Annons
X
Annons
X

Forskare: Det är ju hårresande

Trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (M) bär inte bara det högsta politiska ansvaret för kollektivtrafiken i Stockholm. Han är även ordförande i lobby­organisationen Spårvagnsstäderna.

– Hårresande, säger korruptionsforskaren Andreas Bergh.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN

PÅ TVÅ STOLAR

Under våren 2009 beslutade SL:s styrelse att lägga planerna på att bygga ut tunnelbanan till Nya Karolinska på is, och trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm slog fast att Stockholms tunnelbana var färdigutbyggd. I september samma år startades intresseorganisationen Spårvagnsstäderna vid ett möte i Stockholms läns landstinghus.

Enligt Anders Rubin (S), kommunalråd i Malmö och före detta vice ordförande i Spårvagnsstäderna, kom föreningen till för att blivande spårvägskommuner skulle kunna mötas och hjälpa varandra vid införandet av spårvagnar.

–Vi försökte hitta en organisation där vi inte alla sprang på alla bollar: finansieringsfrågor, teknikfrågor och lagfrågor. Men också för att byta erfarenheter så att vi inte gör om samma misstag på flera olika ställen, säger han.

Annons
X

Christer G Wennerholm var mer konkret i sin syn på föreningen. På sin blogg vid bildandet skrev han att nätverket skulle ”driva på utbyggnaden av spårvägar i svenska städer”, och att många kommuner, i likhet med Stockholm, ser spårvägen som den främsta lösningen för att utveckla kollektivtrafiken. Initiativet hyllades bland annat av dåvarande MP-språkröret Peter Eriksson.

Bortsett från de kommuner och landsting som sitter i Spårvagnsstädernas styrelse, är idag flera av de betalande medlemmarna företag som levererar spårvägar och spårvagnar. Ett av företagen är Stockholms spårvägar som genom en direktupphandling utan konkurrens i februari 2010 fick kontrakt att köra trafiken på spårvägen till Djurgården.

Som SvD tidigare har berättat blev det en dyr affär för SL, men ett lyckokast för Stockholms spårvägar som hade ett bra förhandlingsläge. Men enligt Björn Sylvén, informationsansvarig vid Stockholms spårvägar, hade medlemskapet i Spårvägsstäderna ingen betydelse för att kontraktet roddes i hamn.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    –Nej, då var ju organisationen helt ny. Men för oss som liten entreprenör är det här ett sätt att få hjälp i kluriga frågor, säger Björn Sylvén.

    För att bli medlem i Spårvagnsstäderna och få chansen att möta företrädare för några av Sveriges största kommuner och landsting, betalar de drygt 25 företagen 10000–30000 kronor. För kommuner med 50 000 invånare kostar medlemskapet 50000 kronor, och för de med mer än 100000 invånare är siffran den dubbla. Pengar som enligt Anders Rubin går till att finansiera seminarier och möten.

    –Vi hade gärna sett att mycket av arbetet hade skötts av Trafikverket men de har ingen som helst erfarenhet eller uppbyggd kunskap runt de här frågorna, säger han.

    Företagen har ingen rösträtt i Spårvagnsstäderna. Rubin medger dock att det finns ett värde för leverantörer att kunna träffas och samtala direkt med kommunerna, och att de då tillsammans med kommunrepresentanterna kan ta fram en gemensam branschstandard för spårvägen.

    Enligt nationalekonomen Andreas Bergh, som ingår i ett forskningsprojekt om kommunal korruption vid Växjö universitet, är just detta en del av problemet:

    –I nästan alla korruptionsskandaler som blommar upp i kommunerna, så figurerar arenor där politik och näringsliv har knutit informella band som sedan sätter konkurrensen och opartiskheten ur spel. Det gynnar de inblandade – både politiker och näringslivsrepresentanterna – på skattebetalarnas bekostnad, säger Andreas Bergh.

    Han pekar på att det för branschens del är stora pengar som står på spel när trafikavtalen med kommuner och landsting görs upp. Och att den person som bär det högsta politiska ansvaret för kollektivtrafikfrågorna samtidigt är ordförande i en lobbyorganisation för spårvägar är problematiskt, tycker Andreas Bergh.

    –Det är ju hårresande. Jag kan inte se hur han kan säga att han klarar att göra sitt jobb, att företräda skattebetalarna, och vara lobbyist för den här branschnäringen.

    Gunilla Roxby Cromvall (V), ledamot i trafiknämnden i Stockholms läns landsting, är av samma åsikt.

    –Jag tycker att det borde ifrågasättas att Christer G Wennerholm sitter på två stolar på det här sättet. Då är det ju inte stockholmarnas behov som styr, säger hon.

    SvD har utan framgång sökt Christer G Wennerholm för en kommentar.

    Annons
    Annons
    X
    Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 1 av 3
    Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 2 av 3

    Nya spårvägen city i Stockholm, även kallad NK expressen. 


    Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 3 av 3
    Annons
    X
    Annons
    X