

    journalist

    Annons

    Många hemlösa vill inte bo på härbärge, speciellt de som inte har missbruksproblem, skriver Carl Öström.

    Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X