Annons
X
Annons
X

"Flyktingkrisen är en chans för Sverige"

Världsbanken-chefen fick stjärnstatus när hon var Indonesiens finansminister. Nu verkar Sri Mulyani Indrawati mer i det dolda. I en exklusiv intervju med SvD Näringsliv säger Världsbankens operativa chef att Sverige bör ta på sig ledartröjan i migrationsfrågor.

Sri Mulyani Indrawati är nummer två i Världsbankenhierarkin och var nyligen på besök i Stockholm för att diskutera bland annat flyktingfrågan.

Sri Mulyani Indrawati är nummer två i Världsbankenhierarkin och var nyligen på besök i Stockholm för att diskutera bland annat flyktingfrågan. Foto: Tomas Oneborg

För någon som är omtalad för sin tuffhet ger Sri Mulyani Indrawati ett ovanligt anspråkslöst intryck. Som Indonesiens finansminister mellan 2005 och 2010 fick hon stjärnstatus. Hon blev ansiktet utåt för regeringens kamp mot korruptionen och prisades för att skapa ordning i skatte- och tullsystemet. Nu har hon snarare en position i skuggan av Världsbankens president Jim Yong Kim.

Som nummer två i hierarkin är Sri Mulyani ­Indrawati ändå den högsta operativa chefen för den överstatliga organisationen. När vi möts är hon på rundresa genom Europa för att tala om hållbara ­utvecklingsmål, klimatarbete och den pågående flyktingkrisen. Schemat är hektiskt med stopp i Oslo, Berlin, London och Paris, förutom Stockholm.

Hennes budskap till beslutsfattare är att se migrationsfrågan som en möjlighet att reformera ländernas ekonomier.

– Migrationsströmmarna i dag är en konsekvens av globaliseringen. Att människor flyttar från en del av världen till en annan för att söka bättre möjlig­heter, för att jobba och dela med sig av kapital, teknologi och innovation, är naturligt. Det är en bra sak och det är globaliseringens löfte till många länder, säger Sri Mulyani Indrawati.

Hon säger att världen kan delas upp i två delar med olika befolkningspyramider. På ena sidan finns länderna med en åldrande befolkning, med en krympande arbetskraft och en allt större skara pensionärer. Och på den andra sidan finns länderna med fortsatt högt barnafödande och hög befolkningstillväxt, som har behov av investeringar i utbildning och jobbskapande.

– Du kan se att migration från länder med mestadels unga invånare till länder med åldrande befolkning är en win-win för båda sidor. Och det är just vad som händer nu. Migration drivs av fattiga människor med ekonomiska motiv.

Hon poängterar samtidigt att människor som flyr krig och konflikter är en annan sak.

– Men det kan inte användas som en ursäkt. Flyktingar är sällan kortsiktigt på flykt. I slutänden måste mottagarlandet förstå att också flyktingarna är en del av samhället. Om du har en åldrande befolkning bör du snarare se dem som invandrar som en möjlighet än som en belastning, och som en källa till efterfrågan och arbetskraft på den inhemska marknaden.

Pressen är nu stor på makthavare, inte minst för att migrationsfrågan är politiskt känslig och för att samhällsförändring tar tid. Det har Sri Mulyani Indrawati förståelse för. Men hon hoppas samtidigt att Sverige ska ta på sig ledartröjan i frågan.

– Sverige är redan ett föregångsland på så många områden, såsom mänskliga rättigheter, jämställdhet och respekt för lagen. Dessutom är Sverige ett reformvänligt höginkomstland med ett öppet samhälle. Det gör att landets förmåga att svara på migrationsströmmarna kommer att bli ett test som sätter exempel för många länder att följa, säger hon och tillägger:

– Att Sverige har blivit ett föregångsland i jämställdhetsfrågor har skapat möjligheter. Detta är en annan chans för Sverige att visa ledarskap och att göra rätt. Jag förstår att det inte är enkelt. Det kan så klart skapa heta politiska debatter, men Sverige har en lång historia av att hantera känsliga och komplexa frågor.

I Sverige har pengar från biståndsbudgeten tagits för att finansiera flyktingmottagande. Är det rätt väg att gå?

–  Det får inte vara antingen eller. De människor som redan har kommit måste få stöd. Men att bara hantera människor i mottagarländer löser inte problem i hemländerna. Du måste också möta frågorna som utgör källan till konflikten och skapa ­utveckling som inkluderar även den fattigare delen av befolkningen.

Sri Mulyani Indrawati skrattar ursäktande när hennes rådgivare säger att det bara är fem minuter kvar av intervjun. Hon lutar sig framåt och svarar allt mer kortfattat och precist. På frågan om vad som kommer att bli de främsta utmaningarna 2016 radar hon upp tre risker: svagare tillväxt, lägre oljepris och sämre makroekonomisk miljö.

–  Både Europa och Japan kämpar med att hålla uppe styrkan i tillväxten. Det låga oljepriset tynger många råvaruexportörer och ytterligare ett problem är att räntesatser skapar grogrund till kapitalflykt. Detta riskerar att påverka kampen mot fattigdomen, inte minst då 30 procent av världens fattiga finns i oljeexporterande länder.

Men samtidigt framhåller hon att hälften av den globala tillväxten nu kommer från utvecklingsländer, och hon välkomnar inbromsningen i Kina.

– Det är viktigare att deras tillväxtmodell är hållbar och kvalitativ än att tillväxten är tvåsiffrig.

Kan även det lägre oljepriset vara en positiv sak?

– Absolut. Det ser vi i länder som Indien, Pakistan och Etiopien. Tidigare brukade de ta resurser från budgeten för att subventionera oljepriset. Det behöver de inte göra nu. Samtidigt är det en möjlighet att införa marknadspriser och skapa sociala skyddsnät för de fattiga så att subventionerna inte behövs om oljepriset stiger igen.

Vad anser du om situationen i Ukraina?

– De har implementerat ett ambitiöst reformprogram på en rad områden, bland annat i den finansiella sektorn där Världsbanken stödjer reformer. Banksektorn har tidigare präglats av nepotism och korruption. Nu har de ett bättre regelverk, övervakning och genomför stresstester. Men precis som ­tidigare var fallet i mitt hemland Indonesien är ­deras utmaning att behålla farten i reformarbetet och få det att bli så djupt inrotat att det kan stå emot konflikter och påverkan från intressegrupper. Som alltid när man försöker skapa ett nytt system innebär det inte att alla dåliga aktörer, dåliga vanor, korruption och gamla maktstrukturer försvinner. Förändring måste ske av ukrainarna själva.

Slutligen, finns det något som vi i Europa kan lära från Indonesien nu? – Indonesien gick igenom en politisk och ekonomisk kris, liksom konsekvenserna av 2010 års tsunami. Vi lärde oss att en kris kan vara en möjlighet att lära och sätta igång djup strukturell reform som betalar sig på lång sikt. Det gör det möjligt att bygga kuddar för att komma ut ur nästa kris snabbare och starkare.

Håll dig uppdaterad med SvD:s dagliga nyhetsbrev:

Anmäl dig här

Svenskt flykting­mottagande

Del 1 av 5

Sri Mulyani Indrawati om...

Klimatförändringarna: "Vi vet att 100 miljoner människor riskerar att falla ned i fattigdom på grund av klimatförändringarna. Många utvecklingsländer är särskilt sårbara eftersom de inte har samma sociala skyddsnät."

Annons
X
Annons
X

Del 2 av 5

Inkomstklyftor: "Tillväxt i utvecklingsländer kommer inte nödvändigtvis de fattigaste människorna till del. Tvärt om ser vi att klyftorna växer i bland annat Kina och Indonesien. Men utveckling måste vara inkluderande för vi vet att en känsla av orättvisa kan vara startskottet till en revolution."

Prova SvD digital i 2 månader – helt gratis!

Annons
X
Annons
X

Del 3 av 5

Libanon: "Merparten av världens 60 miljoner flyktingar finns i utvecklingsländer. I Libanon är var fjärde person nu flykting.

Annons
X
Annons
X

Del 4 av 5

Annons
X
Annons
X

Del 5 av 5

Håll dig uppdaterad med SvD Näringslivs dagliga nyhetsbrev

Anmäl dig här!

Annons
X
X
X
X
Annons
X