Annons
X
Annons
X

Grekland borde ha röstat för längesen

Talet om en folkomröstning i Grekland skapade politisk förvirring och stor oro på marknaderna. Kritiken var överväldigande mot att det grekiska folket skulle tillfrågas. Men felet med en folkomröstning var att den skulle hållas först nu, skriver Lars Wohlin, tidigare riksbankschef och EU-parlamentariker.

BRÄNNPUNKT | EUROKRISEN

Den senaste tidens tumult kring euron kommer att påverka riksdagsvalet i september 2014.
Lars Wohlin

En grekisk folkomröstning skulle naturligtvis ha hållits innan landet anslöt sig till valutaunionen.

”Det kan vara hälsosamt för demokratin i EU att vid avgörande tillfällen fråga väljarna vad de tycker om färdriktningen”, skrev Annika Ström Melin häromdagen ( DN 2/11).

Huvudskälet för en omröstning är dock att det borde vara självklart att folket tillfrågas innan man tar ett stort steg mot upphävandet av stora delar av ett lands självbestämmande över sin framtid.

Annons
X

När vi ställdes inför det avgörande beslutet om införande av euron hade vi i Sverige en folkomröstning år 2003, med känt resultat. Trots enorma övertalningsinsatser från så gott som hela etablissemanget med Carl Bildt och Göran Persson i spetsen sade en stor majoritet av det svenska folket nej till att införa euron. Den borgerliga nej-kampanjen leddes av Medborgare mot EMU, i vars arbete jag deltog.

Få utöver Carl B Hamilton, den svenska EMU-debattens egen Don Quijote, som dödsföraktande angriper väderkvarnar, i ädelt uppsåt, men med bristande verklighetsuppfattning, torde beklaga att resultatet gjorde att vi nu står utanför eurostormens öga.

Den senaste tiden har fler och fler av valutaunionens tillskyndare, till exempel Joschka Fischer, tidigare 1968-revolutionär, sedermera tysk utrikesminister, hävdat att ”om inte den politiska makten i Europa europeiseras och den nuvarande konfederationen övergår i en federation kommer eurozonen, och EU som helhet, att falla sönder” ( Kolumn DN 31/10).

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    ”Eurozonen kommer att få uppträda som EU:s förtrupp, eftersom EU som helhet varken kan eller vill påskynda en politisk förening.” Joschka Fischer gillade ordet förtrupp redan som ung.

    Euron som en förtrupp för bildandet av en federation talades det inte om från Ja-sidan inför folkomröstningen. Bytet av valuta framställdes som en teknisk fråga. Den dåvarande folkpartiledaren Lars Leijonborg visade i riksdagen upp en gammal pappersfemma som nu i Sverige är utbytt mot en mynt-femma. ”Precis så odramatiskt kommer det att kännas om och när Sverige byter till euro-sedlar”, påstod han.

    Det blev mer dramatiskt än så. Det kan vi se på tv varje kväll.

    Om vi behöver skapas ett Europas Förenta Stater, där de deltagande länderna förvandlas till delstater, för att valutaunionen skall fungera uppkommer två frågor. Hur skall denna nya stat få demokratisk legitimitet om dess bildande inte föregås av folkomröstningar i de länder som skall ingå?

    Det bör påpekas att det inte räcker med en knapp majoritet för att uppge ländernas suveränitet, det som återstår av det i en globaliserad värld. För ett så stort steg behövs en bred folkmajoritet.

    Den andra frågan är hur vi skapar ett europeiskt samarbete utan euron. Det måste enligt min mening ske inte uppifrån och i lönndom, utan underifrån och med folkligt stöd. Ett första steg skulle kunna vara att, som Gunnar Wetterberg föreslagit ( DN Debatt 25/10), bilda nordisk förbundsstat.

    Sverige, Norge, Danmark, Finland och kanske även Island och Estland, skulle kunna bilda en förbundsstat med en gemensam valuta.

    Det finns många hinder för det kommer många att säga. Men om det vore en omöjlighet, hur kan man då tro att det skulle gå bra att bilda ett Europas Förenta Stater från Biscaya nästan till Ural, från Sicilien till Nordkap?

    Den senaste tidens tumult kring euron kommer att påverka riksdagsvalet i september 2014.

    Det är föga uppmärksammat att väljarna redan i juni samma år kommer att få ge sin mening tillkänna i valet till EU-parlamentet, där jag har varit ledamot 2004-2009.

    Det valet kan bli en framgång för Junilistan , som i EU-parlamentsvalet år 2004 fick 14,5 procent av rösterna och då blev tredje största parti. Valet 2009 blev ett nederlag för partiet, men mycket har hänt sedan dess och mycket kommer att hända fram till valdagen i juni 2014.

    En framgång i EU-valet för de som vill finna nya vägar för det europeiska samarbetet kommer att påverka de etablerade EMU-vänliga partierna.

    Vi lever onekligen i intressanta tider.

    LARS WOHLIN

    tidigare riksbankschef och EU-parlamentariker för Kristdemokraterna

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X