Annons
X
Annons
X

Gunnel Vallquist ville leva i korsdrag

På måndagen avled akademiledamoten och mångåriga SvD-medarbetaren Gunnel Vallquist, 97 år gammal.     Hennes heroiska översättning av Prousts ”På spaning” höjde statusen för en hel yrkesgrupp.

Gunnel Vallquist, översättare, författare och akademiledamot (1918 – 2016). I över 50 år, med början 1951, var hon en regelbunden medarbetare på SvD:s kultursidor, där hon bland annat kom att skriva över 200 understreckare.

Gunnel Vallquist, översättare, författare och akademiledamot (1918 – 2016). I över 50 år, med början 1951, var hon en regelbunden medarbetare på SvD:s kultursidor, där hon bland annat kom att skriva över 200 understreckare. Foto: TT

”Ert geni är så föga skandinaviskt!” avrådde Marcel Prousts vän Jacques Rivière första gången då en översättning till svenska diskuterades. Gunnel Vallquist (19 juni 1918 – 11 januari 2016) skulle varit den första att instämma. Hon var noga med att påpeka avståndet mellan franskan och svenskan såväl syntaktiskt som kulturellt och mentalitetshistoriskt. Det var ett arbete som var dömt att misslyckas, och däri låg för henne, den katolska mystikern, en del av dess storhet.

Gunnel Vallquist fick uppdraget att översätta Prousts stora verk till ”odalböndernas, lyrikernas och ingenjörernas språk” redan i slutet av 40-talet, och ”På spaning efter den tid som flytt” utkom i sju volymer 1964–1982. I detta fall kan man tala om ett före och ett efter. Omfånget och svårighetsgraden gjorde att den heroiska prestationen låg i öppen dager för alla att se. Hennes insats höjde statusen för en hel yrkesgrupp – alla översättare har skäl att vara henne tacksamma. Det är inte för mycket sagt att hela det intellektuella landskapet skulle vara lite trängre utan en sådan insats, vi skulle alla ha lite mindre fri sikt.

Stilen är människan – hon konstaterade att det var ett oroväckande perspektiv för översättaren, som måste ha kameleonten som ideal. Men det finns inget kameleontiskt över hennes gärning. Spännvidd, ja, men samtidigt en tydlig inriktning på det osentimentala, klassiska uttrycket, den djärva tanken, en hårdför andlig realism.

Annons
X

Inte bara Proust utan väsensskilda stilister som Descartes, Balzac och Paul Claudel. Framför allt tre namn – Georges Simenon, Marguerite Yourcenar och Simone Weil – vittnar om hennes stora spännvidd både språkligt och intellektuellt, från knapp och solkig realism till förra århundradets mest utmanande andliga äventyr i Simone Weils branta förening av klassisk filosofi, radikal politik och måttlös religiös hängivelse.

När Gunnel Vallquist beskrev översättarens arbete talade hon om en konstant övning i tålamod, att ”förstå när man inte förstår”, inte tvinga på en begriplighet. Det översättaren ytterst måste ha tålamod var givetvis sig själv; sin egen bristfällighet.

Det var tydligt att hon såg översättandet som ett andligt arbete, en övning i ödmjukhet. Resultatet måste präglas av samma ofullkomlighet som präglar våra liv; ett löfte som aldrig kan bli infriat i denna världen. Vilket var själva poängen. Som om översättaren för henne framför allt var en bild av människan under hennes korta levnad, oförmögen att i sin egen tillvaro rätt omformulera och bruka den skapelse som blivit henne given som en alltför generös gåva.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Dessa stränga kvalitetskrav fick henne att år 1980 hoppa av Bibelkommissionen, eftersom hon ansåg sig inte kunna stå som medansvarig för ett resultat som hon ansåg orytmiskt och endimensionellt: den sanning man redan kände till fick aldrig räcka, Gunnel Vallquists ideal i alla sammanhang var att ”leva i korsdrag”.

    Många skulle nog beskriva dessa krav på den egna insatsen som orimligt höga: att aldrig finna det man gjort gott nog. Men de innehåller samtidigt en möjlighet: det man har gjort kan alltid göras lite bättre. Hon försummade heller aldrig chansen att göra det ofullkomliga lite mindre ofullkomligt: en reviderad utgåva av Gunnel Vallquists översättning utkom 1993. Är inte denna konstanta prövning en vacker förebild för oss alla?

    Gunnel Vallquist, översättare, författare och akademiledamot (1918 – 2016). I över 50 år, med början 1951, var hon en regelbunden medarbetare på SvD:s kultursidor, där hon bland annat kom att skriva över 200 understreckare.

    Foto: TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X