Annons
X
Annons
X

Genteknik avgörande för att slippa svält

Gentekniken kommer att vara avgörande för framtidens hållbara samhälle och spela en nyckelroll för både den framtida livsmedelförsörjningen och för att motverka klimatuppvärmningen. Därför är det nuvarande dödläget för växtbiotekniken i Sverige och EU så allvarligt, skriver Sten Stymne, professor i växtförädling.

BRÄNNPUNKT | GMO

Jag vädjar därför till regering, forskningsråd och stiftelser att kraftigt stödja den växtbiotekniska forskningen.
Sten Stymne

Jordbruket är grunden för all civilisation. En global livsmedelsbrist skulle leda till oöverskådliga sociala, politiska och humanitära katastrofer. Världen stod för bara drygt 50 år sedan inför ett sådant scenario. Jordens befolkning ökade betydligt snabbare än livsmedelsproduktionen och frågan om den globala livsmedelsförsörjningen tycktes vara olösbar. I dag har vi facit på hur det gick. Trots att vi i dag är mer än dubbelt så många på jorden som på 60-talet är antalet människor som svälter i dag färre och de stora hungerkatastroferna är blott hemska minnen.

Det som helt ändrade förutsättningarna var en kraftig global ökning av avkastningen per areal i jordbruket, inte minst i utvecklingsländerna, det man kallar för den Gröna revolutionen. Den Gröna revolutionen åstadkoms genom en kraftig publik satsning på växtförädling där sorter togs fram som svarade på ökade gödselgivor med kraftigt ökad avkastning. Växtförädlaren Norman Borlaug ledde denna jordbruksrevolution och fick, kanske mest välförtjänt av alla pristagare, Nobels fredspris 1970. Han har kallats för ”mannen som räddade en miljard liv”.

Annons
X

Kritiker av den gröna revolutionen har framfört att den gröna revolutionen medförde att befolkningen kunde fortsätta sin snabba ökning och därmed ytterligare fresta på jordens begränsade resurser (se till exempel Inger Ingmansons understreckare i SvD, 13 december 2012). Förutom att denna åsikt är cynisk är den också felaktig. Cynisk, för att den implicerar att det bästa är att befolkningens storlek begränsas av att den svälter ihjäl. Felaktig, därför en fortsatt låg produktivitet i jordbruket hade lett till att väldiga arealer skog hade skövlats för att bereda ny jordbruksmark. Felaktig också för att ökat välstånd paradoxalt nog leder till lägre befolkningstillväxt. Den gröna revolutionen hade dock också ett pris på miljön. Den kombinerades med en kraftigt ökad användning av konstgödsel med övergödning som följd och med ökad användning av bekämpningsmedel som fortfarande utgör stora miljö- och hälsoproblem.

Den Gröna revolutionens effekter har börjar klinga av och på en tredjedel av den globala jordbruksarealen har avkastningen nu minskat eller avstannat. Enligt FAO:s beräkningar måste vi öka världens jordbruksproduktion med 70 procent på fyrtio år och det måste ske på den jordbruksareal vi har i dag. Samtidigt måste vi kraftigt minska jordbrukets miljöbelastning. Mänskligheten står därför inför minst lika stora utmaningar som för 50 år sedan. Växtförädlingen har här igen en nyckelroll att spela. Den revolution som nu äger rum inom de biologiska vetenskaperna ger oss helt nya möjligheter att öka produktiviteten och på samma gång få grödor som bättre står emot skadeangrepp och klimatpåfrestningar. Potentialen av vad vi här kan åstadkomma är svindlande.

Med en kraftig satsning på växtförädling och framför allt den gentekniska forskningen skulle vi inom en relativt kort tid få fram perenna grödor som kan binda väldiga mängder kol i marken. Om större delen av vår jordbruksareal skulle planteras med sådana grödor skulle inom något decennium koldioxidnivåerna i atmosfären vara nere på förindustriella värden. I den forskning jag och mina kollegor bedriver skulle vi med hjälp av genteknik kunna tredubbla produktionen av vegetabiliska oljor utan att behöva öka den odlade arealen och få tillräckligt med växtolja för både livsmedel och för att ersätta hälften av all fossil olja i kemiindustrin. En sådan forskning kan dock aldrig få industristöd, hur angelägna målen än är för samhället, eftersom den skulle leda till att växtförädlingsföretagen bara får sälja utsäde kanske var femte år eller att kemiindustrin inte kan använda sina gjorda investeringar inom petrokemin.

I motsats till den växtförädling som ledde till den Gröna revolutionen, har det allmänna i stort sett abdikerat från dagens växtförädling som nu drivs av multinationella aktiebolag med kortsiktiga vinstsyften. Inte minst växtbiotekniken har monopoliserats av dessa med Monsanto som den helt dominerande aktören. Att det utvecklats på detta sätt beror mycket på den infekterade debatt som omgivit gentekniken på växter. Detta har drivit fram ett reglersystem för marknadsgodkännande som är så dyrt att endast ett fåtal egenskaper och grödor och endast sådana som skyddas av patent är lönsamma att utveckla och att bara de riktigt stora företagen har råd med detta. Detta gäller även i USA, som har största arealen av genmodifierade växter i världen. Inom EU har tekniken helt låsts in i garderoben på grund av osakliga kampanjer ledda av charlataner till forskare och vissa förmenta miljöorganisationer. Tolkningen av EU lagstiftningen inom GMO-området har nu även omöjliggjort fältförsök och därmed utvärdering av nya genmodifierade grödor. Detta förhållande avspeglas nu i att EU inte längre har en enda utlysning av forskningsprojekt syftande till att ta fram grödor förbättrade med genteknik. I Sverige har Formas, det forskningsråd som ansvarar för jordbruksforskning, detta år inte gett ett enda anslag till växtbioteknisk forskning, trots Sveriges framstående position inom området. Således har blockeringen av den kommersiella tillämpningen av gentekniken lett till att all Europeisk forskning inom området håller på att strypas. Detta i läge där resten av världen, inte minst den fattigare delen av världen, snabbt tar till sig tekniken och importen av genmodifierade produkter till EU stadigt ökar.

Jag vädjar därför till regering, forskningsråd och stiftelser att kraftigt stödja den växtbiotekniska forskningen, trots avsaknad av industriellt stöd och utsikter till dess snara tillämpning inom EU. Gentekniken kommer att vara avgörande för framtidens hållbara samhälle och spela en nyckelroll för både den framtida livsmedelförsörjningen och för att motverka klimatuppvärmningen. Det nuvarande dödläget för den tillämpade växtbiotekniken inom EU är illa nog. Om Sverige och EU också skulle avhända sig växtbioteknisk forskning kommer konsekvenserna för både miljön och Europas framtida konkurrenskraft inom forskning och jordbruk bli mycket allvarliga.

STEN STYMNE

professor i växtförädling, Sveriges Lantbruksuniversitet

Annons
X
Annons
X
X
X
X
Annons
X