Annons
X
Annons
X

Förövaren ska inte behandlas som offer

En Isis-medlem viftar med organisationens flagga i Raqqa i Syrien.

En Isis-medlem viftar med organisationens flagga i Raqqa i Syrien. Foto: STRINGER / TT / REUTERS

BRÄNNPUNKT | JIHADISTER

De som förtjänar stöd, solidaritet och inte minst upprättelse är inte hemkomna jihadister utan de som föll offer för eller har överlevt jihadisternas dödsmarsch i Irak och Syrien.
Devin Rexvid

Diskussioner om hur Sverige ska hantera hemkomna jihadister som stridit för IS i Syrien eller Irak håller nu på att landa i konkreta åtgärder. I slutet av 2014 lovade Mona Sahlin, regeringens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism, stöd till IS-avhoppare. Nu överväger Örebros kommunledning ett förslag om att erbjuda jobb och psykologhjälp till ”hemkomna jihadister”. Förslaget kan vara ett uttryck för en humanistisk syn som i stället för hämnd behandlar även ”de uslaste av de usla” med omsorg. Samtidigt kan förslaget vara ett uttryck för rädsla, flathet mot och kompromisser med militanta islamister. Detta förslag verkar också bygga på en tanke om att neutralisera ett potentiellt hot, som de hemkomna jihadisterna kan utgöra mot rikets säkerhet, genom att väl omhänderta dem.

Att erbjuda kurativa insatser till jihadister som stridit för en av samtidens mest brutala islamistgrupper och individer som själva med stor sannolikhet begått bestialiska handlingar mot oskyldiga människor, kan vara en provocerande politisk åtgärd. Förslaget är provocerande då de ”traumatiserade jihadisterna” inte är överlevande från sådana naturkatastrofer som Estonia eller tsunamin 2004. Snarare tvärtom, de har utsatt barn, kvinnor och män för trauma, förnedrat, våldtagit, förslavat, handlad med, korsfäst, halshuggit och massakrerat dem.

Annons
X

Mona Sahlins och Örebros kommunlednings förslag om att ge stöd till hemkomna jihadister, är i samklang med de röster som efter attentatet mot tidskriften Charlie Hebdo krävde moralisk hänsyn till Islams heliga symboler. Frågan är om Sverige och svenska politiker har något moraliskt ansvar gentemot de hemkomna jihadisternas hundratusentals offer?

Förslaget om stöd till hemkomna jihadister siktar på preventivt arbete såtillvida att det presenteras som ett sätt att förebygga fortsatta jihadresor, hindra de hemkomna att rekrytera andra jihadister eller begå terrorhandlingar i Sverige. Trots förslagets preventiva och empatiska intentioner, är det inte svårt att genomskåda att det bygger på en selektiv humanistisk syn då det enbart är de hemkomna jihadisterna som omfattas av svenska myndigheters omsorg och empati. Sverige har som bekant nekat militärt stöd till försvararna av den kurdiska staden Kobane i Syrien, som blev en symbol för en episk bastion av motstånd mot IS dödsmarsch.

De som förtjänar stöd, solidaritet och inte minst upprättelse är inte hemkomna jihadister utan de som föll offer för eller har överlevt jihadisternas dödsmarsch i Irak och Syrien. I solidaritet med de flickor och kvinnor som säljs på slavmarknaden av IS, som skänks bort till jihadister som rekryterats från Europa för att premiera dem, borde de hemkomna jihadisterna bli föremål för korrektiva men framför allt straffrättsliga insatser.

Trots förslagets anspråk på humanism, utgör det ett politiskt långfinger mot den yazidiska 11-åriga flicka som efter serievåldtäkter tog livet av sig, mot yazidiska kvinnor som efter att ha kommit undan IS sexslaveri kastat sig utför ett brant stup på grund av outhärdlig skam. I solidaritet med dessa flickor och kvinnor och hundratusentals andra som fysiskt eller psykiskt drabbats av IS brutalitet borde svenska staten och myndigheter överlämna de hemkomna jihadisterna till den internationella brottmålstribunalen eller inleda en förundersökning mot dem på grund av krigsförbrytelser. Det finns gott om yazidiska kvinnors vittnesmål om jihadisternas sexualbrott mot minderåriga flickor som IS tagit som slavinnor. De hemkomna jihadisterna borde åtminstone utredas för huruvida de har gjort sig skyldiga till sexualbrott mot minderåriga eller ej. Visst kan bevisläget vara svårt för att inte säga omöjligt men de offer som lyckats undkomma IS slaveri känner igen förövarna. Några av dem kan finnas bland de hemkomna jihadisterna.

Förslaget bygger inte bara på en selektiv humanism utan det sänder också helt fel signal till blivande jihadister då dessa kan räkna med jobb och terapi utifall de överlever det heliga kriget och lyckas ta sig tillbaka till Sverige. I denna mening blir förslaget inget mer än kontraproduktivt.

Förslaget verkar vara en eftergift till militanta islamister för att hålla deras hot borta från Sverige. Huruvida de militanta islamisterna nu eller i framtiden utgör ett hot för människor utanför Sveriges gränser är en fråga som förslaget bortser ifrån och med det kan Sveriges moraliska ansvar för medmänniskor i andra delar av världen ifrågasättas.

Den svenska strategin att kyssa den hand som inte går att bryta fungerade mot hotet från Nazityskland under andra världskriget men det är tveksamt om den ger önskad effekt i förhållande till militanta islamister.

DEVIN REXVID

doktorand i socialt arbete vid Umeå universitet

Fler debattartiklar om IS:

Annons
X

En Isis-medlem viftar med organisationens flagga i Raqqa i Syrien.

Foto: STRINGER / TT / REUTERS Bild 1 av 1
Annons
X
X
X
X
Annons
X