Annons
X
Annons
X

”Gör inte om de danska misstagen”

Om andra partier av taktiska skäl börjar överta Sverigedemokraternas åsikter är vi på väg utför ett sluttande plan. SD kommer aldrig att bli nöjda utan bara förflytta sina positioner ytterligare, skriver författarna Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborg.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson kommer till TV4:s valstudio på söndagskvällen.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson kommer till TV4:s valstudio på söndagskvällen. Foto: JESSICA GOW / SCANPIX

För första gången någonsin har ett parti med bruna rötter fått ett parlamentariskt genomslag i Sverige. Det är ett betydligt större skifte än när det populistiska Ny Demokrati kom in i riksdagen 1991.

Vad Sverigedemokraternas inträde i riksdagen kommer att betyda är helt avhängigt av hur andra de andra riksdagspartierna och medierna kommer att agera och reagera. I Danmark har Dansk Folkeparti lyckats omstöpa den mediala och politiska scenen. Ribban har förskjutits för vilket språkbruk som blivit acceptabelt. I synnerhet finns återkommande demonisering av den muslimska minoritetsgruppen som enligt en lång rad hätska uttalanden hotar att bryta sönder den danska kulturen.

Ännu är det en öppen fråga om den danska sjukan kommer att sprida sig till Sverige. Det är inget som sker med automatik trots SD:s framgångar. Hittills är alla partierna måna om att ta avstånd, under valkvällen utbröt närmast en tävling i vem som kunde distansera sig mest. Men den kanske mest avgörande frågan är om andra riksdagspartier av taktiska skäl börjar överta SD:s åsikter för att därmed försöka ta loven av SD, och det är något som i så fall förmodligen sker längre fram och stegvis så att det kanske inte är så uppenbart för alla. Sker det är vi på väg utför ett sluttande plan. SD kommer aldrig att bli nöjda utan bara förflytta sina positioner ytterligare, samtidigt som partiet kommer vinna legitimitet genom att de faktiskt lyckas påverka.

Annons
X

I värsta fall blir det en tävling mellan partierna om att ”våga” föreslå burkaförbud, svensktest och lokala folkomröstningar om moskéer. Det skulle innebära en etnifiering av politiken som alla skulle förlora på. En politik som systematiskt misstänkliggör muslimer skulle bidra till att stärka de fundamentalistiska strömningarna inom islam. En sådan anpassning skulle paradoxalt nog göra SD:s farhågor till en självuppfyllande profetia.

En anpassning av politiken i riktning mot SD är dock ingen naturnödvändighet. SD:s bruna rötter kommer göra en sådan anpassning svårare än i Danmark, där inte bara borgerligheten utan också socialdemokratin böjt sig i riktning mot Danskt Folkeparti. Den centrala frågan i det här sammanhanget är dock inte exakt vad de svenska partierna kommer fram till i integrations- och migrationspolitiken, utan att man kommer fram till ståndpunkter utan taktiska sidoblickar på SD.

Det är också hög tid att ta död på den ofta omfattande missuppfattningen att SD vill förändra integrationspolitiken. I den allmänna retoriken anklagar SD invandrare för att inte behärska det svenska språket och att de därför är ett hot mot den svenska kulturen. Men i SD:s program finns inte ett enda förslag till hur svenskan för invandrare ska kunna förbättras och i SD:s skuggbudget finns förstås inte några förslag om mer pengar till SFI. Sverigedemokraternas språkpolitik har bara ett syfte: att misskreditera invandrare.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Motsvarande anpassning från mediernas sida skulle exempelvis innebära en etnifiering av kriminaljournalistiken där reportrarna regelmässigt skrev ut brottsmisstänktas etniska hemvist. En sådan förskjutning har vi sett i bland annat Danmark och Frankrike. Men inte heller detta sker med automatik. På svenska medieredaktioner har sedan länge funnits en diskussion om hur och på vilket sätt brottsmisstänkta och förövare ska beskrivas.

    Hållningen har varit återhållsam när det gäller etnicitet, helt enkelt därför att redaktionerna inte anser att sådana beskrivningar har nyhetsmässig relevans. Att medierna inte utan vidare låter sig anpassas visar också redaktioner i Skåne. Där har SD sedan länge haft sitt starkaste fäste, men det har inte betytt att medierna har anpassat sin rapportering i SD:s riktning.

    En skillnad som var märkbar redan under valnatten var hur flera av tv:s programledare började bemöta SD:s representanter som andra politiker, de anlade en närmast kamratlig ton och avstod från skarpa frågor. Till detta bidrog säkert att framför allt TV4 men i slutskedet även SVT valt att anlita programledare från nöjesprogram som inte normalt bevakar politik. Men det ger en fingervisning om den normalisering av partiet som inletts och vad det innebär att SD snart sitter i riksdagen.

    Vad som kommer att ske är till sist också avhängigt vad som sker med SD. Hittills har de haft en lätt tillvaro vid sidan av den stora politiska scenen. Nu tvingas de upp i rampljuset. För många av dem själva kommer det bli ett brutalt uppvaknande. Vi kommer att få se avhopp och inre splittring, men det kommer också bli tydligt hur okunnigt partiet är inom de flesta av politikens områden. Men för att detta ska bli uppenbart för väljarna krävs att politiker och journalister anstränger sig för att blottlägga detta.

    ANNA-LENA LODENIUS

    MATS WINGBORG

    skribenterna har gemensamt författat Slaget om svenskheten – att ta debatten med Sverigedemokraterna (2009) och den nyligen utkomna rapporten Arbetarrörelsens strategier för att motverka främlingsfientliga och högerpopulistiska partier – erfarenheter från Danmark, Norge och Sverige.

    Annons
    X

    Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson kommer till TV4:s valstudio på söndagskvällen.

    Foto: JESSICA GOW / SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X