Annons
X
Annons
X

Grönt ljus till Ullenhag om invandringsmyt

Strax före jul kallade integrationsminister Erik Ullenhag (FP) påståendet att invandringen kostar tiotals miljarder kronor för en myt. Men stämmer det? SvD:s Faktakollen reder ut begreppen.

Integrationsminister Erik Ullenhag (FP).

Integrationsminister Erik Ullenhag (FP). Foto: TOMAS ONEBORG

PÅSTÅENDE: I december lanserade regeringen och integrationsminister Erik Ullenhag en hemsida där 13 olika myter om invandrare och minoriteter tas upp. Enligt regeringen vill man med fakta bemöta ”myter och halvsanningar om kostnader och problem med invandring och minoriteter, särskilt på internet”.

Men hemsidan fick direkt hård kritik och ledde bland annat till att Sverigedemokraterna anmälde Erik Ullenhag till konstitutionsutskottet. Flera debattörer kritiserade också hemsidan för att bland annat komma med delvis vilseledande argument och att det hela handlade om en propagandasida från regeringen.

Ett av de påståenden som fått mest kritik är myt nummer 9 på hemsidan: ”Invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år”. Efter påståendet finns också en förklarande text, som visar vilka olika delar regeringen har tittat närmare på. SvD har faktakollat både rubriken och den efterföljande texten. Citaten nedan kommer från regeringens hemsida.

  • Offentliga finanser. ”De beräkningar som finns visar på större kostnader än intäkter”.
Annons
X
  • Tillväxten. ”Vissa studier av invandring i USA och Japan pekar på svagt positiva effekter på tillväxten, men det finns även studier som pekar på svagt negativa effekter”.
  • Ökad handel. ”Flera studier pekar på att invandring leder till ökad handel med invandrarnas ursprungsländer”.
  • Företagande. ”Andelen företagare är högre bland utrikes födda än bland inrikes födda”.
Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    SVD FAKTAKOLLAR: Invandringens kostnader är en av de mest infekterade frågorna i debatten kring migration och integration. Något exakt svar finns inte och att utreda frågan är svårt. Det betyder dock inte att forskare inte har försökt – bara att det finns lika många svar som det finns sätt att räkna.

    Offentliga finanser - ”De beräkningar som finns visar på större kostnader än intäkter”

    I den svenska debatten hänvisas ofta till rapporten ”Invandringen och de offentliga finanserna” av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet i Växjö. Rapporten skrevs för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi och lämnades över till Finansdepartementet 2009. Den går att läsa här.

    Syftet med rapporten var att studera hur en förändrad invandring påverkar de offentliga finanserna. I rapporten tas just invandringens nettokostnader upp, där Jan Ekberg tittar på hur utrikes födda och deras barn påverkar den offentliga sektorn ur ett ekonomiskt perspektiv. Studien utgår från år 2006, då gruppen omfattade 1,53 miljoner personer eller 16,8 procent av landets befolkning.

    Utifrån statistik från SCB räknar Jan Ekberg ut hur stor del av statliga intäkter (skatter och sociala avgifter) och statliga utgifter (offentliga transfereringar och offentlig konsumtion) som invandrare och deras barn står för.

    Utgifterna innehåller statens samtliga kostnader för till exempel skola, sjukvård, pensioner, infrastruktur och kriminalvård.

    Det Ekberg kallar invandrarbefolkningen bidrog 2006 med 176,6 miljarder kronor i skatteintäkter och sociala avgifter. Samtidigt låg utgifterna för samma grupp på 215,7 miljarder eller 222,4 miljarder kronor (att summan varierar beror på hur man räknar utgifterna för försvaret – den högre summan får man om försvarets utgifter fördelas på invandrarbefolkningen utifrån deras andel av totalbefolkningen, den lägre om man antar att försvarets utgifter inte ökar med anledning av befolkningsökningen på grund av invandring).

    Här finns alltså ett gap på 39,1 miljarder eller 45,8 miljarder kronor. Till detta lägger sedan Ekberg ytterligare sex miljarder kronor för invandrares del av skattefinanserierade offentliga investeringar. Då blir summan 45,1 eller 51,8 miljarder kronor.

    Det finns även andra sätt att räkna på som tas upp i rapporten, men resultatet blir ungefär detsamma med en nettokostnad på mellan 48,9 miljarder och 58,7 miljarder kronor.

    I debatten hörs ofta uppgiften att invandringen kostar mellan 1,5 och 2,0 procent av BNP. Den uppgiften härstammar just från den här rapporten. ”Sammanfattningsvis visar beräkningarna på ett troligt negativt inkomsttillskott år 2006 för den infödda befolkningen någonstans mellan 1,5 och 2,0 procent av BNP”, skriver Jan Ekberg.

    Resultatet är samma som under 1990-talet, då årskostnaden också uppgick till 1,5 till 2,0 procent av BNP. Men det betyder inte att summan är huggen i sten. Tvärtom, under de senaste decennierna har siffran varierat från att invandringen bidrog med runt 1 procent av BNP på 1970-talet till minusnivåer från och med 1990-talet.

    Jan Ekberg konstaterar att kostnaden inte huvudsakligen beror på storleken på invandringen (i så fall hade procenttalet varit högre nu jämfört med 1990-talet), utan på hur stor andel av invandrarna som arbetar. Avgörande blir alltså inte att öka eller minska invandringen, utan att göra det lättare för invandrare att komma in på arbetsmarknaden, står det i rapporten.

    Enligt den sysselsättningsstatistik från SCB som används i rapporten är andelen förvärvsarbetande hos utrikes födda betydligt lägre än hos inrikes födda. Andelen förvärvsarbetande i åldern 20 till 64 år var enligt rapporten 57 procent hos utrikes födda 2006 - mot runt 80 procent för inrikes födda.

    Men redan vid en mindre höjning påverkas de offentliga finanserna. När andelen förvärvsarbetande hos utrikes födda kommer upp i 72 procent nås en balanspunkt, där invandrarna bidrar med lika mycket i skatt och sociala avgifter som de kostar i offentliga transfereringar och offentlig konsumtion. Detta trots att andelen förvärvsarbetare är lägre än hos inrikes födda.

    – Får vi upp sysselsättningsgraden till samma nivå som den infödda befolkningen så skulle det vända till ett plus, säger Jan Ekberg till SvD.

    Jan Ekberg är samtidigt inte den enda som har tittat på invandringens kostnader. Den norske forskaren Kjetil Storesletten, som bland annat varit verksam vid Stockholms universitet, har tidigare kritiserat den metod Ekberg använder.

    Flera gånger har han återkommit till att resultatet blir fel – framförallt för att resultatet bara visar kostnaderna för ett enskilt år och inte för en invandrares hela liv i Sverige. Resultatet blir därmed allt för beroende av åldersammansättningen just det specifika året.

    Storeslettens forskning har visat på olika resultat och är inte helt enkel att tolka. I artikeln Skattemässiga följder av invandringen till Sverige från 1996, som bygger på statistik från 1990, visar Storesletten på en genomsnittlig vinst på 335 700 kronor per invandrare.

    I hans rapport Fiscal Implications of Immigration - a Net Present Value Calculation från 2003 är resultatet däremot det omvända. Uträkningarna visar då att invandrare som kommer när de är mellan 20 och 30 år i snitt bidrar med 200 000 kronor till statsfinanserna under sin återstående livstid, medan snittet för alla åldersgrupper är ett minus på 175 000 kronor under den återstående livstiden.

    Precis som Jan Ekberg konstaterar Kjetil Storesletten att resultatet beror på sysselsättningen hos invandrare, där en ökning av sysselsättningsgraden med en procentenhet leder till en minskad genomsnittlig kostnad på 26 000 kronor.

    Ekonomisk tillväxt - ”Vissa studier av invandring i USA och Japan pekar på svagt positiva effekter på tillväxten, men det finns även studier som pekar på svagt negativa effekter”

    Jan Ekberg har själv inte räknat på invandringens påverkan på den ekonomiska tillväxten i Sverige. Däremot finns en forskningsgenomgång i rapporten, där Ekberg dels tittat på påverkan på sysselsättning och löner, dels på den ekonomiska tillväxten.

    I genomgången konstateras att effekterna på ekonomisk tillväxt kan gå i olika riktningar, men att det behövs mer forskning på området. ”Frågan är emellertid komplicerad och än så länge finns mest hypoteser på området”, skriver Ekberg.

    Ökad handel – ”Flera studier pekar på att invandring leder till ökad handel med invandrarnas ursprungsländer”

    Förutom ekonomisk tillväxt nämns också ökad handel som en positiv effekt. En forskare som tittat på just det här är Andreas Hatzgeorgiou vid Utrikesdepartementet, som i rapporten ”Migration och handel – uppmuntrar invandring utrikeshandel?” påvisat en ökad handel från invandrares ursprungsländer.

    ”En tioprocentig ökning av den totala migrantstocken från ett specifikt land resulterar i genomsnitt i omkring sex procent mer export till landet i fråga. Importen ökar med omkring nio procent. Med andra ord skulle en ökning av antalet utlandsfödda med omkring 12 000 personer kunna leda till en ökning av exporten med omkring 7 miljarder kr och importen med 10 miljarder kr”, skriver Hatzigeorgiou.

    Företagande – ”Andelen företagare är högre bland utrikes födda än bland inrikes födda”

    Flera studier, däribland statliga Nuteks rapport Invandrares företagande och Tillväxtverkets antologi Möjligheternas marknad, konstaterar att utrikes födda i samma eller något högre utsträckning än personer födda i Sverige startar nya företag.

    Nuteks rapport tar upp statistik från 2005 och 2006, då nästan ett av sex nya företag startades av en person född utomlands. Flest av dessa företag startades då av personer födda i Asien och Oceanien, därefter kommer personer födda i europeiska länder som inte ligger i Norden eller tillhör EU:s 15 första medlemsstater.

    ”Nyföretagare födda utomlands är i nästan lika hög grad verksamma tre år efter start som svenskfödda nyföretagare”, skriver Nutek.

    Senare statistik, som presenteras i Tillväxtverkets studie Utlandsföddas företagande i Sverige - Fakta och Statistik 2010, visar att antalet utrikes födda företagare första kvartalet 2010 var 74 100 – en ökning med 22 procent sedan 2005. Omkring 24 600 småföretag med en omsättning på minst 200 000 kronor drevs 2008 av en person född utomlands, står det i rapporten.

    Samtidigt konstaterar forskarna Martin Klinthäll och Susanne Urban i Tillväxtverkets antologi att de invandrarföretag som är med i rapporten sysselsätter runt 200 000 personer i Sverige. Deras definition av invandrarföretag är företag som drivs av personer som är födda utomlands eller av personer vars båda föräldrar är födda utomlands. I gruppen räknas både personer med f-skattesedel och personer som äger och driver aktiebolag in.

    Rapporten pekar på att särskilt personer från Turkiet, Syrien, Libanon, Irak och Iran startar företag i betydligt högre utsträckning än svenskar, medan personer från andra nordiska länder startar företag mer sällan än svenskar.

    ”Det är främst när det gäller sysselsättningen som ”invandrarföretagen” har stor betydelse. Företag som drivs av personer med utländsk bakgrund sysselsätter i snitt fler personer än motsvarande företag drivna av personer med svensk”, skriver Martin Klinthäll och Susanne Urban, som är forskare vid Remeso - Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle vid Linköpings universitet.

    Dessa invandrarföretag står för drygt 35 miljarder av BNP och omsätter nära 110 miljarder kronor, med en vinst på 11 miljarder kronor. (Red anm, i rapporten står det att vinsten är 2,5 miljarder kronor, men det är en felräkning, uppger Susanne Urban till SvD. 2,5 miljarder kronor handlar bara om aktiebolagen, 11 miljarder inbegriper både aktiebolag och personer med f-skatt).

    SLUTSATS: SvD:s Faktakollen har att ta ställning till om det är korrekt att det är en myt att invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år. För att svara på det måste vi därför också svara på frågan om det går att räkna ut invandringens kostnader.

    Antingen tittar man då enbart på de offentliga finanserna eller så tar man ett helhetsgrepp på hela samhällsekonomin. Regeringen har valt det senare alternativet.

    Vi ska dock uppehålla oss en stund vid just den första punkten, eftersom det är just detta område som oftast tas upp i debatten. Här är Jan Ekberg vid Linnéuniversitetet den ledande forskaren i Sverige och både kritiker och Erik Ullenhag har nämnt hans rapport i diskussionerna kring regeringens hemsida.

    Enligt Ekberg var nettokostnaderna i de offentliga finanserna för invandringen år 2006 mellan 40 och 60 miljarder kronor, eller mellan 1,5 och 2,0 procent av BNP. Det skulle ju kunna peka på att Erik Ullenhag borde få rött ljus.

    – Utifrån det här perspektivet är det ingen myt. Men man bör tillägga, och det är det viktiga, vad skälet till de här kostnaderna är. Och det är den låga sysselsättningsgraden. Det kommer oftast inte fram i debatten, utan det hyvlas bara till att det kostar. Men kan man höja sysselsättningsgraden så försvinner kostnaderna, säger Jan Ekberg till SvD:s Faktakollen.

    Men det går inte att enbart titta på Jan Ekbergs rapport och han konstaterar själv att det finns faktorer som han inte har tagit med. ”Det är viktigt att understryka att beräkningarna endast rör omfördelning via offentlig sektor. Andra ekonomiska effekter av invandring som t. ex effekten på ekonomisk tillväxt beräknas inte och diskuteras endast översiktligt”, skriver han.

    Andra forskare har visat på ökad handel och företagande på grund av invandringen. Men dessa faktorer är inte med i Jan Ekbergs rapport. Skälet är enkelt: det är i princip omöjligt att sätta exakta siffror på detta och därmed är det också omöljigt att räkna på hur de förändrar de statliga finanserna.

    Vi kan ta ett exempel för att belysa problemet: Martin Klinthäll och Susanna Urban konstaterar att invandrarföretag sysselsätter runt 200 000 personer i Sverige idag. Men hur mycket bidrar dessa 200 000 personerna med i skatteintäkter? Ska även deras skatter räknas till invandringens pluskonto eller kan man anta att de skulle ha jobb även om vi inte hade invandring?

    Det finns så klart inget givet svar på de här frågorna. Tillgänglig forskning har heller inte kunnat ge svar på till exempel hur mycket invandrarföretag bidrar med i skatt till staten eller hur den ökade handel som Andreas Hatzgeorgiou pekat på påverkar sysselsättning och skatteintäkter.

    Att enbart se till Jan Ekbergs rapport, eller andra uträkningar som inte tar ett helhetsgrepp, blir alltså fel. Det går inte att sätta en prislapp på invandringen och därmed går det inte heller att säga att den kostar tiotals miljarder kronor. I den meningen har Erik Ullenhag alltså rätt när han tillbakavisar påståendet att det finns en sådan siffra. Det gör att SvD:s Faktakollen ger grönt ljus.

    SvD:s Faktakollen har också granskat de påståenden som görs i den text som följer på rubriken. Även dessa har täckning i den forskning som finns.

    • Offentliga finanser. Det stämmer att forskningen visar på högre kostnader än intäkter.
    • Tillväxten. Det stämmer att det finns olika studier som kommit fram till olika resultat.
    • Ökad handel. Det stämmer att det finns forskning som visar på ökad handel med invandrares ursprungsländer.
    • Företagande. Det stämmer att flera rapporter påvisat en något högre andel företagande hos utrikes födda än hos inrikes födda.

    MEJLA REDAKTIONEN Vad vill du att vi granskar härnäst?

    Vad vill du att vi granskar?

    mailto:faktakollen@svd.se
    Annons
    Annons
    X

    Integrationsminister Erik Ullenhag (FP).

    Foto: TOMAS ONEBORG Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X