Annons
X
Annons
X

Hälften av Arktis istäcke är borta

Flera extrema väderhändelser har präglat världen i år. Samtidigt som temperaturen steg i Nordamerika krympte istäcket i Arktis till nya bottennivåer i sommar. Nu växer oron för att extremerna kommer att bli både fler och kraftfullare på många platser.

GRAFIK ÖVER MILJÖKATASTROFERNA 2012

Sedimentkärnorna som dragits upp från Arktis havsbotten ligger uppstyckade i drygt meterlånga bitar, noggrant paketerade och märkta. Bara ett par dagar har gått sedan isbrytaren Oden kom tillbaka från sin expedition vid de allra nordligaste breddgraderna, och analyserna har just påbörjats.

Färgskiftningar, strukturer och kornstorlek noteras för att göra det enklare att hitta de prover som söks. Genom att studera alger från isens undersida som bevarats i bottensedimenten hoppas Richard Gyllencreutz, och de andra forskarna vid Stockholms universitet som deltar i projektet, få veta mer om hur havsisens storlek har varierat bakåt i tiden.

Istäckets utbredning har uppmärksammats inte minst i sommar då den krympte till nya bottennivåer, de lägsta sedan satellitmätningarna startade 1979. Nästan hälften av sommarisen har försvunnit på ett par decennier och mätte i september 3,52 miljoner kvadratkilometer.

Annons
X

Man hoppas kunna kartlägga om det funnit tidigare perioder med lägre nivåer eller om isen till och med försvunnit helt från Arktis under de senaste 200 000 åren. Det inkluderar den senaste istiden och den föregående värmeperioden som tog slut för 125 000 år sedan.

– Då vet vi att det bitvis var varmare utan mänsklig påverkan. Vi vill ta reda på vad som kan hända helt naturligt för att ta fram bättre modeller och förutsägelser, berättar Richard Gyllencreutz, som är lektor i marin geofysik.

Takten på avsmältningen har förvånat experter. Christian Azar är miljöforskare vid Chalmers tekniska högskola och författare till boken ”Makten över klimatet”. Han menar att isavsmältningen ligger i linje med vad man kan förvänta sig av klimatförändringarna – men att hastigheten redan 2007 överraskade forskarvärlden då istäcket hade sin senaste bottennotering.

– Det vi ser nu är bara ytterligare ett exempel på att avsmältningen går snabbare än modellerna förutsåg, säger Christian Azar, som suttit med i FN:s klimatpanel IPCC samt varit rådgivare åt såväl Margot Wallström, Göran Persson och Fredrik Reinfeldt.

Michael Tjernström, professor i meteorologi på Stockholms universitet, tillhör också de som tycker att utvecklingen till viss del har gått att förutse. Inte mindre tycker han att den är oroväckande.

– Det är ett av de allra tydligaste tecknen på det klimatforskare stått upp och sagt i ett par decennier. Att ett: det blir varmare. Två: det blir mer nederbörd. Tre: extremerna kommer att förändra sig och fyra: förändringarna går snabbast i Arktis. Det är ytterligare ett alarmerande tecken på att vi har ett stort problem och vi gör ingenting åt det, säger han.

När isen smälter reflekteras mindre solljus vilket leder till att mer värme absorberas i havet. Det i sin tur gör att mer is smälter och effekten förstärks. Men detta är bara en process bland många som skyndar på förändringarna. Hur systemet som helhet fungerar vet forskarna inte än.

En möjlig konsekvens av ett mildrare klimat i Arktis är att norra halvklotet får mer extremt väder vintertid. När temperatur- konstrasten, som driver västanvinden, till ekvatorn minskar, ändras vindmönstret.

– I stället för att ha kraftiga västvindar får vi mer av nordliga och sydliga vindar och de här mönstren kan bli mer stationära. Beroende på var man befinner sig kan det vara antingen bara kallt eller bara varmt, förklarar Michael Tjernström.

Den teoretiska grunden för principen är god men det behövs mer empirisk data, tillägger han. Förra gången isen krympte till rekordlåga nivåer hände det inte. Det tyder på att något mer kan trigga eller motverka systemen. Sett över en tidsperiod på 10–20 år framåt är det ändå, enligt Michael Tjernström, sannolikt att vi får fler vintrar med långvarig kyla i norra Europa.

Klimatförändringarna sker inte snabbare än beräknat. Däremot är isavsmältningen i Arktis snabbare än modellerna förutsåg.
Christian Azar, miljöforskare vid Chalmers tekniska högskola.

Andra lokala följder av att isen i Arktis riskerar att nästintill helt smälta bort under sommarmånaderna inom ett par decennier är att livsmiljöer och därigenom arter försvinner. Och det är inte isbjörnen som är mest hotad. Framförallt är det arter av säl som lever hela sina liv på isen som är illa ute.

– Livet klarar sig alltid men det kommer inte att se likadant ut. Vissa arter trängs undan medan andra dominerar och det kan få väldigt stora effekter på ekosystemet, säger Richard Gyllencreutz.

Även om de största förändringarna just nu sker i Arktis tycks ytterligare en trend vara att extremväder ökar. IPCC sade i en rapport i mars att det är sannolikt att de senaste årens alltmer extrema väder är kopplat till den globala uppvärmningen, samt att mer skyfall, värmeböljor och torka är att vänta. Däremot är forskarna mer osäkra om det gäller också orkaner och tropiska cykloner. Klimatpanelens slutsatser har tidigare kritiserats både för att vara överdrivna och försiktiga.

Om det är så att antalet extrema väder-händelser har blivit fler på senare tid är det svårt att veta exakt varför. Jordens temperatur har stigit med konstant hastighet de senaste 30 åren. En förklaring till mer extrema väder skulle, enligt Michael Tjernström, kunna vara olika tröskeleffekter.

För att illustrera detta plockar han fram en liten träplatta med två magnethjul som han ger fart. Till en början snurrar de runt i en jämn takt för att plötsligt snabba på en kort stund eller stanna till innan de återgår till sin ursprungliga takt.

– I ett kaotiskt system kan allting plötsligt hända på en gång till synes utan förklaring. Det skulle kunna vara något sådant vi ser nu. Över lång tid är temperaturen proportionell mot halten koldioxid i atmosfären men det kan vara någonting annat som styr extremerna, säger han.

Exempel på utmärkande väderhändelser i år är sommarens torka i stora delar av USA och medelhavsområdet. Och även om nederbördsmängderna varierar stort från år till år är budskapet från klimatforskarna tydligt. Där det regnar kommer det att regna mer och där det regnar lite kommer det att regna ännu mindre.

Vädersystemen har börjat förflyttas söderut på södra halvklotet och norrut på norra halvklotet. Att havsnivåerna kommer att stiga är de flesta forskare överens om.

Om runt tio år tror Michael Tjernström att klimatförändringarna är den stora utmaningen för EU.

– Södra Europa kommer att få stora problem, människor kommer att dö och lida av värmevågor men framförallt påverkas livsmedelsproduktionen. Detsamma gäller Mellan-USA och vissa andra subtropiska platser på jorden. Överhuvudtaget områden där man under den varma delen av året förlitar sig på den tidigare ackumulerade nederbörden, som till exempel monsunregnen. Alla fattiga länder drabbas hårdast, hela samhällen riskerar att kollapsa.

Christian Azar är optimistisk och menar att mänskligheten har den teknologi, ekonomi och intelligens som krävs för att bromsa och möta klimatförändringarna. Men då krävs att ekonomiska styrmedel som rejäla koldioxidskatter införs och att medborgarna vill se sina regeringar driva de här frågorna. Men också att företagsledare uttrycker att klimatskatter är nödvändiga. Liksom att en majoritet av världens länder moderniseras. Världen som helhet, menar han, har hittills ”misslyckats radikalt” med att minska utsläppen.

– Att temperaturen ökar långsiktigt är tydligt och vi utsätter oss för stora risker. Vi vet absolut tillräckligt för att agera och minska utsläppen. Samtidigt ska man vara ödmjuk för att det är en massa saker som vi inte vet än och som kan ha betydelse för hur allvarligt det här problemet blir. Man kan inte ta enstaka händelser eller år som bevis för någonting.

2012 - fyllt av naturkatastrofer

svd.se
Annons
X
Annons
X
X
X
X
Annons
X