Annons
X
Annons
X

Forskare mediterar för kreativitet

AKADEMISKT. Att växla mellan fokus och öppenhet är en meditationsteknik som anses vara vägen till ökad kreativitet. Läkaren och forskaren Walter Osika använder metoden i grupp när han vill komma vidare med en forskningsfråga.

– Ibland kan vi nå outnyttjade inre resurser, berättar han.

Eva Bojner Horwitz använder kontemplation i rörelse som behandling av smärtpatienter. Hon deltar regelbundet i Walter Osikas meditationsgrupp för forskare i olika ämnesområden.

Eva Bojner Horwitz använder kontemplation i rörelse som behandling av smärtpatienter. Hon deltar regelbundet i Walter Osikas meditationsgrupp för forskare i olika ämnesområden. Foto: ANGELICA ZANDER

Albert Einstein förstod tidens relativitet en tidig morgon mellan sömn och vaka. Werner Heisenberg upptäckte kvantfysikens osäkerhetsprincip när han låg till sängs med hög feber i Danmark. Isaac Newton började fundera på gravitationslagarna när han satt i kontemplativa tankar under ett träd och hörde ett äpple dunsa mot marken.

Bland våra mest framstående forskare finns exempel på hur förändrade medvetandetillstånd kan vara en källa till ny kunskap. Kan då kontemplation och meditation, att avsiktligt ”sakta ned” hjärnverksamheten, fördjupa vårt medvetande och därmed öka vår förståelse för hur saker och ting sker och hänger samman?

Inom den akademiska världen finns ett växande internationellt intresse för att undersöka de meditativa tillståndens roll, inte enbart för stresshantering, utan även för kunskapsinhämtning.

Annons
X

I Sverige träffas sedan ett par år en grupp forskare informellt en gång i månaden för att meditera tillsammans. En av deras inspiratörer är Arthur Zajonc, professor i kvantfysik i USA (se Idagsidan 16/7). Han har flera gånger besökt Sverige för att handleda svenska forskare i hur meditation och kontemplation kan användas i forsknings­processen.

– Övningarna syftar till att öka förståelsen av medvetandet utifrån egna erfarenheter. Ibland kan vi nå outnyttjade inre resurser, ibland stöter vi på hinder, förklarar Walter Osika, en av gruppens medlemmar och läkare vid Stressmottagningen i Solna. Han är också forskare vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet samt Karolinska institutet.

– Många forskare som i veckor och månader intensivt sysselsätter sig med en frågeställning har redan förvärvat en förmåga till koncentration och fokusering. Sedan bryter de av med olika former av avslappning – som att lyssna på eller spela musik, träna eller dansa. I någon form gör de redan den här växlingen mellan fokus och öppenhet som vi för­söker träna, förklarar han och säger att de mest framgångsrika kreatörerna fungerar just så: koncentrerar sig först hårt på frågan för att sedan släppa den.

De kontemplativa övningar som forskargruppen använder sig av kan vara ett stöd för den här växlingen. Utgångspunkten är att man möts på en icke-konfessionell nivå, säger han, en hörnsten inom den så kallade stillhetsforskningen. I mötet med sig själv i meditationsprocessen börjar man med att försöka bli medveten om vad som pågår inombords, både kroppsligt och känslomässigt. Är man kall, är man varm? Upplever man otålighet och motstånd?

– Sedan kan man träna sig på att komma förbi de här hindren och där bakom försöka urskilja vad som är illusioner, suggestioner och önsketänkande och vad som är till exempel en ny tanke, beskriver Walter Osika.

Men det gäller också att öva upp en öppenhet mot sin omvärld så man kan sätta in sin forskning i ett större sammanhang. Då kan man bli mer medveten om sin förförståelse, vad det är i ens liv och förhållningssätt som får en att välja vissa forskningsfrågor och som också styr ens tolkningar, sammanfattar Walter sin behållning av övningarna.

– Även naturvetenskapens världsbild är präglad av vissa grundläggande föreställningar, och även den bilden förändras kontinuerligt. Det kan göra en mer ödmjuk, säger han.

Walter själv upplever att han har blivit mer uppmärksam på att se sina egna mentala processer, som hur relationen mellan olika kognitioner, emotioner och kroppens signaler påverkar vilka intentioner han har och hur han agerar.

– Vi både påverkas av omgivningen och påverar den på olika sätt – beroende på hur medvetna vi är om det som pågår i vårt inre, och hur vi sedan hanterar detta. Det här är ett rätt outforskat område. Vi känner förmodligen bara till en bråkdel av hur vårt samspel med omvärlden fungerar.

Eva Bojner Horwitz, en annan forskare i gruppen, har speciellt studerat meditativ rörelse och kroppsmedvetenhet. Hon är medicine doktor, legitimerad sjukgymnast och konstnärlig terapeut. Vid sidan av sin forskning arbetar hon med smärtlindring.

– Kontemplativa rörelser hjälper till att öppna upp våra inre rum och det kan i sin tur ge smärtlindring, konstaterar hon. Många smärtpatienter som tidigare använt sig av avslappningsövningar liggande blir ofta bättre hjälpta av kontemplation och rörelse i kombination.

Kontemplativa rörelser hjälper till att öppna upp våra inre rum.
Eva Bojner Horwitz

Hennes patienter guidas först i kroppslig medvetenhet och därefter genomförs en kontemplationsövning i rörelse. Resultatet diskuteras och patienterna lär sig så småningom att själva utföra övningen på egen hand.

– Kontemplation i rörelse har även visat sig fungera vid andra låsningar. Nyligen presenterade vi en studie om ”skrivkramp” vid en psykosomatisk världskongress i Aten. Det visar sig att studenter som drabbats av skrivkramp vid uppsatsförfattande haft stor hjälp av kontemplation i rörelse för att låsa upp olika blockeringar kopplat till skrivandet.

Eva menar att många som är stressade befinner sig alltför mycket i hjärnans intellektuella delar och därför utestänger andra medvetandenivåer – för att kortsiktigt kunna fungera. I stillhet får de chansen att öppna sig för information också från visuella, känslomässiga och kropps­liga nivåer. Dem kan man nå med icke-verbala former som bild, musik och dans.

– Jag har också själv genom kontemplation fått en bättre kontakt med mina egna inre bilder och värderingar, vilket givit både min forskning och mitt personliga liv en djupare mening, berättar hon.

Eva Bojner Horwitz ser en annan fördel med att gruppen forskare från olika discipliner mediterar tillsammans – deras kunskap har blivit mer tillgänglig och transparent ”och det är jag mycket tacksam för”.

Walter och Eva tycker båda att meditationsövningarna också är en hjälp att hantera olika stressfaktorer i forskarlivet. Man måste ju skaffa anslag, hävda sig i hård konkurrens, hitta samarbetspartners, bygga tillit i sina team, genomdriva projekt och stå upp för sina resultat, även om de inte alltid motsvarar förväntningarna. Dessutom har man ofta undervisning och deadlines som måste hållas, såväl när det gäller ansökningar som publikationer. Övningarna hjälper en i livspusslandet, att se konflikter mellan privatliv och arbetsliv från olika håll, och hjälpa till att medvetandegöra och leva sina värderingar.

– - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Läs mer: The heart of higher education: A call to renewal av Parker J. Palmer och Arthur Zajonc (Jossey-Bass 2010).

– - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Har du fått goda idéer under meditation? Eller har den ökat din kreativitet? Mejla oss på idag@svd.se eller kommentera här. Idagredaktionen väljer ut bidrag som sedan publiceras.

– - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Stillhet – alla artiklar

Anna Bornstein

Annons
Annons
X

Eva Bojner Horwitz använder kontemplation i rörelse som behandling av smärtpatienter. Hon deltar regelbundet i Walter Osikas meditationsgrupp för forskare i olika ämnesområden.

Foto: ANGELICA ZANDER Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X