Annons
X
Annons
X

Forskare: Överge FN:s flykting­konvention

Att i enlighet med Tysklands ambition flytta asylhanteringen till EU-­nivå och införa en fördelningsnyckel vore ett stort och viktigt steg på vägen mot en fungerande asylpolitik i EU. Inte minst för att det är en nödvändig förutsättning för ett annat nödvändigt steg: att överge FN:s flykting­konvention, skriver Joakim Ruist.

Flykten till Europa
Grundstrukturen i dagens asylpolitik är ­inte utformad med dagens reali­teter i åtanke, skriver Joakim Ruist.

Grundstrukturen i dagens asylpolitik är ­inte utformad med dagens reali­teter i åtanke, skriver Joakim Ruist. Foto: Marko Djurica/REUTERS

DEBATT | FLYKTINGKRISEN

Europa behöver inte tvingas till att visa humani­tet av ett vackert dokument som skrevs för två generationer sedan.

Flyktingkrisen är Europas mest brännande fråga och det tänks och föreslås mycket kring hur flyktingpolitiken ska fås att fungera: erbjud säkra vägar till Europa, öka gränsbevakningen, öka räddnings­insatserna, starta krig mot smugglarna. Men alla förslag är uppenbart otillräckliga. För att kunna skapa en faktiskt fungerande flyktingpolitik i EU måste vi riva upp fundamentet: FN:s flyktingkonvention.

Flyktingkonventionen har varit grunden i europeisk flyktingpolitik sedan innan de flesta av oss var födda. Vi har lärt oss att betrakta den som synonym med vår humanitet gentemot de som flyr från krig och förföljelse. Men den är helt missanpassad till att hantera den flyktingsituation som rått i världen de senaste decennierna. Och det är inte kons­tigt, för syftet när den skrevs var aldrig något utöver att lösa en flyktingsituation av en helt annan karaktär: den som rådde i efterspelet efter andra världskriget.

Annons
X

Åren efter andra världskriget befann sig miljontals människor i Europa på flykt i ett annat land än hemlandet. Deras nya värdstaters åtaganden gentemot dessa flyktingar behövde regleras och därför skrevs FN:s flyktingkonvention år 1951. I den stadgades, väl avgränsat, att människor som på grund av ”händelser i Europa före 1951” var på flykt i ett annat land och riskerade förföljelse om de återvände till sitt hemland inte fick skickas tillbaka.

Alla de flyktingar konventionen gällde befann sig alltså i det tänkta asyllandet redan när konventionen skrevs och man visste ungefär hur många de var. Detta förklarar de två aspekter av konventionen som nu formar ­dagens flyktingkris: att den endast talar om att bevilja asyl till de som befinner sig i asyllandet, och att den föreskriver att alla med legi­tima skyddsskäl ska ges skydd.

Dessa principer var lämpliga för den situation som konventionen skrevs för att hantera. Men 1967 sådde man fröet till dagens kris. Utan att i övrigt ändra på konventionen utvidgade man den då till att inte bara gälla människor som var på flykt på grund av händelser i Europa före 1951, utan alla som var på flykt.

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Grundstrukturen i dagens asylpolitik är alltså inte utformad med dagens realiteter i åtanke. Till skillnad från 1967 är i dag många fler människor på flykt och har möjlighet att ta sig till EU än vad EU kan tänka sig att ta emot. Då fungerar inte ett regelverk som säger att alla som tar sig till ens terri­torium ska ges skydd.

    Den dag för uppemot trettio år sedan då EU:s medlemsländer började anse att flyktingarna var för många borde de därför ha övergett konventionen. Men dess vackra formuleringar om att alla får skydd var en alltför helig ko för att slaktas. Så i stället låtsades man att de fortfarande gällde. Men man började hålla nere asylinvandringens storlek ­genom att med hjälp av bland annat murar och patrull­båtar hindra hjälpbehövande från att alls kunna lämna in några asylansökningar. Denna poli­tik har fram till i dag tagit livet av många tusen av just de människor som den säger sig vilja rädda livet på.

    Konventionen borde ha övergivits redan för nästan trettio år sedan, men i dag är det mer akut än någon­sin. EU bör rakryggat erkänna att det inte tänker ge skydd åt alla världens skyddsbehövande. Det bör göra så genom att införa ett system där man genom politiska beslut bestämmer hur stor asylinvandringen ska vara. Då behöver man inte längre hindra människor från att söka. Hur många som helst kan få söka och ingen behöver riskera livet för att kunna lämna in en ansökan. Sedan beviljas asyl till de som anses ha störst behov. Liksom i dag hjälper man då inte alla. Men till skillnad från i dag kan man då välja vilka man hjälper. Det blir då också oviktigt varifrån asyl söks. Det kan vara vid unionens ambas­sader eller vid dess yttre gräns.

    Att asyl ska kunna sökas på distans är en logisk självklarhet. Och ibland framförs förslag om att EU borde införa möjligheten att söka asyl på distans som komplement inom det existerande systemet. Men möjligheten att söka på distans kommer aldrig att införas inom det existerande systemet, så länge EU inte är berett att ta emot alla de med legitima skyddsskäl som då skulle söka. Den kan bara ­införas i kombination med ett politiskt beslutat tak för den totala asylinvandringen.

    Men hur humanitärt skulle ett system med ett tak för asylinvandringen bli i praktiken? Skulle Europas invånare och deras företrädare sätta taket väldigt lågt när de väl fick chansen? Har flykting­konventionens främsta förtjänst i själva verket varit att binda väljare och politiker vid masten och ­hindra dem från att själviskt dra ner på flykting­invand­ringen?

    Detta är rimliga farhågor. Men de senaste veckornas händelser tycks starkt tala för mot­satsen. Det breda folkliga engagemanget i land efter land och Angela Merkels kraftfulla ledarskap ser ut att visa att Europa inte behöver tvingas till att visa humani­tet av ett vackert dokument som skrevs för två generationer sedan. Vi gör det fortfarande gärna av fri vilja. Men det kan bara fungera om det finns koordination mellan EU:s länder i sättandet av nivåerna. Därför är Tysklands ambition om en flytt av asyl­politiken till EU-nivå och en nyckel för fördelning mellan medlemsstaterna en nödvändig förutsättning.

    Joakim Ruist

    nationalekonom och migrationsforskare,

    Göteborgs universitet

    Joakim Ruist Foto: Privat

    Grundstrukturen i dagens asylpolitik är ­inte utformad med dagens reali­teter i åtanke, skriver Joakim Ruist.

    Foto: Marko Djurica/REUTERS Bild 1 av 2

    Joakim Ruist

    Foto: Privat Bild 2 av 2
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X