Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Kommentar

Louise Andrén Meiton: Förtroendekris närmar sig för Yellen, Draghi och Ingves

Riksbankens minusränta

Världens stora centralbanker står inför en stor förtroendekris. De har mycket litet krut kvar för att hantera framtida kriser samtidigt som deras politik tydligt skapar negativa bieffekter.

Janet Yellen, amerikansk centralbankschef.

Janet Yellen, amerikansk centralbankschef. Foto: Manuel Balce Ceneta

Det har varit en dramatisk vecka i centralbanksvärlden. Den största spelaren är givetvis amerikanska Federal Reserve och när högsta chefen Janet Yellen i onsdags kväll mötte pressen var första frågan från tv-kanalen CNBC:s reporter om Fed har ett trovärdighetsproblem.

Reporterns poäng var att Fed inte reagerar på det sätt som de har sagt att de ska göra. Trots att inflationen stiger i USA, och arbetsmarknaden går bra, skjuts nästa räntehöjning på framtiden.

Federal Reserve är inte ensamt om att tveka vid ett vägskäl. Även om Riksbanken inte säger det rakt ut är det tydligt att räntebotten är nära. Riksbankschef Stefan Ingves var fåordig om framtiden när han framträdde i veckan: "Rent tekniskt kan man sänka reporäntan ytterligare. Sedan om vi väljer att göra det beror på den allmänna ekonomiska utvecklingen", sa Ingves.

Annons
X

Riksbankschefen ville heller inte säga om han likt sin kollega Cecilia Skingsley var beredd att lyfta blicken och titta mer långsiktigt, om han också var "sorry". "Penningpolitik rör sig inte med raketfart", blev svaret från Ingves.

Faktum är att finanskrisen har fört ut många centralbanker på djupt vatten. I ett första skede handlade det om att sänka de korta styrräntorna. Under de senaste åren har kvantitativa lättnader blivit vardag, där centralbanker köper räntepapper med målet att både påverka långa räntor men också trycka ut nya färska pengar i ekonomin. Därutöver har ett antal centralbanker direkt agerat på valutamarknaderna, något som också Riksbanken står beredd att göra.

Verklighet är också att Sverige, Schweiz, Danmark, Tjeckien, Japan och ECB har minusränta. När Norges Bank som väntat sänkte sin styrränta till 0,5 procent i torsdags öppnade centralbankschefen Øystein Olsen för minusränta också i Norge, om ekonomin utsätts för nya stora chocker. Från Bank of Japan, som var den senaste centralbanken att gå under noll, var budskapet i tisdags att inlåningsräntan kan sänkas ytterligare.

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men problemen hopar sig för centralbankerna. Banker vill i det längsta undvika att sänka räntor på sparkonton, vilket också bromsar hur mycket utlåningsräntor kan sänkas. Därutöver har alla stödköp gjort att skillnaden mellan korta räntor och långa räntor är ovanligt liten historiskt sett. Det i sin tur försvårar bankernas möjlighet att tjäna pengar.

    Det är inget skämt. Det är verklighet.

    Om banker inte ser utlåning som en lönsam affär finns risken att de hellre fokuserar på annat. Då går centralbankernas räntepolitik i baklås. Det är en av många förklaringar till ECB:s oväntade grepp att erbjuda bankerna lån till negativ ränta. Banker som lånar ut till företag kan alltså få betalt för att låna av centralbanken. Det är inget skämt. Det är verklighet.

    Det är ett smutsigt spel som pågår. När räntorna är rekordlåga både på kort och lång sikt har fokus hamnat på valutorna. Men en svagare valuta i ett land sker på bekostnad av ett annat land vars valuta stärks. Krasst uttryckt handlar det om att exportera arbetslöshet.

    Kanske kan också valutaspelet gå mot sitt slut. Den senaste tiden har många centralbanksbesked resulterat i starkare valutor – även om intentionen varit den motsatta. Men om inte räntorna biter och valutorna reagerar "fel" – vad ska centralbankerna göra då?

    Det finns större problem under uppsegling. Sänkta räntor har drivit på tillgångspriser, som aktier och fastigheter. Resultatet har blivit växande inkomstskillnader och klyftor i många västerländska samhällen har ökat. Motargumentet från centralbankerna är att om de lyckas kommer alla medborgare att gynnas då arbetslösheten faller. Faktum kvarstår – se bara på bostadsprisutvecklingen i Sverige.

    Centralbankerna själva har mycket att vinna på att ta trovärdighetsfrågan på allvar.

    Ett ytterligare problem är att centralbankscheferna inte är folkvalda. De är tjänstemän utsedda av det politiska systemet. Tjänstemän som år efter år tagit sig allt större och större friheter och därmed fått än mer makt. Vem har egentligen gett ECB mandat att köpa företagsobligationer, Bank of Japan mandat att köpa aktier eller Schweiz centralbank mandat att försvaga valutan?

    Om allmänheten upplever att centralbankerna har gått över styr finns risken att det politiska systemet drar åt svångremmen för att minska centralbankernas makt. Det i sin tur skulle kunna skapa farliga situationer om politikerna de facto kan trycka pengar.

    Centralbankerna själva har mycket att vinna på att ta trovärdighetsfrågan på allvar.

    Annons

    Janet Yellen, amerikansk centralbankschef.

    Foto: Manuel Balce Ceneta Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X