Annons
X
Annons
X

Felaktigheter skadar svensk signalspaning

I takt med de så kallade avslöjandena av Snowden sprids flera felaktigheter om svensk signalspaningslagstiftning och dess tillämpning av mediaföreträdare och av företrädare för politiska partier och andra organ. Det finns därför anledning att avfärda några av de vanligaste felaktigheterna. Det skriver Runar Viksten, ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen.

FRA, Försvarets radioanstalt på Lovön utanför Stockholm.

FRA, Försvarets radioanstalt på Lovön utanför Stockholm. Foto: TOMAS ONEBORG

BRÄNNPUNKT | ÖVERVAKNING

Den okunskap som jag nu refererat till och som kommit till uttryck i olika sammanhang skadar tilltron till svensk lagstiftning och svensk signalspaning.
Runar Viksten

Det har påståtts att den svenska lagstiftningen om signalspaning skulle vara ett beställningsverk från utlandet. Det stämmer inte. Lagstiftningen har sin grund i att flertalet signaler, som kan inhämtas genom signalspaning, redan för mer än ett decennium sedan gick i fiberoptik i stället för i etern. För att FRA skulle kunna följa med i teknikutvecklingen krävdes alltså tillgång till kabel. Då kunde spaningen inte längre grundas på principen att ”etern var fri” och en lagstiftning krävdes för att spaning i kabel skulle bli möjlig. Sveriges åtagande på folkrättens område krävde vidare sedan länge en lagstiftning som på ett rimligt sätt beaktade kravet på integritetsskydd vid signalspaning. Som bekant kom tyngdpunkten i lagstiftningen att läggas på integritetsskyddet.

Lagstiftningen var alltså helt styrd av svenska behov och svenska förhållanden. Påståendet om utlandsstyrning är en konspirationsteori av det mera fantasifulla slaget.

Det har påståtts att främmande makt kan ge uppdrag om signalspaning till FRA. Det stämmer inte. Allt vad FRA gör i operativt hänseende eller utvecklingsväg måste tillståndsprövas av Försvarsunderrättelsedomstolen. Vid den prövningen kontrolleras att varje uppdrag kan härledas till svenska behov och svenska uppdragsgivare (inriktare) samt stämmer med de ändamål för vilka signalspaning får ske enligt svensk lag. Varje fråga som en uppdragsgivare vill ha besvarad måste uppfylla dessa krav. Detta utesluter att ett uppdrag kan komma från en utländsk uppdragsgivare. En helt annan sak är att den information som det svenska uppdraget ger också kan vara av intresse för andra länder.

Annons
X

Det har påståtts att den spaning som ligger inom områdena uppföljning av signalmiljö och teknik samt utveckling av egen teknik skulle vara bristfälligt reglerad med hänsyn till skyddet av integriteten. Det stämmer inte. Också denna spaning ska tillståndsprövas av domstolen. Det innebär att denna verksamhet på samma sätt som de operativa uppdragen formuleras i uppdrag och prövas i sin helhet såväl med avseende på vilka kablar som vilka sökbegrepp FRA ska få använda. Även i dessa fall gäller den proportionalitetsregel som kräver att värdet av vad uppdraget ger klart ska överstiga det intrång som uppdraget kan innebära. Dessa uppdrag går inte ut på att avlyssna kommunikationsinnehåll och är, tvärt emot vad kritiken går ut på, typiskt sett mindre integritetskänsliga än de operativa uppdragen.

Det har antytts eller insinuerats att svensk signalspaning skulle riktas mot våra nordiska grannländer och andra västerländska demokratier. Det stämmer inte. Från svenskt ansvarigt håll är det givetvis inte möjligt att nämna de länder vars statsledningar eller beslutsorgan som kan träffas av svensk signalspaning. Namn på länder anges följaktligen inte explicit i dessa sammanhang. Av lagstiftningen kan dock vissa slutsatser dras. Svensk signalspaning får, till skillnad från lagstiftningen i andra länder, inte ta sikte på att värna ekonomiska intressen. Av ändamålskatalogen framgår vidare att utländska maktapparater kan bli intressanta främst då det gäller yttre militära hot och främmande makts agerande av väsentlig betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik. Det är svårt att tänka sig att de länder som här nämnts skulle kunna träffas av dessa ändamål. De insinuationer som jag nämnt är därför grundlösa.

Det har påståtts att samverkan med andra länder inom signalspaningen innebär/ kan innebära att Sverige lämnar ut information som träffar personer i landet och mottar information som det av integritetsskäl inte skulle ha varit möjligt att inhämta med stöd av signalspaningslagstiftningen. Det stämmer inte. Partnersamverkan kräver förvisso inte domstolens tillstånd. Det kan heller inte krävas att en samverkande partner tillämpar svensk lag eller underkastar sig svensk kontroll och myndighetsutövning. Däremot kräver de svenska principerna för partnersamverkan (se prop. 1999/2000:25) att utbytet med utländska tjänster endast får ske under förutsättning att syftet är att tjäna statsledningen och det svenska totalförsvaret samt att lämnade uppgifter inte är till skada för svenska intressen. Vidare innebär principen att FRA inte tar emot information som ligger utanför vad som är tillåtet enligt svensk lag och de tillstånd som lämnats av Försvarsunderrättelsedomstolen. Det finns särskilda metoder för att tillgodose dessa krav som går att kontrollera med stöd av lagstiftningen.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    När det gäller de senaste påståendena om så kallad aktiv signalspaning och befarat dataintrång kan, utan att gå in på vilka metoder som kan användas för att inhämta information, konstateras följande. Allt vad FRA gör i signalspaningsväg kräver domstolens tillstånd. Det FRA gör med stöd av ett inhämtat tillstånd är inte olovligt och kan följaktligen inte innebära brottet dataintrång.

    Den okunskap som jag nu refererat till och som kommit till uttryck i olika sammanhang skadar tilltron till svensk lagstiftning och svensk signalspaning. Det vore därför bra om personer som uttalar sig om regler rörande svensk signalspaning vinnlägger sig om att ha ett bra underlag för sina uttalanden. Det kan exempelvis ske genom att avtala om tid för ett besök hos domstolen som, till skillnad från vad som också påståtts, inte är en hemlig domstol.

    RUNAR VIKSTEN

    ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen

    Mer debatt om integritet:

    Läs även

    ”Någon måste svara på vad FRA sysslar med”

    svd.se

    FRA hjälpte USA att ta fram spionprogram

    svd.se

    ”Nu solkas bilden av internethjälten Bildt”

    svd.se

    SvD:s artiklar om FRA

    svd.se
    Annons
    Annons
    X

    FRA, Försvarets radioanstalt på Lovön utanför Stockholm.

    Foto: TOMAS ONEBORG Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X