Annons
X
Annons
X

"Hejarklackens logik styr på nätet"

För att förstå nätkulturen måste vi inse att den präglas av muntlig snarare än skriftlig kultur. Det är torghandelns och hejarklackens urgamla umgängesformer som dominerar i sociala medier, skriver Fredrik Svenaeus.

Kulturen på sociala medier påminner ibland om hejarklackens umgängesformer, skriver Fredrik Svenaeus.

Kulturen på sociala medier påminner ibland om hejarklackens umgängesformer, skriver Fredrik Svenaeus. Foto: Andreas Hillergren/TT

KULTURDEBATT

Det utbredda problemet med näthat och aggressiv samtalston i sociala medier har uppmärksammats alltmer i debatten. Vad är det som har gått fel? En sak som ofta förbigås i diskussionerna kring det nya livet på sociala medier är att nätet, alltsedan mejlens och messandets genombrott, präglats av en talspråkskultur.

Det är inte skrivandets, läsandets och textens villkor som styr kommunikationen på internet utan pratet, gesterna och kläderna. De tre fenomenen har visserligen förändrats till formen – tecken istället för ljud, emojis istället för kroppsspråk och foton istället för människor av kött och blod, men det är icke desto mindre frågan om en direkt kommunikation till skillnad från den fördröjning och reflektiva process som präglar skrivande-text-läsande processen.

Två urgamla former av mänsklig interaktion har här kommit att dominera samtidens internetkultur: låt oss kalla dem för torghandelns och hejarklackens umgängesformer. Torghandeln bygger på marknadsförandet av varor i direkt relation till kunder och i konkurrens med andra försäljare som precis som du har lagt upp sin frukt så frestande som möjligt och skriker så högt de förmår. Det jag vill åt med denna liknelse är inte bara hur nätet har fyllts av påträngande reklam som poppar upp på skärmen när du letar efter något helt annat. Istället handlar det om hur sociala medier idag är präglade av presenterandet och säljandet av individen med hjälp av snygga bilder och uppseendeväckande kommentarer. Det handlar om framställandet av en identitet som väcker gillande och köps av så många som möjligt.

Annons
X

Både torghandeln och hejarklacken fångar upp urgamla mänskliga behov hos individen av att vara någon.

Hejarklacken är en annan form av grupp- och identitets-fenomen som har funnits med oss under en lång tid, precis som i torghandelns fall har den ett ursprung som går tillbaka åtminstone till antikens Rom med sina gladiatorspel. Här handlar det om att skrika högt tillsammans i ett verbalt krig med en annan grupp och utpeka den och dess representanter som fula, löjliga och värda att dö. I massan kan man låta sig fyllas av kollektivets stämningar och gömma sig bakom andra när man utpekar och smädar spelare i det andra laget.

Både torghandeln och hejarklacken fångar upp urgamla mänskliga behov hos individen av att vara någon, en människa med tydlig identitet som är värdefull för gruppen. Torghandeln bygger huvudsakligen på samvaron och kommunikationen inom en grupp, i hejarklackens fall mejslas identiteten ut genom avståndstagandet från en annan grupp.

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I den gamla vanliga talspråkskulturen balanseras vår latenta narcissism och vår rädsla för de som är annorlunda än vi av det verkliga livet - den andra människan som har en röst och en kropp och inte bara är bokstav och bild. Det gäller såväl inom den egna gruppen som i mötet med individer från andra grupper som vi konfronteras med mer eller mindre ofrivilligt i vår vardag. Empatin börjar i ett mellanmänskligt möte ansikte mot ansikte. Utifrån detta kan den utvecklas till en samvaro där inte bara jag själv utan också den andre har ett värde just för att hen är annorlunda än mig.

    I en artikel om näthat påpekade Håkan Lindgren nyligen hur romanläsandet kunde utvecklas till en inkännande verksamhet i början av 1800-talet, genom att vår fantasi och förmåga att träda in andra världar stimulerades. Detta bygger just på en fördjupning av den mer direkta empati som uppstår i vardagens möten.

    Nätkulturen är inte först och främst en förändrad och, som många nu menar, utarmad variant av läsandets och skrivandets praktiker. Den är istället ett nytt sätt att umgås på det talade språkets vis med de behov av att få uppmärksamhet och dominera andra som finns med oss sedan savannen.

    I jämförelse med tiotusentals år av prat är skriftspråkskulturen mycket kort. Problemet med de förändringar som det urgamla babblandet och gestikulerandet har genomgått med internet är att de balanserande villkoren för empati och medkännande har försvunnit med teknologin: vi känner inget ansvar för personer utan kropp och ansikte och vi är aldrig ensamma (nedkopplade) så länge att vi kan fördjupa oss i en text där den andra människan får substans genom sin berättelse. Det kan kanske ändras, men det kräver nog i så fall en ny struktur och spelregler för internet som utgår från en analys som inte är bunden vid textens och bildens funktioner IRL (i det verkliga livet) utan tar sin utgångspunkt i just pratet.

    Det har länge funnits andra mänskliga sätt att umgås på än att skvallra, skryta och förtala varandra, problemet är att de inte finner tillräcklig plats på nätet idag. Och att de fördelar som läsandet och skrivandet har öppnat vad gäller människans tanke och känsloliv riskerar att marginaliseras i internetkulturen.

    Fredrik Svenaeus är professor vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola.

    Kulturen på sociala medier påminner ibland om hejarklackens umgängesformer, skriver Fredrik Svenaeus.

    Foto: Andreas Hillergren/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X