Annons
X
Annons
X
Film
Recension

Tinker, tailor, soldier, spy Hårt förtätad spionthriller

Tinker, tailor, soldier, spy

Genre
Thriller

Betyg: 5 av 6

Den amerikanske CIA-chefen och försvarsministern (under Nixon och Ford) James Schlesinger talade om hur det kalla kriget förlänade världen en bister enkelhet och en säregen klarhet. Allting blev mycket tydligt. Världen var uppdelad i två distinkt avgränsade maktblock. På ena sidan stod de marknadsliberala demokratierna i Väst, på den andra de kommunistiska diktaturerna i Öst. Alla idéer om en tredje väg av något slag någonstans däremellan var bara önsketänkande.

Men i det kalla krig som avspeglas ur ett brittiskt perspektiv hos thrillerförfattaren John le Carré, är ingenting någonsin enkelt eller klart. Tvärtom, Här är allting en enda diffus och utomordentligt svårnavigerad gråzon där blott vaga schatteringar i dunklet åtskiljer de bägge polerna i systemet.

För en tjänsteman i den sjaskiga spionhanteringen som George Smiley, en återkommande figur i flera av romanerna, kan hoten lika gärna komma från den egna sidan. Allting är en härva av interna intriger och dolda dagordningar. Byråkratins bysantinska vindlingar utmynnar dessutom i kontraproduktiva kompromisser. Och ett halvhjärtat regn strilar ständigt över ett sotigt London.

Annons
X

Vi befinner oss, alltså, mycket långt från James Bonds karibiska badstränder och cocktailbarer med urringat ögongodis. Också när le Carrés spioner är på resande fot, som här i Budapest och Istanbul, följer den inhemska dysterheten med i bagaget.

Och den svenske regissören Tomas Alfredson är definitivt rätt man på rätt plats. Här har han fler nyanser av brunt än någonsin förr att laborera med. Hans Tinker, tailor, soldier, spy är hårt förtätad, sluten och litet svårflirtad. Den bevakar sina hemligheter och öppnar sig bara del- och gradvis för den uppmärksamme. Atmosfären är tungt mättad, intrigen asketiskt hårt kondenserad.

Gary Oldman, som en gång spelade Sid Vicious på vita duken, gör en kontrollerad men jämförelsevis (jag tänker närmast på Alec Guiness i samma roll i en älskad tv-serie från slutet av 1970-talet) hård och sträv Smiley. Man anar de sura magsafterna. År av besvikelser har satt sig som en stram mask över munnen.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vid bara ett enda tillfälle höjer Smiley rösten. Det är inte när hustruns vänsterprasslande med en kollega blir smärtsamt uppenbart, utan det är när det professionella svek han utreder går innanför den egna huden och blir personligt. Annars säger han inte så mycket. Han observerar, väntar med änglalikt tålamod på att motståndaren ska göra ett ogenomtänkt drag.

    Filmen är kliniskt fri från biljakter och utspelar sig huvudsakligen i murriga små rum och kyffen där cigarettröken sakta sänker sig över mjälltäckta kavajslag.

    Smiley betraktar säkerhetstjänsten MI6, eller cirkusen som jargongtermen lyder, utifrån. Han har, alltså, inte bara blivit ratad av sin fru utan även av sina uppdragsgivare. En gång var han andre cirkusdirektör, men han blev utmanövrerad i samband med en palatsrevolution tillsammans med chefen, Control, som aldrig lyckades fånga den dubbelagent han anade i den egna organisationen.

    Upplägget i Tinker, tailor … är att oroliga regeringstjänstemän pressar den i förtid pensionerade Smiley att röka ut denna förrädiska mullvad, som man nu plötsligt tror på. Smiley spionerar alltså på sina egna. Och det går inte, som en av filmens första repliker lyder, att lita på någon.

    Om intrigen tidvis försvinner i dimman, gör det inte så mycket. Det är inte primärt den dynamiken som driver filmen framåt, utan istället den fortlöpande utforskningen av ett tillstånd: hur en serie avslöjanden fördjupar en desillusionerad melankoli och frustrerande känsla av futtighet.

    Att britterna så ivrigt nappade på sovjetisk desinformation och missade mullvaden, var ytterst bara ett utslag av en desperat vilja att framstå som dugliga i USA:s ögon. Den forna imperiemakten är bara en liten fisk.

    Tomas Alfredson använder känsligt vältaliga ansikten för att berätta sin historia, och han har en ensemble av fantastiska ansikten att spela med.

    Annons
    X
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X