Annons
X
Annons
X

Färre mineraler i svenskt vete

Halterna av järn och koppar sjunker i svensk spannmål, varnar forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Halterna av flera mineraler täcker inte längre djurens behov och nu efterlyser forskarna fler studier kring hur människors hälsa påverkas.

Foto: JUREK HOLZER

Det är vid analyser av nya data från långtidsförsök med vete som sträcker sig tillbaka till 1967 som forskare vid SLU upptäckt ett kraftigt minskat innehåll av bland annat järn, koppar och kobolt i åkerjordar som fått konventionell NPK-gödning (gödning som innehåller kväve, fosfor och kalium).

Försörjningen av järn och koppar, men även zink och selen, ligger i många jordar på eller under gränsen för att täcka växtens behov vilket kan orsaka minskade skördar och skada växtens motståndskraft.

Halterna av selen tycks visserligen vara stabila men är på en nivå långt under vad som rekommenderas i djurfoder. Även halterna av järn, kobolt och koppar är lägre än vad djuren behöver.

–Rakt över är värdena så låga att vi måste ta tag i det här och undersöka hur konsumenterna påverkas. Halterna av koppar och järn är på en nivå som tyder på att brister kan förekomma, säger Holger Kirchmann, professor vid SLU.

–När jag tittar i den vetenskapliga litteraturen är det slående hur lite som gjorts och hur starkt forskarnas slutsatser varierar. Jag får ingen vägledning. Den här frågan kommer att bli central i framtiden och därför är det nu hög tid att vi börjar ta den på allvar.

De nya resultaten presenterades vid en konferens ordnad av Kungliga skogs- och lantbruksakademin. Inför Sveriges samlade expertis på mikronäringsämnen och mineraler påpekade Holger Kirchman att svenskt vete har så låg mineralhalt att det inte duger som djurfoder utan att berikas. Samma spannmål används dock som brödsäd i en lång rad livsmedel avsedda för människor.

Ett exempel på de låga halterna är att menstruationsblödningar är en viktig orsak till järnbrist hos svenska kvinnor medan detta inte förekommer hos kvinnor i länder där jorden har högre järnhalt.

–I min bransch har vi alltid bara tittat på grödans behov. Jag menar att man också måste börja fundera på hur konsumenterna påverkas.

Historien om 1900-talets kemikaliejordbruk är en framgångssaga med stadigt växande avkastning. Men de senare årens stagnerande skördar tyder på att dagens metoder nått sin gräns. För att lyckas klara en hög produktion, samtidigt som konsumenterna förses med näringsrika livsmedel, menar forskarna att man kan behöva berika jorden med de mineraler som lakats ur av väder och vind eller förs iväg med den skördade grödan.

Andra försök visar att mineralämnen ackumuleras i jordar som berikas med kogödsel på traditionellt sätt.

Växten försöker i första hand suga upp mineralämnen via det vatten som tas upp direkt i roten. Men när jorden utarmas räcker inte detta. Växten tvingas då anstränga sig genom att utsöndra ämnen som frigör jordens mineraler, exempelvis citronsyra som frigör fosfor.

Forskarna har nu funnit att vetets försörjning av koppar, järn, zink och mangan till stor del vilar på detta nödsystem och riskerar att få lägre halter av dessa mineraler vid högre skördeuttag, alltså då biomassan blir större i förhållanden till roten.

Även Livsmedelsverket har i en ny litteraturgenomgång försökt klarlägga om halterna av mikronäringsämnen minskat i maten. Verkets slutsats blev att det är omöjligt att besvara frågan utifrån de studier som gjorts eftersom data från äldre tider ofta är dåligt dokumenterade och saknar uppgifter om exempelvis sort och odlingsförhållanden.

–Utifrån den forskning som finns kan vi varken säga att innehållet utarmas eller att det inte gör det, sade Irene Mattisson som är en av författarna till rapporten.

Christer Andersson, som är nutritionist på Livsmedelsverket, vill inte kommentera om den nya SLU-studien ändrar bilden.

–Vi har inte resurser att gå in och recensera enskilda studier. Vår uppfattning utifrån kostundersökningar är att den som äter en varierad kost med mycket frukt och grönt löper väldigt liten risk att få för lite mikronäringsämnen. Det kan finnas undantag som D-vitamin för äldre som inte kommer ut i solen så ofta och för veganer. Jod är kanske det mest uppenbara bristämnet men det löser man med att äta jodberikat salt, säger Christer Andersson.

Annons
X
Annons
X
Foto: JUREK HOLZER Bild 1 av 1
Annons
X
X
X
X
Annons
X