I måndags presenterade stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M), vd Mattias Roos, SSM Bygg, och finansborgarrådet Sten Nordin (M) planerna på att bygga norra Europas högsta bostadshus. Foto: LARS PEHRSON
BRÄNNPUNKT | SKYSKRAPOR
Det viktiga strategidokumentet ”Arkitektur Stockholm” har bromsats i Stockholms stadshus ända sedan 2011, bland annat på grund av att frågan om höga hus är så känslig. Det nyligen uppblossade höghuskriget mellan Stockholm och Göteborg och de senaste dagarnas debatt om olika förslag till skyskrapor visar att trycket på byggande i staden är enormt.
Men Stockholm måste ha en strategi för höga byggnader, annars riskerar utvecklingen att bromsas eller stadsmiljön att byggas sönder.
”I de delar av världen som växer snabbast är skyskrapor en självklarhet. Jag tror att det är en trend som kommer mer och mer”, slår Hans Lind, professor vid KTH, fast i en artikel på SvD.se i går, med anledning av att planerna på en 75-våningars skyskrapa visades. För den som är stockholmare i själ och hjärta kan det tyckas närmast chockerande att vår månghundraåriga stadssilhuett skulle behöva förändras med så höga hus. Men allt tyder på att vi måste vänja oss vid detta. Stockholm genomgår en av de största förändringarna i modern tid. Den svenska huvudstaden är också en av de städer som växer mest i hela Europa och behovet av nybyggda bostäder och arbetsplatser tycks omättligt.
Några debattörer har velat lösa hela bostadsfrågan på ett bräde genom att släppa höghusbyggandet helt fritt. Det vore naturligtvis inte rimligt. Det finns visserligen inte nödvändigtvis en motsats mellan höghusbyggande och respekt för historiens kulturlager. Men vi måste ha en långsiktig politisk strategi för hur det ska gå till. Avsaknaden av en sådan strategi för innerstadsförtätning och höga byggnader har emellertid börjat få förödande resultat. Under senare år har det bland annat lett till en generell smyghöjning av många innerstadskvarter. Man har helt enkelt lagt på några våningar på befintliga byggnader som ett sätt att öka exploateringen. Det kan vara ett bra sätt att markera vissa viktiga platser med en lite högre byggnad. Som generell lösning är det däremot en katastrof för stadsbilden.
”Arkitektur Stockholm” var det samlade dokument som skulle lösa upp de partipolitiska knutarna och bidra till en lösning i frågan. I stället har det, innan det nu ställs ut, suttit fast i stadshusets korridorer i två års tid och blivit föremål för ännu en osaklig debatt om höghusfrågan. En debatt där det förekommit mer upprörda känslor än verkliga fakta.
Så låt oss avliva några vanliga myter om höga hus:
• ”Höghus är miljöovänliga .” Allt byggande innebär en miljöbelastning som måste tas om hand vid planeringen. Men faktum är att LSE Cities, ett forskningscentrum vid London School of Economics, i en kartläggning slår fast att tätheten i bebyggelsen till exempel gjort Hongkong till en av de städer i världen där energianvändningen per invånare är lägst. Något som ”kan ge lärdomar för städer i hela världen”, enligt forskarna. Samhällsanalysföretaget Arup Foresight konstaterade även i en nyligen utkommen rapport att kompakta kluster av höga byggnader kring transportnoder mycket väl kan vara vägen mot en hållbar storstad. Det börjar dessutom också bli möjligt att bygga riktigt höga hus med modern och miljövänlig träteknik.
• ”Höghus är dyra .” Det är sant att höghus för med sig vissa ökade kostnader, som fler hissar och särskilt stabila konstruktioner. Men i dag är trycket på bostäder och verksamheter så hårt att det mycket väl går att få ihop kalkylen. Och det måste inte vara lyxbostäder. Familjebostäder har till exempel nyligen uppfört allmännyttiga hyresrätter i Stockholms högsta bostadshus, Lindhagsskrapan på Kungsholmen.
• ”Höga hus förstör stadsbilden .” Man ska inte smälla upp höghus i vartenda gathörn, men det finns många platser där det är möjligt att bygga högt utan att det negativt påverkar befintliga värden. Där en koncentrerad mängd människor kan bo eller arbeta hållbart, till exempel nära en knutpunkt i kollektivtrafiken. Norra Djurgårdsstaden och Södra Värtan skulle kunna bli sådana platser, men det finns också lägen i innerstadens centrala delar som absolut kan dra nytta av höghusens fördelar i form av koncentrerat stadsliv. Det kanske är dessa egenskaper som gör att stockholmarna, enligt flera nyligen genomförda opinionsmätningar, vill se fler höga hus.
Så låt oss börja bygga på höjden. Men låt oss först skapa enighet om hur det ska gå till.
ALESSANDRO RIPELLINO
arkitekt SAR/MSA, ägare och chefsarkitekt, Rosenbergs Arkitekter
