Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Goldberg variations - ternary patterns for insomnia Generös danskonsert väcker livsandarna

De berömda ”Goldbergvariationerna” av J S Bach tolkas lekfullt och lyriskt i en generös danskonsert. Mötet mellan Andersson Dance och Scottish Ensemble skapar en tidlös frihet, skriver Anna Ångström.

Andersson Dance och Scottish Ensemble i ”Goldberg variations - ternary patterns for insomnia” som ska på turné.

Andersson Dance och Scottish Ensemble i ”Goldberg variations - ternary patterns for insomnia” som ska på turné. Foto: Hugh Carswell

Goldberg variations - ternary patterns for insomnia

Genre
Dans
Regi
Koreografi: Örjan Andersson.
Medverkande
Musiker: Scottish Ensemble. Dansare: Jozsef Forro, Eve Ganneau, Paul Pui Wo Lee, Csongor Szabo, Danielle de Vries.
Var
Dansens hus

Musik: J S Bach. Scenografi, ljus: Sutoda.

Visst kan man skaka loss till Bach; hans musik är som dans. Rytmisk och distinkt fraserad. Och det är som om en oemotståndlig energikick förflyttar sig genom den frontalt uppställda gruppen av fem dansare och elva musiker i inledningen till ”Goldberg variations - ternary patterns for insomnia”. Örjan Andersson Dance & Scottish Ensemble skapar ett öppet, lyssnande rum där det lekfulla möter det innerliga och där det avspända göder en intensiv koncentration, ömsom galet självupptagen, ömsom lyrisk.

Efter förra årets ganska vaga installationsverk ”Residual bits of sunlight”, följt av vårens experimentella gruppverk ”Piano, piano” till Schubert, återvänder koreografen Örjan Andersson till ett mer renodlat utforskande av musik. J S Bach är en mästerlig representant för epoken då musik blir konsten att organisera ljud i tid, att abstrahera känslor. Hans välstrukturerade byggen skapar en frihet inom formen som lockar koreografer. Anne Teresa De Keersmaeker är en av dem som fått oss att lyssna till, ja se, Bach med rentvättad blick.

Anderssons ensemble ger sig nu lustfyllt in i Bachs värld genom de välbekanta ”Goldbergvariationerna” - en aria och 30 variationer som enligt myten komponerades på uppdrag av en sömnlös greve som blev mycket nöjd med resultatet. På scenen blir Scottish Ensemble också meddansare; skickliga stråkmusiker som anförda av violinisten Jonathan Morton låter kroppen bli en rörlig förlängning av instrumentet. Det är suveränt, tajt. Ibland är musiken sig själv nog, då får dansarna bara sitta stilla - eller kommentera den fysiskt och verbalt i postmodern anda. Bach är ju tidlös. Likväl dras de in i musikens blodomlopp: gruppen som rör sig höviskt eller i mönster, paret som för höfterna i tätt synkade slingor eller Danielle de Vries som dansar solo både extrovert och introvert.

Annons
X

Även musikerna kommenterar variationerna – slår rytmer på kroppen eller glider iväg. Så tolkar de också Dmitry Sitkovetskys 1980-talstranskribering för stråkar, inspirerad av pianisten Glenn Goulds intensiva sätt att spela Bach. Man nästan ser hur vibrationerna från pianots strängar överförs via stråkarna till kropparna.

Någon gång blir mötet musik–dans väl mycket nummerrevy, illustrativt eller omständligt, som när – i ett slags andra akt – olika vardagsobjekt speglar Bachs bakochfram-vända symmetrier. Men slutet är sublimt: ensam med sin kontrabas plockar Diane Clark fram Variation 30 och fångar in den mänskliga samvarons villkor, vår förmåga att lyssna. ”Golbergvariationerna” blir en generös danskonsert som väcker livsandarna.

Annons

Andersson Dance och Scottish Ensemble i ”Goldberg variations - ternary patterns for insomnia” som ska på turné.

Foto: Hugh Carswell Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X