Annons
X
Annons
X

Gröna politiker måste tåla grön granskning

Att vara köpt är bland det allvarligaste en offentligt finansierad forskare kan anklagas för. Det är ett unikt lågvattenmärke när svenska politiker utan grund beskyller forskare för detta. Att just miljöpartister stått för dessa övertramp är knappast en slump, utan kan bero på en ovana att bli granskade från ”det gröna hållet”, skriver Stefan Jansson, Umeå universitet, och Olof Liberg, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT, MATTIAS PETTERSSON OCH MIKAEL RISEDAL

BRÄNNPUNKT | FORSKARE

Vi tycker det är ytterst uppseendeväckande och upprörande att miljöpartistiska politiker offentligt går ut med ärekränkande uttalanden mot enskilda forskare.
Stefan Jansson och Olof Liberg

Universitetsforskare har av samhället fått privilegiet att med skattemedel bedriva oberoende forskning. Det medför också ett ansvar att informera allmänhet och beslutsfattare om forskningsresultat inom sitt specialområde. En universitetsforskare som fabricerar resultat eller ändrar sina åsikter beroende på finansiärers önskemål är grovt vetenskapligt oredlig och bör skiljas från sitt arbete. För en forskares yrkesroll är sådana anklagelser lika allvarliga som påståenden om förskingring av offentliga medel. Den som utan grund beskyller en forskare för att ha låtit sig köpas kan alltså göra sig skyldig till förtal eller ärekränkning.

Vi tar gärna en debatt, om argumentationen baserar sig på fakta och inte på falska anklagelser – som i dessa fall:

Annons
X

• I partiledardebatten inför Europaparlamentsvalet den 7 maj sade språkröret Åsa Romson att regeringen ”tvingar vissa forskare att skriva vinklade rapporter” om den svenska vargstammen. En av oss, Olof Liberg, är huvudförfattare till dessa rapporter utförda på regeringens uppdrag och kände sig utpekad. Romsons respons var att hon ”inte syftade på Olof Liberg utan på andra forskare” som hon dock inte ville namnge. Vilka hon faktiskt avsåg och vad hon grundade detta på har hon inte velat precisera men det måste rimligen röra sig om forskare vid Institutionen för ekologi vid SLU som skrivit samtliga dessa rapporter.

• Under en radiodebatt om genmodifierade växter i P1 den 20 maj inför Europaparlamentsvalet uttryckte EU-parlamentarikern Isabella Lövin sin irritation över att bli motsagd av en av oss, Stefan Jansson. I debatten – inför publik och ledd av en journalist – som följde efter sändningen sade hon ”jag vet ju inte vem som betalar din lön” och lämnade scenen utan att ge möjlighet till svar.

• I efterspelet till denna debatt avfärdade kommunpolitikern Anne-Sophie Dureigne i en artikel i Trelleborgs Allehanda Stefan Janssons argument med att ”Det är kanske värt att tillägga att vissa av hans bästa samarbetspartners är Gynsenta och Strube, två av världens största GMO-företag. En slump?”.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Alla dessa insinuationer är helt tagna ur luften. SLU:s ekologi-forskare har givetvis inte friserat forskningsresultat efter regeringens politiska önskemål. Stefan Janssons lön betalas av Umeå universitet, det vill säga av svenska skattebetalare, och han har inget samarbete med Syngenta (som enligt ett senare debattinlägg verkar vara det företag som avses), eller med Strube (som för övrigt inte alls säljer genmodifierade frön).

    Att svenska politiker anklagar forskare för att vara köpta eller fabricera resultat är unikt och det kan knappast vara en tillfällighet att det i samtliga dessa fall varit miljöpartistiska politiker som gjort dessa blundrar. Vi tror dock inte att Miljöpartiets politiker är vare sig mer eller mindre erfarna än andra partiers, eller att de har ett vidlyftigare förhållande till sanning och fakta än andra, ens i stridens hetta.

    Vår enda tolkning av det inträffade är att Miljöpartiet saknar erfarenhet av att forskare kritiskt granskar deras politik från ”det gröna hållet” och att man därför blir provocerade och reflexmässigt bemöter sådan kritik på det sätt som är vanligt inom politiken: Ingen höjer på ögonbrynen om Socialdemokraterna anklagas för att gå fackets ärenden eller Centerpartiet jordbrukarnas.

    Men forskning är inte politik. Även om forskare förstås får ha politiska preferenser så är politiska argument för den ena eller andra värderingen något helt annat än när forskare förklarar vad forskningsresultat visar. Och det vi har gjort är att vi – baserat på oberoende forskning finansierad av offentliga medel – pekat på att Miljöpartiets dogmatiska inställning i vissa frågor står i konflikt med forskning och beprövad erfarenhet.

    Man kan givetvis diskutera hur precisa forskningsresultat är, till exempel hur säker man kan vara på att ett visst antal vargar behövs för en livskraftig vargpopulation i Sverige, eller att användning av genmodifierade växter skulle leda till ett miljövänligare jordbruk. Men det är en helt annan sak att anklaga forskare för att gå finansiärers ärenden och vinkla forskningsresultat på beställning.

    Det står förstås Miljöpartiet fritt att ta hänsyn till annat än forskningsresultat när man utformar sin politik, eftersom politik även styrs av intressegrupper och av ideal. Men vi tycker det är ytterst uppseendeväckande och upprörande att miljöpartistiska politiker offentligt går ut med ärekränkande uttalanden mot enskilda forskare bara för att de senare kommunicerar egna eller andras forskningsresultat som inte stödjer deras partilinje.

    Dessa uttalanden kan sedan eskalera i sociala medier där korrupta forskare är en klassisk nidbild och detta får konsekvenser för – inte bara oss personligen – utan också för tilliten till forskning i stort. I våra forskargärningar arbetar vi för ”det gröna samhället”, det vill säga för ett hållbart samhälle och en levande natur, vi har bägge under lång tid varit engagerade i den ideella miljörörelsen och har tidigare i allmänna val lagt våra röster på Miljöpartiet. Vi tar därför särskilt illa vid oss av att bli anklagade för oredlighet av just Miljöpartiets politiker.

    Gröna politiker måste stå ut med en grön granskning utan att ta till skamgrepp. Miljöpartiet har kanske blivit bortskämt av att bara behöva vända sin udd åt ena hållet och förvänta sig att ha ryggen skyddad av det allmänna samhällsklimatet: Vem vill i Sverige föra fram åsikter som kan tolkas som att man är emot ett hållbart samhälle och biologisk mångfald och för miljöförstöring? I alla fall inte vi biologer som gör vad vi kan för att verka för ett grönt samhälle.

    Därför uppmanar vi Miljöpartiets politiker att rannsaka sig själva och även ta hänsyn till ”obekväma” forskningsresultat när man utformar sin framtida politik. Vi själva deltar gärna i en konstruktiv debatt, men inte en debatt där utgångspunkten är att vi forskare är köpta för att vi för fram ett budskap som inte stämmer överens med partiets dogmer.

    STEFAN JANSSON

    professor i växters cell- och molekylärbiologi, fysiologisk botanik, Umeå universitet

    OLOF LIBERG

    docent i viltekologi, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitetet (SLU)

    Annons
    X
    Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT, MATTIAS PETTERSSON OCH MIKAEL RISEDAL Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X