Annons
X
Annons
X

”Fel att skrota 97 nästan nya Gripenplan”

Flygvapnet planerar att slakta nästan splitter­nya flygplan som har kostat skattebetalarna 60–100 miljarder kronor. Detta är inte bara en enorm kapitalförstöring utan en försvagning av försvaret vid en känslig tidpunkt, skriver Robert Dalsjö.

Ett Jas 39 C Gripen-plan på Iceland Air Meet 2014.

Ett Jas 39 C Gripen-plan på Iceland Air Meet 2014. Foto: Yvonne Åsell

DEBATT | FÖRSVARSPOLITIK

De täta ­köpen av Gripenplan går ut över försvarets totala operativa förmåga.

I en intervju i lördagens SvD betonade flygvapenchefen att flygvapnet är för litet: det ­behövs fler flygplan, baser och annat. Ändå planerar flygvapnet att snart börja slakta 97 nästan nya Gripenplan. Några delar som kan återanvändas plockas ut, och sen skrotas resten­ (se Ny Teknik 25/5). Delarna är kanske värda några tiotals miljoner, medan planen nyligen kostade uppemot 1 miljard kronor styck (uppskattning baserad på exportpriser). Dessa Gripenplan är den mest moderna version som är i drift, JAS 39 Gripen C/D. De sista levererades så sent som 2015. Det rör sig alltså om nästan splitternya stridsmaskiner som kostat skattebetalarna 60–100 miljarder i inköp.

Gripen C/D har en medelålder på sju år och bara en handfull plan har flugit mer än 1 000 timmar. Stridsflygplan designas för 8 000 flygtimmars använd­ning och brukar i västvärlden uppnå en ålder­ på 30–40 år. Det amerikanska flygvapnets stridsflygplan har en medelålder på drygt 28 år, och man vill nu förlänga planens driftstid till 16 000 flygtimmar eller mer. För Israel är bilden liknande: de flyger F-15 och F-16, med 20–30 år på nacken. De F-16-plan som bland annat Norge och Danmark nu ska ersätta började levereras 1980, men de fungerar ändå fint i skarpa insatser i Libyen, Irak och Syrien. Att på detta sätt utnyttja planen under många år och många flygtimmar gör naturligtvis mycket för total­ekonomin.

Annons
X

Sverige agerar inte så rationellt, eftersom vi har en inhemsk stridsflygplansindustri som ska hållas vid liv. Alltså köper den svenska staten nya stridsflygplan vart tionde–femtonde år. Även Fredrik Reinfeldt – som trodde att det aldrig mer kunde bli krig i Europa och såg försvaret som ett särintresse – ­beslöt 2012 att köpa 60 nya Gripen E, trots att ­Gripen C/D då inte ens var slutlevererad. Eftersom man inte skjuter till extra pengar, så går de täta ­köpen ut över försvarets totala operativa förmåga. Alla kan se att vi har en liten bonsai-armé och knappt någon flotta. Alla kan däremot inte se att vi trots nya och fina flygplan också har ett svagt flyg­vapen, med allvarliga brister på allt från reserv­delar och baser, till vapen och sensorer. Allt sådant har nämligen hårdbantats för att frigöra pengar för köp av nya flygplan.

Planerna på att skrota nästan nya Gripen C/D verkar ha två motiv. Det första är att upprätthålla fiktionen av att man ”uppgraderar” eller ”bygger om” befintliga plan, när man i själva verket bygger nya. Det andra motivet är att spara några tiotals miljoner per plan som byggs nytt – felräkningspengar om man jämför med vad nyanskaffningen kostar.

I normala fall skulle detta förfarande ”bara” vara kapitalförstöring av gigantiska mått. Men vi lever nu inte i normala tider. Världen är betydligt farligare än vi trodde för bara några år sedan. Oros­molnen skockas i snart sagt alla riktningar, och ovanpå detta kommer Brexit och Trump som försvagar västvärlden och kan locka Putin till äventyrligheter. Det här är således fel läge att nu minska flygvapnets numerär; även om de nya planen har något högre prestanda är 60 fortfarande mindre än 97. Dessutom är det närmast ansvarslöst att skapa en ”förmågesvacka”, eller än värre ett ”förmåge­glapp”, genom att plocka delar från fungerande Gripen­plan. Flygvapnet har redan nu svårt att få 97 plan att räcka för att hålla beredskapen uppe, och vi har dessutom mycket dåliga erfarenheter av ”tillfälliga” förmågeglapp vad gäller haubitser (Archer) och heli­koptrar (Helikopter 14).

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Som ett absolut minimum borde de nya Gripen E-planen vara i operativ drift på förbanden innan C/D-versionen tas ur drift. Om detta sedan betyder att man måste köpa lite fler delar, som katapult­stolar och pitotrör, så får man göra det. Sådana torde för övrigt finnas i stort antal i de cirka 130 Gripen A/B-maskiner som nu sannolikt slaktas i tysthet.

    Dessutom finns all anledning att ifrågasätta doktrinen om en ”ensad flotta”, det vill säga att flyg­vapnet bara ska ha en sorts stridsflygplan, helikopter och så vidare. En ensad flotta skulle göra versionshantering, reservdelsförsörjning et cetera bättre och billigare, var budskapet när C/D anskaffades. Men reservdelshanteringen har tvärtom fungerat sämre efter övergången till en ensad flotta, och staten kommer inte undan kostnaderna för versionshantering av Gripen A/B och C/D, eftersom man redan har åtaganden mot exportkunder.

    Att kombinera flera flygplanstyper med olika modernitet och prestanda, som svarar mot olika uppgifter med olika krav, är normalt i de allra flesta flygvapen. Det var också så vi gjorde intill nyligen: Lansen och Draken, Attackviggen och Jaktviggen, Viggen och Gripen. Det är betydligt mer kostnadseffektivt över tiden, och också mer robust i händelse av störningar eller problem.

    De 97 nästan nya Gripen C/D är en strategisk tillgång för Sverige som bör förvaltas, inte förstöras. Det ekonomiska värdet är högst betydande, men värdet mätt i försvarsförmåga är än större, särskilt i dessa hårdare tider. Det skulle inte finnas någon brist på lämpliga uppgifter för dessa plan om de behölls i drift: att luftförsvara Sverige, att spana, och att understödja armén och flottan med attack­uppdrag. De tvåsitsiga maskinerna skulle kunna användas för ledning, telekrig, nattattack, och för att leda UAV:er (obemannade luftburna farkoster).  Ett eventuellt överskott av plan skulle kunna ställas undan i bergshangarer som strategisk reserv, byggas om till förarlösa flygplan, eller användas för utlåning eller export.

    Driftkostnaderna skulle förstås bli högre, men knappast dramatiskt sedda i ett helhetsperspektiv. Regeringen bör ge de direktiv, och skjuta till de pengar, som behövs för undvika en monumental kapitalförstöring och en försvagning av försvaret vid en tidpunkt när förstärkning är det som behövs. Det vore att ta ansvar för Sverige. Allt annat vore ansvarslöst.

    Robert Dalsjö

    ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien

    Robert Dalsjö. Foto: Privat

    Annons

    Ett Jas 39 C Gripen-plan på Iceland Air Meet 2014.

    Foto: Yvonne Åsell Bild 1 av 2

    Robert Dalsjö.

    Foto: Privat Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X