Annons
X
Annons
X
30 år sedan Palmemordet

GW om missarna: "Käpprätt ner i källaren"

Största misstagen i Palmeutredningen – för SvD berättar kriminologen Leif GW Persson och författaren Gunnar Wall om de allvarligaste missarna och felprioriteringarna.

Foto: Maja Suslin och Rolf Hamilton/TT Bild 1 av 2

Biografen Grand.

Foto: Ingvar Karmhed/TT Bild 2 av 2

Bild 1 av 7

Foto: Maja Suslin och Rolf Hamilton/TT

”Polisen drabbas av total handlingsförlamning”

Biografen Grand. Foto: Ingvar Karmhed/TT

Olof Palme mördades den 28 februari 1986 klockan 23.20.20 i korsningen Sveavägen–Tunnelgatan i Stockholm efter ett besök på biografen Grand. Den första stora missen gjordes i stort sett omedelbart, enligt Leif GW Persson.

– Just för att det är det offer som det är verkar polisen drabbas av en total handlingsförlamning, och då går det käpprätt ner i källaren. Man missar ju allt som man har med i en vanlig handläggning. Det finns få utredningar som fått en sådan skitstart. Redan minuten efter vet man vem offret är och när, var och hur. Men vet på sekunden när det hände. Allt sånt som kan ta en jävla tid att få reda på, säger Leif GW Persson.

Scrolla ner för att läsa om missarna.

Annons
X
Annons
X

Bild från 1 mars 1986 visar de minimala avspärrningarna runt mordplatsen.

Foto: Rolf Hamilton/TT Bild 1 av 2

Polisinspektör Bo Larsson håller upp en grovkalibrig kula som hittats på trottoaren på andra sidan Sveavägen. Den andra kulan återfanns helt nära mordplatsen. Båda kulorna hittades av allmänheten.

Foto: Gunnar Lundmark Bild 2 av 2

Bild 2 av 7

Haveriet på mordplatsen

Bild från 1 mars 1986 visar de minimala avspärrningarna runt mordplatsen.

Bild från 1 mars 1986 visar de minimala avspärrningarna runt mordplatsen. Foto: Rolf Hamilton/TT

Avspärrningarna som upprättades efter mordet var alldeles för små och det gjordes inga eftersökningar på brottsplatsen. Dessutom säkrades aldrig olika typer av bevis och spår som kunde ha säkrats, menar Gunnar Wall, som skrivit flera böcker om Palmeutredningen.

Exempelvis hittades de två kulorna som fanns på mordplatsen inte av poliser, utan av allmänheten. Och när polisen skickade kulorna för analys informerades inte Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, korrekt om ärendet. Det gjorde att SKL tvättade kulorna – SKL utgick från att polisen redan hade undersökt det organiska materialet, så det fanns inte kvar något organiskt material att undersöka.

– Det var en chock och svårt att agera rätt. Kanske var det så att man i polisen hoppades att Säpo eller någon annan hemlig struktur skulle ta hand om det hela. Det var en handlingsförlamning som var häpnadsväckande. Det fanns en ängslighet om vad man skulle göra. Få poliser kallades in – ingen av de höga cheferna tog kommandot. Ett exempel på det var ju att rikslarmet gick ut först klockan 02:05, säger Gunnar Wall.

Polisinspektör Bo Larsson håller upp en grovkalibrig kula som hittats på trottoaren på andra sidan Sveavägen. Den andra kulan återfanns helt nära mordplatsen. Båda kulorna hittades av allmänheten. Foto: Gunnar Lundmark

Annons
X
Annons
X

Länspolismästaren Hans Holmér med två stycken revolvrar av typ Smith & Wesson 357 Magnum i händerna som kan ha använts vid mordet på Palme, han lovade en halv miljon kronor, skattefritt, till den som hittar mordvapnet.

Foto: Ingvar Karmhed/TT Bild 1 av 1

Bild 3 av 7

”Hans Holmér ingen mordutredare”

Länspolismästaren Hans Holmér med två stycken revolvrar av typ Smith & Wesson 357 Magnum i händerna som kan ha använts vid mordet på Palme, han lovade en halv miljon kronor, skattefritt, till den som hittar mordvapnet.

Länspolismästaren Hans Holmér med två stycken revolvrar av typ Smith & Wesson 357 Magnum i händerna som kan ha använts vid mordet på Palme, han lovade en halv miljon kronor, skattefritt, till den som hittar mordvapnet. Foto: Ingvar Karmhed/TT

Hans Holmér, dåvarande länspolismästare i Stockholms län, utsåg sig själv till spaningsledare för mordutredningen. Han bidrog till flera allvarliga missar i utredningen, anser Leif GW Persson.

Ett exempel är det så kallade kurdspåret.

– Saken är ju den att man inte ens hade några spår. Ett spår är ett fotavtryck, ett fingeravtryck, ett vapen. Något sånt fanns ju inte. Och de spåren som fanns förvaltades aldrig. De hade inte en susning om vad de gjorde, som att ge uppdraget till Holmér. Det är mycket ovanligt att man ger den här typen av uppdrag åt höga poliser, säger Leif GW Persson.

Också Gunnar Wall menar att ”det mest uppenbara misstaget” var att låta Hans Holmér bli spaningsledare för utredningen.

– Han var ju länspolismästare, inte mordutredare, så bara av det skälet var det olämpligt – han saknade erfarenhet. En enstaka person med diktatoriska befogenheter kom att leda mordutredningen under det första året. Detta gjorde också att poliser i spaning inte kunde vända sig till en högre chef för att påtala brister. Misstagen som gjordes var svåra att reparera i efterhand, säger Gunnar Wall.

– Man har skitit i att göra som man ska. Det finns ett bra empiriskt tillvägagångssätt och hade poliserna bara fått jobba hade de gjort det på reflex. Det är här fundamentet läggs för den katastrof som blir, säger Leif GW Persson.

Annons
X
Annons
X

Vice statsminister Ingvar Carlsson vid presskonferensen efter mordet på Olof Palme.

Foto: Anders Holmström/TT Bild 1 av 1

Bild 4 av 7

”Politiskt styrd utredning”

Vice statsminister Ingvar Carlsson vid presskonferensen efter mordet på Olof Palme.

Vice statsminister Ingvar Carlsson vid presskonferensen efter mordet på Olof Palme. Foto: Anders Holmström/TT

Anmärkningsvärt var också att Palmeåklagarna genom påtryckningar från regeringen pressades att foga sig i Holmérs sätt att leda utredningen, när det ju var åklagarna som skulle leda utredningen, menar Gunnar Wall.

Hur kom det sig att Holmér blev spaningsledare?

– Holmér hade politiska försänkningar och omfattande kontaktnät i kanslihuset. Han hade också tidiga överläggningar med Ingvar Carlsson efter mordet. Under hela Holmérs tid som spaningsledare hade han nära kontakt med regeringens observatörer, med Ingvar Carlsson, justitieminister Sten Wickbom och sin gode vän Ebbe Carlsson som i sin tur hade extremt goda kontakter i regeringskansliet. På så sätt blev det en politiskt styrd utredning, säger Gunnar Wall.

Annons
X
Annons
X

Ebbe Carlsson, informationssekreterare vid justitiedepartimentet 1974-1976 och bokförläggare, l vid utfrågningarna av konstitutionsutskottet 1988 angående regeringens inblandning i Ebbe Carlsson-affären som handlar om att Ebbe Carlsson smugglade in avancerad avlyssningsutrustning under våren 1988, som avslöjades när Ebbe Carlssons livvakt fastnade i tullen i Helsingborg.

Foto: Hans T Dahlskog/TT Bild 1 av 1

Bild 5 av 7

Ebbe Carlsson – ”katastrofalt misstag”

Ebbe Carlsson, informationssekreterare vid justitiedepartimentet 1974-1976 och bokförläggare, l vid utfrågningarna av konstitutionsutskottet 1988 angående regeringens inblandning i Ebbe Carlsson-affären som handlar om att Ebbe Carlsson smugglade in avancerad avlyssningsutrustning under våren 1988, som avslöjades när Ebbe Carlssons livvakt fastnade i tullen i Helsingborg.

Ebbe Carlsson, informationssekreterare vid justitiedepartimentet 1974-1976 och bokförläggare, l vid utfrågningarna av konstitutionsutskottet 1988 angående regeringens inblandning i Ebbe Carlsson-affären som handlar om att Ebbe Carlsson smugglade in avancerad avlyssningsutrustning under våren 1988, som avslöjades när Ebbe Carlssons livvakt fastnade i tullen i Helsingborg. Foto: Hans T Dahlskog/TT

Den så kallade Ebbe Carlsson-affären avslöjades 1988, när det kom fram att bokförläggaren Ebbe Carlsson var högst delaktig i Palmeutredningen. Ebbe Carlsson utredde det så kallade PKK-spåret, och hade tillgång till hemlig information från förundersökningen.

Ännu ett katastrofalt misstag, säger Gunnar Wall.

– Kärnan i Carlssons agerande var att hjälpa en avhoppad PKK-are att etablera sig i Stockholm med syftet att avlyssna hans kontakter med personer i den svenska PKK-kretsen som han skulle sätta igång att odla. Det handlade inte om att Ebbe försökte ta reda på sanningen – det var operationen med den avhoppade som stod i centrum, att etablera bilden av PKK som en farlig och sannolik organisation att ligga bakom mordet, säger Gunnar Wall.

Annons
X
Annons
X

Christer Pettersson 1997.

Foto: Ari Luostarinen/AP Bild 1 av 1

Bild 6 av 7

”Ensidig satsning på Pettersson”

Christer Pettersson 1997.

Christer Pettersson 1997. Foto: Ari Luostarinen/AP

Christer Pettersson dömdes i tingsrätten för mordet men friades av hovrätten. 1997 lämnades en resningsansökan in mot Christer Pettersson, men Högsta Domstolen valde att inte ta upp målet på nytt.

Utredarna kom att lägga ner mycket tid på att samla bevis mot Christer Pettersson, som i olika uttalanden både erkände och förnekade inblandning i mordet.

– Christer Pettersson dyker upp redan på söndagen efter mordet för att han befunnit sig just i området på mordkvällen. Men det går man inte vidare på. Sen efter Holmér tar Ölvebro (Hans Ölvebro ledde utredningen mellan 1988 och 1997) över. Han hade byggt sin karriär på att sy in sådana som Christer Pettersson. Och det blev ju inte bättre av att Pettersson gått runt och pratat om Palmemordet. Men han anhålls och sen blir det som det blir med det. Han frikänns 1989 och resningsansökan avslås -97. Efter Pettersson går det i baklås, säger Leif GW Persson.

Gunnar Wall håller med om att den ”ensidiga och omotiverade satsningen på Christer Pettersson” var förödande för utredningen.

– Under Ölvebro lades fokus på klientelet kring spelklubben Oxen och där hittade man vad man tyckte var en lämplig kandidat. Man satte igång med telefonavlyssning och filmning av Pettersson och förhör med personer i hans omgivning, säger Gunnar Wall.

Annons
X
Annons
X

Christer Pettersson står med nummer 7 i en konfrontationsvideo från december 1988. Lisbet Palme pekade ut honom som den som mördat Olof Palme och sårat henne.

Foto: Polisen/TT Bild 1 av 1

Bild 7 av 7

"Lisbeth fick höra att den misstänkte var alkoholist”

Christer Pettersson står med nummer 7 i en konfrontationsvideo från december 1988. Lisbet Palme pekade ut honom som den som mördat Olof Palme och sårat henne.

Christer Pettersson står med nummer 7 i en konfrontationsvideo från december 1988. Lisbet Palme pekade ut honom som den som mördat Olof Palme och sårat henne. Foto: Polisen/TT

Det faktum att Lisbeth Palme pekade ut Christer Pettersson kom att få stora konsekvenser.

– Åklagaren hade skapat ett intryck hos Lisbeth att man hade en person som var mycket misstänkt, plus förhandsinformationen att den misstänkte var alkoholist. Det kom fram en del stödbevisning inför rättegången, men det enda väsentliga beviset var Lisbeths utpekande, säger Gunnar Wall.

Han berättar att Hans Ölvebro sagt till honom att utpekandet var det enda som knöt Christer Pettersson till mordet.

– Det fanns inga andra vittnesuppgifter – inget som band Pettersson till mordet vid den tidpunkt när Pettersson hämtades för att medverka i en vittneskonfrontation, säger Gunnar Wall.

Därmed missades flera viktiga spår.

— Man lät också bli att utreda spår som har att göra med politikern Palme – motiv som fanns att röja honom ur vägen, som Sydafrika-spåret och Palmes initiativ till nedrustning.

Annons
Annons
X
Annons
X