Annons
X
Annons
X

”Han bär alltid kjol eller klänning”

NORMBRYTARE. Oskar är fem år. Sedan han var två har han klätt sig i klänning. När han var tre talade han om för sina föräldrar att han är en flicka. Hans föräldrar önskar att omgivningen slutade fokusera på hur Oskar är klädd och i stället ser vem han är som person.

En av Oskars bästa klänningar. Han tycker om att ha kjol eller klänning också för att de står ut när han dansar runt i dem, säger Oskars pappa ”och han älskar att ha långt hår för att han tycker om hur det känns på ryggen”.

En av Oskars bästa klänningar. Han tycker om att ha kjol eller klänning också för att de står ut när han dansar runt i dem, säger Oskars pappa ”och han älskar att ha långt hår för att han tycker om hur det känns på ryggen”. Foto: DAN HANSSON

POJKAR I KLÄNNING | DEL 2

– Har man bara söner tänker många att man har ett helt fotbollslag hemma. Att det är extra stojigt och stökigt och killarna bara springer omkring. Så kan även jag tänka om andra föräldrar som bara har söner, trots att det inte alls är så hemma hos oss, säger Sofia som själv är mamma till tre pojkar – Viktor, 11 år, Oskar, 5 år och Otto, 6 månader.

Sofia, barnen och maken Mattias, som är pappa till Oskar och Otto, bor i en lägenhet i en större stad i Västsverige. Viktor går i skolan, Oskar på förskolan och Sofia är föräldraledig med Otto.

– Ingen av våra barn är den typiska ”pojken”. Oskar klär sig alltid i klänning eller kjol och älskar vackra saker. Viktor gillar att pyssla, föredrar lila och rosa, men har aldrig haft samma önskan att klä sig i flickkläder. Och Otto vet vi ännu inte vad han gillar, säger Sofia som hoppas att han ska gilla bollar eftersom hon själv gör det.

Annons
X

Sofia var en pojkflicka som barn, spelade fotboll och lekte med killar. Med mellansonen Oskar är det tvärtom. Han leker nästan bara med flickor. Oftast med dockor eller djur i olika rollekar där han är mamma, prinsessa, drottning eller älva. Oskar började klä sig i klänning strax innan han fyllde två, då han fick låna en hemma hos en kompis. Ganska snart därefter fick han en egen.

– Den hade han på sig varje dag hela sommaren, säger pappa Mattias.

Under året som följde försökte Sofia och Mattias få Oskar att variera sin klädsel.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Vissa dagar nästan tvingade vi på honom byxor. Vi tänkte att han skulle ha byxor åtminstone varannan dag, för att kjolen inte skulle bli en fix idé. Men han var så ledsen de dagarna, säger Sofia.

    Och efter ett dagiskalas, ungefär ett år efter att Oskar hade börjat klä sig i klänning, slutade föräldrarna helt att försöka.

    – Oskar hade finbyxor på sig på festen men alla hans flickkompisar hade söta sommarklänningar. Han var helt knäckt. Han satt i mitt knä hela kalaset och var jätteledsen. Då kände vi att så här kan det inte vara. Oskar måste få vara sig själv, säger Mattias.

    När Oskar var drygt tre år gammal talade han om för sina föräldrar att han är en flicka.

    – Han ser sig både som pojke och flicka, även om han är mer flicka, förklarar Mattias.

    – Fast nyligen sa Oskar att förut var han pojke ibland, men nu är han bara flicka, säger Sofia.

    För Oskar kretsar mycket kring utseende.

    – Han har alltid kjol eller klänning på sig, även utanpå täckbyxorna. När han kommer hem från dagis byter han om och sätter på sig halsband, ringar, handväska och Sofias högklackade skor, saker man inte får ha på förskolan, säger Mattias.

    – Han vet att tjejer kan ha shorts och byxor, men själv vill han aldrig ha det. Det är som att han hela tiden måste bevisa att han är en flicka och det går inte när han har byxor. Kjolen är ett slags trygghet för honom. Dessutom har hans bästa kompis, som är tjej, alltid kjol på sig, säger Sofia.

    – Han gillar också kjolar för att de står ut när han dansar runt i dem och han älskar att ha långt hår för att han tycker om hur det känns på ryggen och när vinden blåser i det, säger Mattias som vet att folk blir osäkra av att inte veta vad en annan person har för kön.

    – Kläderna är en enkel kod, man kollar av färgen och gissar. Man vill veta, för då kan man förhålla sig till det barnet. Könet är ju det första man frågar om när någon fött barn, säger Mattias.

    Varken Mattias eller Sofia säger ”hon” om Oskar. Men de säger inte så gärna ”han” heller.

    – Jag försöker hålla mig neutral. Jag måste inte hålla på att påpeka att han är en pojke. Vad skulle det vara bra för? Men ibland säger jag ”kom nu pojkar” till alla tre barnen, säger Mattias.

    Oskar har även sagt att han vill byta namn.

    – Det kändes lite konstigt när han inte tyckte att vi hade gett honom ett bra namn. Helst skulle han vilja heta Julia. Han har rättat oss många gånger när vi har sagt Oskar, säger Mattias.

    I början tänkte Mattias ganska mycket på hur omgivningen såg på Oskar.

    – Jag visste inte om jag skulle rätta dem som trodde att han var en flicka. De flesta tror ju det, säger Mattias som liksom Sofia mer och mer struntar i vad andra tänker.

    Att Oskar klär sig i klänning har inte gått okommenterat förbi deras omgivning.

    – ”Du ville väldigt gärna ha en tjej, va?”, kan folk säga till mig, som om det var jag som har styrt in honom på det här. Och en del barn säger ”killar kan inte ha klänning” men då säger jag bara att det kan de visst, om de vill, säger Sofia.

    – Någon tyckte att vi spelar med i ett spel som Oskar har satt upp reglerna för. Ungefär som när hans storebror Viktor låtsades att han var Pippi Långstrump en period och bara svarade om man sa Pippi. Men jag ser inte det här som ett sådant rollspel. Oskar har inte gått in i någon annan, han är ju fortfarande sig själv, säger Mattias som även fått höra ”är det inte dags att klippa honom snart?” eller ”ska han verkligen gå klädd så där?”

    Och många har berättat om andra pojkars ”klänningsfas” och tröstat med att ”vänta så ska du få se att det ordnar sig”.

    – Men för Oskar är det här ingen fas. Det började så tidigt och är så starkt. Det här är hans starkaste drivkraft, säger Mattias.

    Varken han eller Sofia oroar sig egentligen för Oskar. De ser att han mår bra. Men de är trötta på att omgivningen är så fokuserad på hur Oskar är klädd i stället för att se vem han är som person.

    – Oskar är en social person som har många kompisar. Han är den som drar igång roliga lekar och som det händer saker omkring. Han är helt accepterad på sin förskola som han är och han gör det här med kraft. Vi hade kanske varit mer oroliga om han var utanför, säger Mattias.

    De har ändå pratat lite med BVC, sökt på internet och hittat en annan förälder som beskriver en liknande pojke. Men de önskar att de kunde hitta fler – gärna någon med skolbarn som kan berätta om hur de tacklat den övergången.

    – Jag vet att det kommer att bli tuffare för Oskar i skolan än vad det var för mig. Att jag hade kort hår, brottades, spelade boll och aldrig ville ha klänning var helt okej för min omgivning och det var först i sjuan som jag bestämde mig för att bli mer tjejig. Jag hoppas att Oskar blir accepterad och får vara sig själv, säger Sofia som ser som sin uppgift att hjälpa honom att bli en stark och trygg person.

    Oskar själv undrar ibland om framtiden. Han frågar om han kommer få skägg när han blir stor och om han kan bli mamma.

    – Jag har sagt att ”om du vill bli tjej när du blir stor, så kan du bli det”. Det gör honom trygg – att man själv bestämmer vad man vill vara. Men vi har även pratat om vilken bra kropp han har med snopp, så han är samtidigt stolt och nöjd över att ha snopp, säger Sofia.

    Vad säger Oskars bror Viktor?

    – Han säger ingenting. Han är helt okej med det. Och när Otto föddes sa Viktor ”undrar vad han kommer att bli sen, om han kommer att bli flicka eller pojke”. För Viktor är det något man väljer att bli lite senare, precis som Oskar gjort, säger Mattias.

    – – –

    Fotnot: För Oskars skull har familjen valt att vara anonyma och alla heter egentligen något annat.

    – – –

    Skolstart utan klänning

    Susannas son har klätt sig i klänning och lekt med dockor. Det har han fått göra – bara inte nu när han precis börjat skolan.

    – Vi har försökt fasa ut klänningarna. När min son växte ur dem köpte vi inte nya, säger Susanna.

    Susannas son är i dag 6,5 år. Han har, precis som Oskar i artikeln ovan, älskat klänningar, prinsessaker och färgen rosa sedan han var liten.

    – Jag har under åren fått många kommentarer om att min son skulle vara homosexuell. Jag tycker att det är en konstig koppling bara för att han har klänning när han är liten.

    Under förskoleåren gick sonen ofta, på eget initiativ, i klänning till dagis och banade väg för andra pojkar som började göra likadant. Men inför skolstarten kände framför allt Susannas sambo att det inte längre var okej med klänning.

    – Vi pratade med min son om att det är skillnad på skola och dagis. Eftersom han var ny och inte kände någon annan ville vi ge honom förutsättningar att passa in i gruppen. Det handlar inte om att vi vill göra honom pojkig, mer om att göra honom neutral. Man blir dömd i skolan, jag vet själv, jag var mobbad, och det känns onödigt att servera det som är annorlunda på ett silverfat.

    Sonen har alltid lekt mest med tjejer och med leksaker som traditionellt kopplas till flickor och så är det i skolan också. I brist på klänningar klär han sig gärna i sina längre tröjor och t-shirtar.

    – Han får gärna leka med sina barbiedockor. Min son är fort­farande den han är. Och vi utesluter inte att han får ha klänning i skolan längre fram, när barnen känner varandra bättre.

    Mia Sjöström

    Annons
    Annons
    X

    En av Oskars bästa klänningar. Han tycker om att ha kjol eller klänning också för att de står ut när han dansar runt i dem, säger Oskars pappa ”och han älskar att ha långt hår för att han tycker om hur det känns på ryggen”.

    Foto: DAN HANSSON Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X