Annons
X
Annons
X
Digitalt
Krönika

Malin Ekman: Grävande journalistik är att inte veta allt på förhand

2001 tar sig några reportrar på The Boston Globe lite motvilligt an en uppgift av den då nytillträdde chefredaktören Martin Baron. Han ber dem gräva i de fall av övergrepp på barn som Bostons katolska präster gjort sig skyldiga till – men som tidningen fram till dess lika pliktskyldigt som oengagerat rapporterat om. Enstaka och undangömda artiklar, inget större sammanhang.

Nästan ett år senare avslöjar grävredaktionen Spotlight hundratals övergrepp och framförallt hur de mörkats av Bostons rättsväsende och katolska kyrkas inflytelserika företrädare. Samförståndskulturen hade berövat allmänheten sanningen. Det är en sak att avslöja skandaler och en annan att demaskera systemet som låter dem pågå.

Efter att ha sett “Spotlight”, den Oscarsnominerade filmen om granskningen, ser jag likheter med rapporteringen om KI-kirurgen Paolo Macchiarini.

Annons
X

Paolo Macchiarini. Foto: Lorenzo Galassi/AP

Skandalen kring den italienske “stjärnkirurgen” Paolo Macchiarini – vars operationer verkar ha krävt människoliv men sanktionerats av några av KI:s förnämsta professorer, varav en i KI:s nobelkommitté – briserade för några veckor sedan efter Bo Lindquists dokumentärserie i SVT.

Den hade inte föregåtts av tystnad: under förra året skymtade artiklar om fusk och oredlighet, till och med ett “Uppdrag Granskning”. Men den större bilden – den om kulturen som låtit de livsfarliga experimenten pågå – har inte tecknats ordentligt förrän nu. Bo Lindquist tar tittaren bakom kulissen och visar spelet som pågår där: hur två av landets mest aktade institutioner tystar kritiker, förnekar kännedom, döljer fakta.

Bo Lindquist tar tittaren bakom kulissen och visar spelet som pågår där: hur två av landets mest aktade institutioner tystar kritiker, förnekar kännedom, döljer fakta.

I SVT-rutan ser flera av KI:s företrädare oförstående ut när de konfronteras, precis som Bostons präster och advokater gör i “Spotlight”. Kanske för att motståndet inte var helt väntat.

Inom journalistiken finns en bild av forskarkollektivets stjärnor som meritokratins kungligheter. Ett grundförtroende som sannolikt gör att de oegentligheter som uppdagas uppfattas som undantag snarare än symptom på ett system att gräva djupare i.

Det klassiska journalistiska komplexet ska inte heller underskattas: som journalist är du aldrig expert, du vet aldrig bäst, all din kunskap måste inhämtas från den som vet mer. Expertkårens terminologi dribblar bort följdfrågor och sänker intervjuarens självförtroende.

Grävande journalistik är att inte veta allt på förhand

Grävande journalistik är att inte veta allt på förhand. Att famla i mörkret, som en av ”Spotlight”-karaktärerna formulerar det. Till det mest intressanta med filmen hör att journalisterna inte idealiseras. The Boston Globes reportrar var inga oantastliga sanningsgrävare eller kompromisslösa idealister utan hade innan Martin Barons inträde tagit hänsyn till både läsarna (2001 var 53 procent av The Boston Globes läsare katoliker) och etablissemanget. En sorts lojalitet som den katolska kyrkan räknade med.

I en scen säger kardinalen Law till chefredaktören Baron: “The city flourishes when its great institutions work together”. Staden blomstrar när dess institutioner samarbetar. Repliken för tankarna till ett annat svenskt avslöjande och skulle kunna komma från en göteborgsk kommunpolitiker. Genom åren har “Göteborgsandan” genererat ett smidigt samarbete mellan kommunen och dess aktörer - men också i fartblindhet och mutor.

2010 tilldelades Uppdrag Granskning en Guldspade för att ha avslöjat en muthärva av skrämmande proportioner. Sex år och en eskalerad mediekris senare avslöjar nättidskriften Spanaren att Föreningen för grävande journalister, FGJ – den som delar ut Guldspaden – ingått en sponsordeal med Göteborg stad. Göteborgsandan lever kvar och har fått vakthunden på kroken.

I en tid av intäktsbortfall och strukturell press är det givet att leta efter nya intäkter och affärsmodeller. En lösning, som allt fler praktiserar, är att på olika sätt samarbeta med de företag och institutioner som man till vardags granskar. På kort sikt betalar det journalistiken, men på lång stärker det snarare den som betalar.

Scenen ovan illustrerar den grundläggande konflikten mellan granskaren och den granskade.

Baron svarar Law:

– Personligen är jag av uppfattningen att en tidning presterar som bäst när den är självständig.

Det är en grundläggande princip som äventyras när ekonomin försvagas. Just därför är den viktig att komma ihåg.

Läs fler mediekrönikor av Malin Ekman

svd.se

Paolo Macchiarini.

Foto: Lorenzo Galassi/AP Bild 1 av 1
Annons
X
X
X
X
Annons
X