Annons
X
Annons
X
Mitt Stockholm

Snopet slut när lejon hetsades mot björn

Vid Stockholms slott hetsades den svenska drottningens lejon mot en björn i en bisarr strid. En titt på djurens historia i Stockholm ger vibbar från gladiatorernas Rom.

Bild 1 av 17

Det sista kungliga lejonet stoppades upp.

Det sista kungliga lejonet stoppades upp.

Lösningen på veckans Stockholmsgåta är Axel Oxenstiernas palats på Storkyrkobrinken 2/Högvaktsterrassen, en flygelbyggnad till ett planerat palats vid Stockholms slott i Gamla stan. Byggnaden ritades av arkitekten Jean de la Vallée för rikskanslern Axel Oxenstierna och uppfördes på 1650-talet. Byggnaden ser ni till höger här:

Foto: Johan Lindberg

Snabbast med rätt lösning var Jesper Ingre, Hanna Nilsson, Tomas Andersson, Stelios Vasilantonakis och Stig Hägerstrand. Ettan Jesper Ingre belönas med min guidebok Mitt Stockholm. Ni ska få veta mer om palatsets historia i slutet av blogginlägget, men först en mer ovanlig historia som anknyter till gåtplatsen – om djurlivet i Gamla Stan.

Här just Storkyrkobrinken på 1600-talet. Huset till höger känner vi igen från gåtbilden – jämför gärna med bilden ovan. Som ni ser har dock konstnären valt att "flytta bort" Storkyrkan ur bild för att få ett större och ståtligare torgutrymme:

Storkyrkobrinken på 1600-talet. Detalj av kopparstick i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna.

Storkyrkobrinken på 1600-talet. Detalj av kopparstick i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna.

Om vi zoomar in på målningen syns två hästar – och även några lösa hundar:

Annons
X
Annons
X

Bild 2 av 17

Lösa djur tidigt ett problem i Stockholm

Storkyrkobrinken på 1600-talet. Detalj av kopparstick i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna.

Storkyrkobrinken på 1600-talet. Detalj av kopparstick i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna.

Tack vare Stadsmuseets byggnadsarkeologer Anna Bergman och Kerstin Söderlund kan vi få en inblick i djurlivets historia i Gamla Stan. De har skrivit om detta i mycket läsvärda boken "Gamla Stan - stad i förvandling", utgiven av Historiska Media.

I det medeltida Gamla stan lär det ha varit ett myller av djur som strövade runt. Problemet med lösspringande grisar var stort och vid fler tillfällen gick det ut påbud till stockholmarna om att lösa påträffade grisar skulle tas från ägarna. Stadsborna lät ofta djuren beta på taken:

Annons
X
Annons
X

Bild 3 av 17

Getter betade på Stockholms hustak

Ur Olaus Magnus "Historia om de nordiska folken" 1555.

Ur Olaus Magnus "Historia om de nordiska folken" 1555.

Holländaren Anthonis Goeteeris beskrev detta på följande vis: "På en del hus låter man getter gå och beta, vilka understundom hoppa över gatan från det ena huset till det andra och åter tillbaka". År 1459 infördes en ny lag om att enbart husägare fick ha kor och grisar – dessutom fick de max ha en ko och den skulle hållas inlåst om natten. 1476 kom en bestämmelse om att man inte fick ha grisar på vinden eller i källaren.

Prova SvD digital i 2 månader – helt gratis!

Annons
X
Annons
X

Bild 4 av 17

Råttorna – dränktes i vakar

Ur Olaus Magnus "Historia om de nordiska folken" 1555.

Ur Olaus Magnus "Historia om de nordiska folken" 1555.

Råttor har varit en avskydd snyltgäst sedan stadens grundande. Olaus Magnus beskrev på 1500-talet hur stockholmarna försökte bli av med de avskydda djuren. Råttorna lockades bland annat ut på isen för att dränkas i vakar.

1557 kom ett förbud som innebar att det inte var tillåtet med "kor, svin eller annaet innen stadzmuren". Det verkar dock inte ha fått full effekt även om antalet djur minskade.

På slottet Tre Kronor ska det ha funnits mer exotiska djur redan tidigt på 1500-talet – påfåglar, papegojor och markattor. Vintern 1567-68 anlände sedan en riktig raritet – Stockholms första lejon! Till en början fick den bo i ett lejonhus vid huvudingången på yttre borggården.

Annons
X
Annons
X

Bild 5 av 17

1500-talet: Lejon och dromedarer...

Sedan flyttades dock lejonet till ett lejonhus vid Hötorget som kung Erik XIV lät bygga. Hans bror Johan III fick – sedan han tagit över som kung – ett annat lejon i gåva av en engelsman 1586. Lejonet kedjades till en början fast vid Helgeandsholmen, men även detta vilddjur flyttades sedan till Hötorget och levde minst till år 1596. Under denna period fanns även andra exotiska djur som björnar, dromedarer och åsnor inburade på olika platser i staden.

Annons
X
Annons
X

Bild 6 av 17

Björn hoppade upp på kungliga lejonets rygg

Drottning Kristina fick 1649 ett lejon av en fältmarskalk som tagit djuret som krigsbyte i Prag. Här syns i lejonkulan utanför Tre Kronor – längst till höger på denna oljemålning av Gover Camphuysen. I samband med Drottning Kristinas kröning 1650 anordnades ett "spectaculum med allehanda djur" där lejonet deltog. Hovjunker Johan Ekblad har förevigat händelsen och skrev bland annat följande: "Det inleddes med att lejonet fick möta en liten brokig ko som jagades från den ena sidan av lejongården till den andra".

Av Ekblads berättelse framgår sedan att lejonet blev uppkastat i luften av en buffeloxe till åskådarnas förfäran, men lejonet klarade sig oskadd. Ännu värre blev det när lejonet hetsades mot en björn. Så här skriver Johan Ekblad: "Björnen hoppade upp på lejonets rygg och bet det fyra eller fem gånger. Lejonet låg stilla och björnen slog honom med ramen i ryggen, varpå lejonet ilsknade till och gav björnen ett så hårt slag att han skrek till och inte vågade ge sig på lejonet igen". Lejonet ska sedan ha sluppit möta fler djur, medan björnen hade "oavgjorda drabbningar" mot en oxe och en häst.

Lejonet fick sedan leva ett mer lugnt liv på Slottet och lejonvaktaren Simon Frantz Aurer ska till och med ha skaffat ett träklot som leksak till djuret. Efter 14 år i staden dog lejonet 1663.

Annons
X
Annons
X

Bild 7 av 17

"Rid era hästar hövligt på gatorna!"

Hästarna var förstås ett viktig inslag i Gamla stans stadsbild under denna period. De flesta hästarna användes för att i ordnad form exempelvis dra kärror, men de verkar även ha bidragit till viss oordning på gatorna. I de medeltida förordningarna återkommer nämligen ordningsregler där de som äger hästar uppmanas att se till att drängarna inte "ränner på allmänningsgatorna" utan rider hövligt så att de inte orsakar skada.

Annons
X
Annons
X

Bild 8 av 17

Kanin på tak – olika värde på hundarna

Kaniner var inte vanliga, men här finns en avbildad på ett bjälktak på Skeppsbron 4. Även lösa grisar och hundar förekom på 1500- och 1600-talet. När det gäller människans bästa vän, hunden, är det tydligt att vissa hundar var mer värda än andra. Av landskapslagarna går det att utläsa vilka böter som drabbade den som dödade en annans hund. Klart dyrast blev det för den som slog ihjäl en knähund, som troligen var vanligast i rika familjer. Lägst böter utdelades om den dödade hunden var en gårdvar.

Annons
X
Annons
X

Bild 9 av 17

Karl XII hetsade hund mot björn

Karl XII 1706 – porträtt av David von Krafft.

Karl XII 1706 – porträtt av David von Krafft.

På 1600-talet var björnhetsningar något som många stockholmare fascinerades av. En av de som visade mest glöd för detta var kung Karl XII. Han lät vid ett tillfälle samla ihop ett antal lösa hundar för de skulle delta i en björnhetsning. Det groteska skådespelet gick ut på att björnen släpptes i en hamnbassäng bakom Wrangelska palatset på Riddarholmen.

Kungen blev dock besviken då hundarna vägrade attackera björnen. Han slog då vad med den besökande Fredrik IV av Holstein Gottorp om att hans egen jakthund Capitaine skulle kunna döda björnen. Den dyrbara engelska hunden hämtades och gick till attack mot björnen. Efter en stund flöt dock den döda hunden upp till vattenytan. Kungen hade förlorat vadet och ska sedan även ha låtit döda björnen.

Prova SvD digital i 2 månader – helt gratis!

Annons
X
Annons
X

Bild 10 av 17

1792 dog det sista kungliga lejonet

Det sista kungliga lejonet stoppades upp.

Det sista kungliga lejonet stoppades upp.

När det gäller de kungliga lejonen tog historien slut 1792 då det sista kungliga lejonet sköts och därefter stoppades upp. Djuret beskrevs av en skribent från den tiden som "ett förträffeligt vackert lejon".

Under 1700-talet klagades det ofta på att lösa hundar förde oväsen. Dessutom ska de ha skadat barn. Därför sköts på kvällen ofta de hundar som gick lösa – oavsett om de hade halsband eller ej.

Annons
X
Annons
X

Bild 11 av 17

Lösa hundar – problem in på 1900-talet

En hund springer bredvid en släde vid Norrbro. Akvarell av Fritz van Dardel 1852.

En hund springer bredvid en släde vid Norrbro. Akvarell av Fritz van Dardel 1852.

Även i början av 1900-talet klagades det på lösa hundar i staden. Under en debatt i stadsfullmäktige sades det bland annat att hundarna "skrämma hästar och barn, springa omkull gamlingar, jaga velocipedåkare och krafsa i rabatterna". Därefter infördes koppeltvång från april till september i Stockholm. Lösa hundar togs till vara och avlivades efter tre dagar om den inte hade lösts ut mot betalning.

Vet någon av er läsare något mer spännande om djurens historia i Stockholm så mejla gärna till mittstockholm@svd.se.

Så här skriver Lena Bristrand: "Jag kommer på två historier med viss djuranknytning till Gamla stan och slottet. En gäller lejonen vid slottet och som jag gissar att andra också hört någon gång. Morfar brukade säga: "Man kan se på lejonen om kungen är hemma". När jag som barn ganska brydd undrade hur det kunde stämma så svarade han: "Man kan se på dem även när han inte är hemma".

"En av mina anfäder, Abraham Wallenqvist, arbetade år 1806, när han gifte sig, och några år till framåt, som riddräng åt Hennes Kongl. Höghet prinsessan Fredrika. Hovstallet låg ju då där nu riksdagshuset ligger, på Helgeandsholmen. Hos Stockholmskällan finns en härlig bild av en tavla från slutet av 1700-talet vilken visar Helgeandsholmen och slottet, med folkliv och hästar på Gustav Adolfs torg i förgrunden. Så jag tänker att det var i den miljön han befann sig.

Här är bilden:

Konstnär: Johan Fredrik Martin.

Konstnär: Johan Fredrik Martin.

Lena Bristrand fortsätter: "Prinsessan var gift med Gustav IV Adolf vilken vid statskuppen år 1809 blev fängslad och sedan förvisad. Sannolikt innebar detta att Abraham blev arbetslös, eftersom hans arbetsgivare försvinner därifrån. Abraham flyttar i vilket fall ut från Hovförsamlingen och är skriven på Ladugårdslandet år 1810, som kusk", skriver Lena Bristrand.

En som har bidragit tidigare med fina bilder är Jan Öhrström. Nu är det dags igen. Så här skriver han: "Jag tänkte att du skulle få några bilder på några riktiga djur. Sådana som kanske är lite ovanliga i den miljön, eller sådana som man missar. Och så en bild på den vanligaste fågeln. Det blir då en bild på endast ett däggdjur och resten är fåglar. Samtliga bilder tagna på eller ifrån Gamla stan".

Här är en av Jan Öhrströms djurbilder från Gamla stan:

Annons
X
Annons
X

Bild 12 av 17

Säl i Stockholms vatten.

Säl i Stockholms vatten. Foto: Jan Öhrström

De övriga hittar ni via dessa länkar. Jan Öhrström har själv noterat arterna:

Haematopus ostralegus

Falco tinnunculus

Haliaeetus albicilla

Columba livia

Annons
X
Annons
X

Bild 13 av 17

Några läsare hade också en del att berätta om själva platsen för veckans gåta:

Anders Nilsson, Malmö: "Stod gevärspost när Nordkoreas ambassadör för första gången skulle introduceras 1971. Då ville SVT att vi skulle skoja till det och gå i otakt. Det var politiskt korrekt på den tiden. Kallt som FN och sömnlösa nätter med skarpladdade automatkarbiner. Men många var vänliga och bjöd gärna på en hutt och berättade om när de gick högvakt. Några kom hem lite på lyran men vi smugglade hem dem utan befälens vetskap. De sov ju...".

Tor Gibson: "Jag tyckte det såg bekant ut… Jag har min arbetsplats i Oxenstiernska palatset. Det mest speciella med huset är att varannat plan är en lägre mezzaninvåning och varannat plan har högt i tak. Här är en utsikt mot öster en tidigare vinter:

Annons
X
Annons
X

Bild 14 av 17

Foto: Tor Gibson

Tor Gibson har även mejlat över några bilder som visar hur det ser ut inne i palatset:

Foto: Tor Gibson

Foto: Tor Gibson

Foto: Tor Gibson

Foto: Tor Gibson

Annons
X
Annons
X

Bild 15 av 17

Jocke Fischer: "Det är Axel Oxenstiernas palats och Gaveln som vetter mot slottet på Högvaktsterrassen. Har faktisk gjord lite fasadrenovering på deras innergård i mitten på 90-talet".

Stig Brand: "Ganska konstigt att jag kan känna igen hörnet. När jag jobbade på K1 1987 ställda vi upp på högvaktsterrassen med hästar innan avmarsch tillbaka till K1. Har ej gått där senaste 25 åren. En av de läskigaste saker jag gjort är att sitta upp på en häst längst ut på högvaktsterrassen. Innan avmarsch rangerades avgående vakt där och det var mycket trångt. Min plats som ställföreträdande vaktchef var längst bak. Att stå längst bak med hästens bak nästan mot räcket ned mot Mynttorget var ingen rolig upplevelse. Eftersom jag inte var någon duktig ryttare så blev momentet en skräckupplevelse. Kolla själv nästa gång du går förbi på mynttorget. Jag uppskattar höjden till 7-8 meter. En säker död om hästen stegrat. Jag slutade på K1 1991. Bifogar en bild från 1987 när jag på hästen Ordonnans passerar Valhallavägen på väg till slottet".

Stig Brand 1987.

Stig Brand 1987. Foto: Privat

Annons
X
Annons
X

Bild 16 av 17

Rikard Lampe: "Eftersom jag var Dragon vid K1 hörde det till att ingå i den beridna högvakten, apropå djur i gamla stan. Det gick dock lite lugnare till än då Karl XII som ung prins red ikapp med sina vänner genom gamla stan:)".

Jesper Ingre: "Vad kul att det blev rätt! Då har jag fått praktisk nytta av de två omgångar jag gick högvakten när jag gjorde lumpen för drygt 20 år sedan… De två olika fasaderna, och den rundning av byggnaden som kan anas till höger, fick uppenbarligen tankarna att gå i rätt riktning".

Monica Oldenburg: "Min anfaders storebror, Carl Ernst Oldenburg har nog suttit till häst som Gustav III:s brigadchef och vaktat gatorna i Gamla stan, vilket berättas om i boken "Storborgare och stadsmajorer", och sjungit och skålat med Bellman eftersom de var vänner och tillsammans skapade Par Bricole".

Slutligen lite mer om Axel Oxenstiernas palats, platsen som var lösningen på veckans gåta:

Annons
X
Annons
X

Bild 17 av 17

Axel Oxenstiernas palats.

Axel Oxenstiernas palats. Foto: Johan Lindberg

Den här byggnaden var tänkt som en del av ett större palatskomplex som ingick i de la Vallées plan för gamla slottet Tre Kronor. Byggnaden som finns kvar var tänkt som det ståtliga palatsets södra flygel, men planerna verkställdes aldrig. När rikskansler Axel Oxenstierna (1583–1654) avled var byggnaden ännu inte klar, det skulle dröja ytterligare några år. Det av släkten Oxenstierna ägda huset blev 1668–1680 hemvist för Riksens ständers bank, nuvarande Riksbanken. 1744 såldes palatset till staten och har sedan dess inrymt statliga institutioner. Palatset förvaltas i dag av Statens fastighetsverk. Här kan ni läsa mer om husets historia.

Återkom gärna till bloggen framöver då det kommer nya utmaningar!

Annons
X
X
X
X
Annons
X