Annons
X
Annons
X

FRA tryggar Sveriges självständighet

Begreppet brottsmisstanke är irrelevant Ingen av de 103 personerna på namnlistan till Datainspektionen har telefonavlyssnats av FRA. Namnen är överskottsinformation vid signalspaning mot utländska kontakter med Sverige. FRA-chefen Ingvar Åkesson ­tillbakavisar med skärpa folkpartisten Birgitta Ohlssons krav på att signalspaning bara ska få ske vid brottsmisstanke.

Ingvar Åkesson

Ingvar Åkesson Foto: CASPER HEDBERG

En anonym person som uppger sig ha ­arbetat på en statlig myndighet, dock inte FRA, har vänt sig till Datainspektionen med klagomål över FRA:s behandling av personuppgifter under en del av 1990-­talet. Till anmälan är fogad en lista med 103 namn. Datainspektionen har hemligstämplat listan med hänsyn till skyddet för de på listan upptagna personerna.

I en Brännpunktsartikel den 15 juli 2008 skriver Stefan Swärd i Evangeliska Frikyrkan att Ulf Ekman i Livets ord finns med på denna lista och hör till det hundratal personer som enligt uppgifter i medierna har avlyssnats av FRA. Stefan Swärd frågar varför.

Den signalspaning som det är fråga om gjordes på uppdrag av en statlig myndighet under perioden 1994 – 1997 och hade anknytning till Sovjetunionens upplösning och de förhållanden som rådde en tid därefter.

Inhämtningen inriktades på utländsk trafik och gällde vissa utländska kontakter med Sverige och bedömdes ligga inom ramen för de regler som gällde då.

Jag kan klart deklarera att ingen av de personer som anges på den anonyme anmälarens lista har blivit telefonavlyssnad av FRA.

De namn på personer som kan förekomma i sammanhanget har alltså uppkommit genom spaning på de utländska målen.

Numera har vi betydligt striktare regler som kräver mycket större precision från uppdragsgivarna. Riksdagen och regeringen har sedan år 2000 gett oss regler om försvarsunderrättelseverksamhet och en utförligare reglering av behandlingen av personuppgifter.

FRA:s interna regler har också förbättrat integritetsskyddet. Den signalspaningslag som riksdagen stiftade den 18juni i år innebär ytterligare integritetsskydd.

I det här sammanhanget vill jag särskilt peka på kravet på tillstånd från en utomstående myndighet och en mycket ingående kontroll av verksamheten.

Jag vill här ta upp två andra frågor som ofta förekommer i diskussionen. FRA kommer inte att få spana på inrikes trafik i kabelsystemet. En del debattörer menar att detta blir omöjligt att undvika i de fall sådan trafik passerar rikets gräns för att sedan komma tillbaka igen.

Man menar att det inte går att avgöra om personen befinner sig i Sverige eller inte. När man ifrågasätter lagen på den punkten har man förbisett en viktig sak som är utmärkande för signalspaning, nämligen att sökbegreppen utformas med hög precision med inriktning på utländska mål och därför inte träffar inrikes trafik.

I debatten kring FRA brukar man vidare ibland hävda att signalspaning bara borde få ske när det föreligger misstanke om brott. Man jämför därmed signalspaningen med de tvångsmedel som de brottsutredande myndigheterna förfogar över. Som lagrådet tydligt har uttalat är jämförelsen felaktig.

Det är fel att tro att grundlagen eller Europakonventionen bara skulle tillåta begränsningar av fri- och rättigheter i brottsbekämpande syfte. Tvärtom nämns i art 8 i Europakonventionen – den artikel som bland annat skyddar rätten till respekt för privatliv, hem och korrespondens – de ändamål för vilka rätten får inskränkas i följande ordning: statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, skydd för hälsa eller moral eller skydd för andra personers fri- och rättigheter.

E n central uppgift för försvarsunderrättelseverksamheten är att förse ­regeringen med underlag för beslut i utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska frågor.

• Ska signalspaning mot utländska politiska och militära makthavare bara vara tillåtet om de är misstänkta för brott?

• Har inte regeringen ett berättigat intresse av att veta hur utländska makthavare agerar eller avser agera gentemot Sverige och oss svenskar?

Hur går det med självständigheten om Sverige inte kan förlita sig på egen ­underrättelseinhämtning och i stället måste vara beroende av andra länder?

En rad yttre hot mot landet ges ökad uppmärksamhet i säkerhetspolitiken och därmed också i underrättelseverksamheten. Sådana hot är bl.a. terrorism, spridning av massförstörelsevapen och hot mot den tekniska infrastrukturen.

• Ska signalspaning mot vapensystem som kan riktas mot Sverige inte vara tillåtet eftersom brottsmisstanke saknas?

• Ska signalspaning inte kunna användas när det gäller it-attacker utifrån mot svenska kommunikationer förrän brottet faktiskt begåtts och skadan är skedd?

Sveriges allt mer omfattande deltagande i fredsfrämjande internationella insatser såsom till exempel i Afghanistan innebär växande krav på att försvarsunderrättelseverksamheten kan bidra med information.

• Ska svenska regeringen inte ha ett självständigt underlag inför beslut om svenskt deltagande i en internationell insats eftersom brottsmisstanke saknas?

• Ska skydd av den svenska personalen på plats i form av signalspaning mot lokala fientliga grupperingar som planerar sabotage, kupper eller terrordåd inte vara tillåten förrän brotten har begåtts?

• Ska inte teknisk signalspaning för att skydda svensk trupp och svenska militära flygplan och fartyg inte vara tillåten eftersom brottsmisstanke saknas? Hur ska Sverige då kunna delta i internationella insatser?

Vi skulle alltså inte kunna skaffa in ­underrättelser om den politiska och mili­tära utvecklingen i närområdet och på ­andra håll i världen. Inget av detta har med brott, eller brottsbekämpning, att göra.

Sverige skulle bli beroende av andra länder när det gäller den information som regeringen behöver för att kunna föra Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Vill vi verkligen det?

Ingvar Åkesson

Generaldirektör Försvarets Radioanstalt

om FRA

svd.sesam.se
Annons
X
Annons
X

Ingvar Åkesson

Foto: CASPER HEDBERG Bild 1 av 1
Annons
X
X
X
X
Annons
X