Annons
X
Annons
X
Ledare
Gäst

Sofia Nerbrand: Gränsernas pånyttfödelse är ett dåligt omen

Säkerhetsrådet

Fler och fler gränskontroller är ett förebud om kommande oroligare tider. Det finns numera farhågor om att de samarbetsorgan som bär upp den liberala världsordningen rent av kan braka ihop.

Historikern och författaren Anne Applebaum varnar för att de institutioner som bär upp den fria världen håller på att rasa.

Historikern och författaren Anne Applebaum varnar för att de institutioner som bär upp den fria världen håller på att rasa.

”Håll gränsen!” Så löd statsminister Thorbjörn Fälldins order när den sovjetiska ubåten U-137 gick på grund i Blekinges skärgård för 35 år sedan. Vid det tillfället var det avgörande att värna den svenska säkerheten och suveräniteten på detta vis. Men efter Murens fall, Interrailkort och Schengensamarbetet kom gränserna att vittra sönder. Det var vackert. Världen öppnades, historien var på väg att ta slut. Men den förtrollade glipan är borta. Vad vi nu ser är gränsernas återkomst.

Gränserna märks i Ukraina – annekteringen av Krim och kriget med Ryssland. De märks i Baltikum – provokationer och upprustning. De märks i Finland – dispyter om flyktingar och trafficking med grannen i öster. De märks i Öresund – krav på uppvisande av id både på Kastrups perrong och i Hyllie när man reser mellan Danmark och Sverige med tåg.

Gränserna märks även i Storbritannien. Både ja- och nejsidan i folkomröstningen om EU-medlemskapet argumenterar för att deras hållning kommer att garantera nationell suveränitet och kontroll över vem som flyttar till öriket.

Annons
X

De märks i EU. Toppmötet häromdagen mellan EU och Turkiet handlade om hur människor ska få röra sig över gränsen.

Gränserna märks också i den inrikespolitiska debatten i Sverige där Socialdemokraterna blåser upp till strid för att försvara den svenska modellen. En del av strategin är att tydligt reglera invandringen till Sverige och att tydliggöra vem som får komma över tröskeln till välfärdsstaten.

Det har således kommit att bli viktigt att hålla gränsen igen. Om hotet förr var kommunism och kärnvapen uppfattas idag migranter och globalisering som radioaktiva.

En av mina favoritskribenter, Anne Applebaum, varnade häromdagen i sin kolumn i Washington Post för att Västvärldens institutioner riskerar att falla samman:

I cannot remember a moment as dramatic as this: Right now, we are two or three bad elections away from the end of NATO, the end of the European Union and maybe the end of the liberal world order as we know it.

Anne Applebaum är bekymrad över utsikten att Donald Trump faktiskt ser ut att bli GOPs presidentkandidat, och ser ett vidare mönster:

And Americans aren’t the only ones who find their alliances burdensome. A year from now, France also holds a presidential election. One of the front-runners, Marine Le Pen of the National Front, has promised to leave both NATO and the E.U., to nationalize French companies and to restrict foreign investors. Like Trump, she foresees a special relationship with Russia, whose banks are funding her election campaign.

Tanken om historiens slut med hjälp av den liberala demokratins utbredning har grusats. Är det till och med så, som Applebaum varnar för, att institutioner som Nato, EU och USA kan implodera av trycket på att hålla nationella gränser och värna nationella intressen?

Risken finns; det är inte längre ett otänkbart scenario. De storslagna initiativen för fred och samverkan vacklar i sina grundvalar. Om väljarna röstar fram nationalister och populister i land efter land kommer de att falla.

Vad vi kan sätta vårt hopp till är att människor ändå påminner sig själva om vilka institutioner och värderingar som håller demokratin stark. Styrka i dagens värld är i själva verket attraktivitet, tillväxt och öppenhet. Men i nationalisternas drömvärld ska muslimer hållas ute, murar byggas och allianser skapas med skurkar som Vladimir Putin.

I en globaliserad värld där varor, människor, information, kapital och kulturer rör på sig, blandas, går i varandra kan gränsernas återkomst innebära haveri.

Den nationella populismen är ett gift. Inte bara inrikespolitiskt, utan kanske framför allt för att den önskar markera gränser med kontroller, taggtråd, murar och vapen. Det finns inget intresse för internationellt samarbete. Men i en globaliserad värld där varor, människor, information, kapital och kulturer rör på sig, blandas, går i varandra kan gränsernas återkomst innebära haveri. Ensam är inte stark. Förstärkta gränser är inte svaret.

Måtte inte Trump bli USAs president, måtte inte Storbritannien lämna EU, måtte inte Marine Le Pen fula ut Frankrike. Lura er inte med att dessa val sker bortom våra gränser. Dessa länders vägval är också vår framtid.

SOFIA NERBRAND är redaktör i Säkerhetsrådet och ordförande i tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet. Hon podpratar även i PK-liberalerna.

Redaktionens tips! Se historikerna Timothy Garton Ash, Anne Applebaum och Timothy Snyder samtala om Västs eventuella sammanbrott i BBC.

Terrorismforskaren Magnus Norell kom ut med en läsvärd skrift om IS för en tid sedan, Kalifatets återkomst – orsaker och konsekvenser.

Historikern och författaren Anne Applebaum varnar för att de institutioner som bär upp den fria världen håller på att rasa.

Bild 1 av 1
Annons
X
X
X
X
Annons
X